Reseberättelser från mikedo58

Är det lika jobbigt att söka visum till Kina som i Sverige nu. Har ju blivit ganska dyrt att få visum sen de flyttade.

De skall ju ha inbjudan etc nu. Har ju även tagit bort express, tar minimum 4 dagar ny

Ni har byggt ett härligt hus men snickaren verkar ha ett

dåligt vattenpass, för visst är de flesta köksluckorna lite snea

Hej pangalus,

Tack för kommentaren. Jag håller med om att det ser litet snett ut på bilderna, åtminstone när det gäller underskåpen. Det är säkert som du säger, att de inte använt vattenpasset vid monteringen av dessa luckor, men det får nog vara som det är ett tag ändå. Jag säger dock till frun om att påtala detta när snickaren kommer nästa gång, vilket förhoppningsvis är inom några dagar, då vi också vill ha några andra saker fixade. Ett för mig större problem var dock att en av luckorna hade lossnat helt och hållet, så den monterades tillbaka förra gången.

Är det lika jobbigt att söka visum till Kina som i Sverige nu. Har ju blivit ganska dyrt att få visum sen de flyttade.

De skall ju ha inbjudan etc nu. Har ju även tagit bort express, tar minimum 4 dagar ny

Hej mooton,

Ja, jag tänkte berätta mer om det i nästa inlägg, men det har blivit MYCKET krångligare sedan i juli i år, då nya regler infördes, troligen pga att Kina inte gillade att en kinesisk dissident fick Nobels fredspris senast. Därför skall alla västerlänningar straffas. Även här har man tagit bort expressmöjligheten och dessutom måste man ansöka personligen, men det gäller bara för västerlänningar. Thailändare och andra asiater kan fortfarande både använda agenter och utnyttja express- (2-3 dagar) eller rush-tjänsterna (samma dag).

Jag kommer inte om det är så mycket dyrare nu än när jag sökte visum i november och då jag kunde låta resebyrån fixa visum åt mig, men det är i alla fall mer än dubbelt så dyrt för amerikaner. Enligt prislistan kostar ett normalvisum för mig 1000 eller 1100 baht, medan ett expressvisum (2-3 dagar) kostar 1800 baht (om man nu kunde få det) och ett rush-visum kostar 2200 baht (om man skulle kunna få det), men för amerikaner kostar det mer än 4000 baht för alla typer av visum.

En annan sak är att det krävs mycket mera dokumentation nu än tidigare. Jag behövde ingen inbjudan, men det hade förstås varit bra att ha. Istället så krävdes ett bankutdrag eller motsvarande. När jag var där i tisdags så hade jag inte tillräckligt med pengar på kontot, så då hade jag tagit med senaste lönespecen för att visa att det egentligen fanns mer, men då ville de också ha ett anställningsbevis, vilket jag inte hade, så jag blev nekad att ansöka. Dagen efter hade jag dock fixat ett bättre bankutdrag med mer pengar, eftersom lönen hade kommit och jag hade också fixat det anställningsbevis de sa att jag måste ha. Eftersom jag också hade ett personbevis (visserligen 3 månader och 1 dag gammalt) och vigselbeviset med mig, så räckte det då för att söka visum för oss alla tre. Jag blev dock litet förvånad när de inte behöll kopiorna på vare sig anställningsbeviset eller vigselbeviset. De tog dock emot mitt bankutdrag och kopian på personbeviset (men originalet ville de inte ha, trots att jag sa att det var OK). Eftersom bankutdraget var på svenska så bifogade jag också en utskrift från www.xe.com, där jag visade hur mycket pengar det motsvarade i THB.

Slutligen kan jag nämna att allt detta krångel har gjort att köerna och väntetiderna har blivit jättelånga. I tisdags kom vi dit 9:30, en halvtimme efter att de öppnade och fick då könummer 159. Enligt ambassadens hemsida har de egentligen bara öppet för visumansökan mellan 9:00 och 11:00, men klockan 11 var man fortfarande bara på könummer 40 ungefär. En Italienare som jag satt bredvid ett tag hade könummer 77 och han blev klar strax före klockan 12, men jag fick inte komma fram till luckan förrän strax före kl 14. Dagen därpå, efter att ha stannat kvar på ett hotell i närheten över natten, gick jag till ambassaden strax efter kl 8 och fick då könummer 28 när jag slutligen kom in. Då gick det litet fortare, så ungefär kl 10 hade jag lämnat in min ansökan och också hunnit med att fixa kopior på personbeviset och vigselbeviset som de ville ha, samt fyllt i ett annat formulär som man tydligen behövde fylla i om man antingen tänkte söka jobb eller studera i Kina, eller om man ansökte från ett annat land än sitt hemland. Jag hade missat det sistnämnda, men det var inte så mycket att fylla i och jag fick komma tillbaka till luckan efter att ha fixat dessa saker, så det gick rätt snabbt totalt sett ändå.

Nu får jag bara hoppas att det inte dyker upp några nya problem, så att jag kan hämta ut våra visum på lördag, vilket är sista dagen de har öppet innan ledigheten för den kinesiska nationaldagen, då de flesta är lediga i 7 dagar (1-7 oktober).

/Mikael

I tisdags morgon (25 sep) kom jag som sagt till Kinesiska ambassaden i Bangkok strax efter 9, för att söka visum för dels en 5 dagars affärsresa för mig till Shenzhen och dels en två veckors gemensam semesterresa till Beijing för mig, Kan och Biby direkt efter det.

Först en bild på minibussen som jag hade helt för mig själv under nedresan. Den har plats för ca 12 passagerare och jag kunde sova eller vila ganska bekvämt tvärs över en av stolsraderna. Här är den parkerad vid Tuktas hus i Krasang.

Det här är chauffören, fruns systerson Nat, i en gatukorsning ett par hundra meter från kinesiska ambassaden. Notera också kabelhärvorna i bildens överkant!

Här en bild inifrån kinesiska ambassaden, där man kan se hur fullt det var. Denna bild togs strax efter 10:30 och man hade bara hunnit till könummer 33 (vid lucka 7) för visum. Det fanns också andra köer för passfrågor och jag tror att vissa auktoriserade agenter också hade egna köer. Det fanns i alla fall två andra kösystem, där könumren startade med 800 respektive 900.

Som jag nämnt i svaret till mooton ovan, så blev jag nekad att lämna in min ansökan i tisdags, men efter att ha kommunicerat med kollegor i Sverige så bestämde vi att de skulle fixa det anställningsbevis (på engelska) som jag behövde och jag skulle leta reda på ett hotell där jag kunde stanna över natten. Det var dock inte helt lätt, eftersom regnet hade börjat ösa ned. Vi lyckades dock ta oss till en 7-Eleven-butik innan regnet hade blivit allt för kraftigt, så då kunde jag dels få litet Khao Phad Goong att äta där och dels kunde jag fylla på med mer pengar i mitt SIM-kort, så att jag kunde ringa upp Kan, då det annars inte var så enkelt att få Nat att förstå vad jag ville. Under tiden hade också regnet tilltagit, så jag köpte varsitt paraply åt oss, så att vi över huvud taget skulle kunna komma vidare. Det var dock redan fem centimeter vatten på gatan, så både skorna och de strumpor jag hade på mig blev då ordentligt blöta.

Till sist fick vi dock tag på ett hotell (Ratchada Resort & Spa Hotel) som låg på samma gata som kinesiska ambassaden, bara 5 minuters promenad därifrån. Tyvärr tog jag ingen bild på utsidan av hotellet eller receptionen, men nedan kommer en del bilder från lobbyn och rummet.

Massage fanns det förstås när det var ett Spa-hotell.

För att komma till rummet (på andra våningen) fick jag gå via denna tråkiga korridor.

Jag fick därefter gå ut en liten bit (dock under tak) för att komma till mitt rum. Då passerade man denna lilla fontän.

Slutligen några bilder från rummet, vilket egentligen var en liten svit, med ett vardagsrum och ett sovrum.

Först en bild från vardagsrummet, där jag satt och använde den trådlösa Internet-anslutningen för att hämta hem både anställningsbeviset, ett nytt kontoutdrag och en utskrift (till PDF-fil) från www.xe.com, som visade hur mycket pengar mitt svenska kontoutdrag motsvarade i THB. Jag tog sedan dessa filer och gick till en print-shop och fick dem utskrivna.

Sovrummet såg ganska trevligt ut, men var inte helt fräscht. Det kändes tex som åtminstone den ena örngottet (det till höger) antingen inte var helt rent, eller så var det så gammalt att det bara kändes så. Jag valde dock att använda sovplatsen och kudden till vänster och brydde mig inte om att klaga.

Notera att det också fanns spegelvägg i sovrummet. Det fanns också rött stämningsljus vid huvudändan om man var intresserad.

Det här är ingen fondtapet utan riktiga bambustänger som dekoration på väggen vid sängens fotända.

Slutligen ett par bilder från badrummet, som jag från början inte tyckte såg särskilt fräscht ut, men det var faktiskt mycket bättre än jag först tyckte.

Efter att jag hade checkat in på hotellet och använt Internet-anslutningen för att hämta hem de dokument jag behövde för att göra en ny visumansökan dagen därpå, samt vilat en liten stund, så gick jag ut för att leta reda på en print-shop som kunde skriva ut de PDF- och JPG-filer jag hade lagt på ett USB-minne. Jag passade då förstås också på att titta mig omkring i området.

Regnet hade nu slutat, men det var fortfarande rätt mycket vatten på en del sidogator.

Det rann också mycket vatten i kanalerna.

Den här fontänen fanns strax utanför hotellet.

När jag kom tillbaka till hotellet igen och var på väg till rummet, så gick jag fram till räcket mot gatan nedanför och tittade ned. Där fanns det några hus som verkligen blivit översvämmade.

Strax efter 18:30 gick jag ut för att hitta något att äta. Först kom jag till bron över Ratchadapisek, där jag sedan gick över till andra (östra) sidan jämfört med kinesiska ambassaden och mitt hotell, som båda ligger på västra sidan, men inte långt därifrån.

Först en bild på mera kabelhärvor.

En bild på trafiken.

Först gick jag en liten sväng norrut, mot det som denna skylt visar.

Det var dock rätt dött där, så jag vände snart om och gick söderut istället, efter att ha passerat detta.

Jag kom då efter ett par minuter till Central Plaza, där jag först tog en del bilder utifrån.

Några bilder mot andra (västra) sidan av Ratchadapisek.

Några bilder strax utanför Central Plaza.

Innan jag gick in så tog jag denna bild, som verkar visa en tunnelbanenedgång, men jag kollade inte det något närmare.

Bilder inifrån Central Plaza kommer i nästa inlägg...

Nedan kommer en del bilder inifrån Central Plaza, vilket avslutade tisdagskvällen för mig. Jag passade också på att se en engelskspråkig film när jag var där. Filmen var Dredd 3D och det var första gången jag såg en 3D-film. Jag tyckte dock inte att 3D-effekterna var så speciella, men det kanske var bra det, då jag inte gillar så mycket när effekterna tar över själva filmen. Kostnaden var 260 baht, vilket jag också tyckte var ganska överkomligt, jämfört med svenska priser.

Dagen efter klev jag upp tidigt och gick till Kinesiska ambassaden nästan en timme innan de öppnade, för att få ett lågt könummer. Denna gång verkade det som om jag hade fått med mig nästan alla dokument de behövde, även om jag fick springa iväg och göra några extra kopior och fylla i ett formulär till, så jag var därför klar strax efter 10. En lustig detalj är att jag kom till samma lucka som dagen innan och blev betjänad av samma tjej, men hon var väldigt trevlig trots att hon kände igen mig och trots att jag hade varit litet spydig mot henne när jag blev nekad dagen innan. Jag hade dock trott att jag skulle kunna få hämta ut våra visa senare samma dag, men fick då veta att det bara var normal service (4 dagar) som gällde för västerlänningar, men att jag trots allt skulle kunna få hämta ut dem på lördag, innan de stänger en vecka pga den kinesiska nationaldagsledigheten.

Först några bilder från när jag just kommit in i shoppingcentret. Det fanns många andra intressanta restauranger här och förstås en hel del olika butiker, men jag var inte på humör för att gå runt och ta bilder på det den här gången.

Det fanns en isrink inne i shoppingcentret, där en tjej med ishockeyrör stod och övade slagskott vid ena kortsidan och det övades konståkning på andra planhalvan. Det hade varit kul att prova på att åka litet skridskor där, men jag hade fått litet skavsår av mina blöta skor, så jag avstod. Jag har också provat sådant i både Hongkong och något (annat) ställe i Kina tidigare.

Det fanns ett stort lek- och spelområde, där jag tog några bilder.

Jag åt middag på den italienska restaurangen Cucina, där jag valde ett 3-rätters menyalternativ för 289 baht, som smakade riktigt gott. Till det drack jag en flaska Heineken.

Amatriciana till förrätt var riktigt gott.

Pizza Bosco till huvudrätt var rätt OK också.

Det blev sedan vaniljglass till efterrätt.

Ett par bilder från biografen, som låg på plan 7.

Slutligen ett par bilder tagna på väg ned till bottenvåningen, när jag gick tillbaka till hotellet efter filmen.

Tack för info. Då verkar det ialla fall var lättare att söka i Sverige fast det har blivit dyrt. Ca 600 kr för ett besöks visum

I fredags förmiddag var det en ambulerande möbelmarknad i Krasang och eftersom vi hade pratat om att köpa någon bänk och ett bord till den lilla altanen vid entrén så slog Kan till på det. 2000 baht fick vi betala för två bänkar och ett bord i massivt trä.

Först ställde vi bordet och bänkarna så här.

När Kan kom hem ändrade vi dock så att det numera ser ut så här.

Snyggt bord!

Mvh

Amja

Det var vackra möbler till ett kanonpris

// Luke the Drifter

I förrgår (fredag 28:e sep) åkte vi med vår egen bil (Kan körde) till Bangkok för att hämta våra visa till Kina på lördagen. Normalt sett är kinesiska ambassaden inte öppen på lördagar, men det var annorlunda denna lördag, eftersom den kommande veckan (1-7 okt) är helledig pga den kinesiska nationaldagen. Från början trodde vi dock att det var "vanlig" uthämtningstid (kl 15-16) även denna dag, men som tur var ringde vi och kollade upp det och då fick vi veta att uthämtningstiden denna dag var direkt på morgonen (9-11:30).

Vi åkte från Krasang litet efter 15:30, efter att ha överfört betalningen för rummet på Convenient Resort, som ligger rätt nära flygplatsen och de andra hotell vi har provat däromkring. Adressen är Ladkrabang 38, soi 9-11 för den som är intresserad. Jag tror att rummet kostade 1250 baht (det var alltså Kan som betalade) för ett dubbelrum (inklusive frukost), där Biby sov tillsammans med mig och Kan i dubbelsängen.

De två första bilderna nedan är från restaurangen på hotellet, där vi åt både middag på kvällen och frukost nästa morgon.

Det fanns en stor spegel i dubbelsängens huvudända, så att man kunde se sig själv, eller ta en bild liknande den nedan.

Badrummet hade ingen särskild dusch-avdelning, men var rätt OK ändå.

Nästa morgon klev vi upp ganska tidigt och tog en taxi till kinesiska ambassaden på Ratchadapisek soi 3.

Det var då rätt mycket vatten längs vägen, eftersom det hade regnat ordentligt kvällen innan.

Kan och Biby utanför kinesiska ambassaden, strax efter 8:30, en stund innan de öppnade.

Jag och Biby i kön för uthämtning av visum, också en stund innan de öppnade.

Jag i kön för betalning av visum, strax efter kl 9. Det kostade 1100 baht för mig och 1000 baht var för Kan och Biby, alltså totalt 3100 baht. De som stod före oss i kön måste dock ha varit amerikaner, eftersom de fick betala drygt 9100 baht för två visum. Betalningen gick jättesnabbt och sedan fick man ställa sig in en annan kö för att hämta ut passen och kolla att visumen stämda. Det tog dock inte heller särskilt lång tid.

Ca 9:30 var vi klara på ambassaden och tänkte först åka tillbaka till hotellet för att hämta bilen och åka hem direkt, men sedan kom vi på att det kanske vore bra att åka till resebyrån och betala flygbiljetterna också, för att slippa krångel med banköverföringar. Innan vi fick tag på en taxi som kunde ta oss dit tog jag dock några bilder av trafiken på Ratchadapisek, som jag tidigare visat kvällsbilder på.

Resebyrån jag hade anlitat heter A&F Tour Travel Co. Ltd. och ligger på 120 Silom Road, så det var dit vi åkte efter att vi hämtat ut våra visum. Jag anlitade dem för min resa till Nanjing i november förra året (se http://www.maipenrai..._75#entry410538), men det var litet krångligare i år, dels därför att det denna gång var en kombinerad affärs- och nöjesresa, där jag måste ha affärsresan godkänd innan jag kunde boka den privata delen och dels pga de nya krångligare visumreglerna till Kina, som jag redan nämnt en del om. Pga krånglet så blev det också en del missförstånd på vägen denna gång, och jag var på väg att kontakta en annan resebyrå, men till slut så ordnade allt upp sig.

Vi kom dit ganska precis kl 10 och såg dem då låsa upp, så vi var dagens första kunder. Eftersom de lägger på 2.5% på kreditkortsbetalningar och 3.5% på American Express, så gick jag och hämtade ut litet pengar i en bankomat (ATM) i närheten, men till slut så valde jag ändå att betala en del av kostnaden med mitt American Express Corporate-kort.

När vi var och hämtade ut pengar så visade det sig att närmaste ATM låg vid Patpong, så nu har jag varit där också, om än inte på kvällen eller natten.

Eftersom resebyrån behövde en liten stund (en kvart) på sig att ordna allting och se till att vi skulle få kvitton på allt så gick vi en liten tur i området runt omkring. Det var bla många olika sorters renhållningsarbeten. Vi såg förresten (enligt någon av taxichaufförerna) tidigare ett antal fångar som rensade dräneringsrör.

BTS-stationen Sala Daeng ligger alldeles intill. Vi åkte dock ingenstans utan gick bara via den över till andra sidan gatan.

Några gatubilder från området.

Tuk Tuk fanns det gott om.

Motorcykeltaxi fanns det också gott om överallt.

Kan åt lunch på en restaurang som var specialiserad på Wonton-soppa. Den var tydligen också väldigt berömd och hade besökts av många kändisar, men Kan tyckte ändå inte att det var så gott. Biby provade också, men åt inget och jag provade inte ens utan tittade bara på.

Enligt Kan är det bara besök av kändisar på bilderna som de har satt upp.

Det här såg ut att vara en trevlig restaurang om man ville ha sallad eller smörgåsar.

De hade också en trevlig prydnadsinstallation i taket.

Vi tog sedan en promenad mot Pratunam Market, där Kan ville shoppa litet inför Kina-resan. Vi gick då norrut längs Thanon Ratchadamri, till en början med Lumphini Park på höger sida (österut). En annan gång skulle jag gärna ta en runda i den parken också, då jag har sett fina bilder därifrån på MPR tidigare. Det blev ändå ganska många bilder tagna på denna promenad, trots att jag utelämnat en hel del, inklusive de bilder jag lade upp under Dagens bild igår (http://www.maipenrai...815#entry577910) och den därpå följande bilden, så jag delar upp den i två inlägg. Innan de första bilderna från denna promenad vill jag bara nämna att de två sista bilderna i förra inlägget var från Thaniya Plaza, vilket jag borde ha nämnt tidigare.

Eftersom jag hoppade över Wontonsoppestället så åt jag istället min lunch på det här fashionabla etablissemanget. Jag gillar Burger King mycket mer än Mc Donalds, men det här var första gången jag såg det i Thailand. Finns det någon annanstans? Kanske på Suvan? Jag beställde i alla fall en Whopper-meny med Cola och King Fries. Biby åt då det mesta av mina King Fries, eftersom jag tycker det blir för mycket fett om jag äter mer än några stycken (det gäller även på Mc Donalds, Max och andra liknande ställen).

Efter lunchen gick vi först förbi Dusit Thani Hotel.

Här har vi Lumphini Park på andra (östra) sidan vägen.

Det fanns en del matstånd längs vägen i början av promenaden.

Vi hade Chulalongkorn-sjukhuset och drottning Sirikits byggnad på vänster sida i början av promenaden.

Några bilder längs vägen.

Här är det BTS Silom Line som går ovanför bilarna.

Peninsula Plaza ligger inte så långt från Thanon Rama 1, dit vi når i slutet av detta inlägg.

Här svänger Silom Line västerut mot National Stadium. Man kan också se litet av Erewan Hotel på andra (östra) sidan gatan.

De här arbetarna jobbade med något vid General Police Hospital.

Kan utanför General Police Hospital.

Erewan Shrine, vid ena hörnet av Erewan Hotel.

Här har vi kommit fram till Thanon Rama 1, där man bland annat kan se ett tåg från Sukhumvit Line ovanför bilarna till höger.

En bild från Thanon Rama 1 västerut. Vi gick dock sedan vidare norrut.

Det kommer mera...

När vi passerat Thanon Rama 1 kom vi först till Central World Plaza.

De här figurerna kommer från den nya thailändska animerade filmen Yak, the Giant King, som skall ha premiär i oktober. Den verkar rätt intressant och jag såg en trailer om den när jag var på bio i Central Plaza i tisdags.

Det var en Futsal(inomhusfotboll)-turnering (BMA Futsal) utanför Central World Plaza när vi passerade. Det kanske hänger ihop med det VM som hålls i Thailand (Bangkok och Korat) 1-18 november. Thailand spelar då i grupp 1 tillsammans med Costa Rica, Ukraina och Paraguay och Thailand spelar förstås alla sina gruppspelsmatcher i Bangkok. De två bästa i var och en av de 6 grupperna, plus de 4 bästa 3:orna går sedan vidare till åttondelsfinal.

På andra sidan gatan kunde vi se Big-C Supercenter.

Strax norr om Central World Plaza ligger Centrepoint, med Isetan.

Den här figuren visades i bildfrågan för några dagar sedan.

Vi passerade sedan några stånd som sålde mat och andra saker.

En passagerarbåt på Khlong San Sap.

När vi kom till Thanon Petchaburi var det några poliser som stoppade och kontrollerade bilar. Jag vet dock inte riktigt vad de kollade. Vi fick i alla fall vänta en bra stund här, innan poliserna vinkade oss över gatan.

Några ytterligare trafikbilder från korsningen med Thanon Petchaburi.