Jag håller med dig om att man lär sig ett språk bäst genom att härma.
Men av någon konstigt anledning så orkar vi vuxna inte härma som barn gör.
Man har så bråttom med att kunna uttrycka sig i avancerade sammanhang under en kort tid.
Barn har inte bråttom med att lära sig språk på en hög nivå för att kunna handla, åka buss själv osv.
Därför har vuxna försökt att korta ned inlärningstiden genom att försöka lära sig reglerna utantill istället för att samla in, känna av, simma i språket och låta tiden hjälpa till att sortera och bilda egen uppfattning om språkanvändning.
För min del har reglerna hjälpt mycket för att kunna "producera" själv sen. 
:::
Men när det gäller uttal och uttal regler så lärde jag mig först bara grundläggande regler om korta och långa vokaler.
Jag hade ingen aning om det där med "betoning" och intonation.
Fattade noll...
Vad då betoning? Vad är det för nåt?
Det var först för 7 år sen som jag läste kursen Svenska för utländska studenter och Svenska som andra språk (tror jag det hette) på Uppsala universitet som jag fattade det där med betoning och intonation.
Och det var många aha-upplevelser.
Hade en jättebra lärare som förklarade många grammatiska regler med hjälp av uttal t.ex. varför det heter läste och inte läsde. (Det var bara för att det var för svårt att uttala.
555
Helt otroligt, tyckte jag.
:::
Kul att snackar lite språk nu. 
:::
Mvh
Magrood
Jo, jag har inte tillräcklig kunskap för att förorda ändringar i hur skolorna lär ut språk och visst är det många gånger nödvändigt att känna till och kunna förklara varför man säger på ett visst sätt i ett språk, dvs känna till reglerna för det.
Min poäng är dock att grammatikreglerna alltid har använts av människor, även för 500 år sedan när de inte hade en aning om att det fanns några grammatikregler så talade människor korrekt grammatiskt. Det är ju inte språkvetare/forskare som listat ut bra grammatiska reglerna för hur ett språk ska vara uppbyggt och sedan implementerat det hos folket utan språket har ju vanligt folk utvecklat själv under århundradena. Och språket utvecklas fortfarande, konstant och hela tiden.
Sedan har språkforskarna lyssnat på folk, funderat en massa och till slut klurat ut det mönster som finns i språket samt formulerat det i skrift i form av våra grammatiska regler.
För något år sedan såg jag ett intressant vetenskapligt program på tv där de visade att forskare i försök kunnat bevisa att människor omedvetet lärde sig se mönster i olika företeelser, t ex språk, utan att de i förväg, eller ens efteråt, visste att det fanns något mönster i det de såg.
Och inte nog med det, forskarna kunde även bevisa att försökspersonerna faktiskt lärde sig mönstret fortare om de inte visste att det fanns ett mönster jämfört med om de i förväg fått veta att det fanns ett mönster i det experiment de presenterades inför.
Det tolkar jag som att man faktiskt lär sig att praktiskt använda sig av grammatiska regler i ett språk fortare om man överhuvudtaget inte känner till att det finns några regler. Ungefär som barn som fort lär sig tala språket korrekt och sedan, när de redan talat språket grammatiskt perfekt i många år, får lära sig att det finns grammatikregler och hur de är utformade när de börjat skolan.
På SFI å andra sidan så börjar lärarna direkt med att lära ut de grammatiska reglerna till elever som bara kan några få ord i språket och det ger ofta eleverna stort huvudbry med att fundera på när det nu var man skulle säga si eller så. Kanske skulle det vara bättre att lägga grammatikregelträningen i senare utbildningsfaser eller helt enkelt hoppa över den helt för de som bara är där för att snabbt lära sig tala språket korrekt. Vem vet?
Men då kommer vi sedan till kärnan i mitt resonemang. Det går faktiskt ibland bra att svara sin thailändska flickvän som undrar över varför man säger si eller så i svenskan med ett enkelt "det bara är så". Hjälper förstås inte henne att kunna förklara den grammatiska regeln på ett prov i skolan eller liknande men är absolut inget hinder när hon ska lära sig tala språket på ett korrekt sätt. Enligt forskningsrönen jag nämner kan hon alltså t o m med lära sig fortare utan att få förklaringen presenterad för sig än om hon faktiskt får den.
Fast det tillhör ju normalt hyfs att förklara om någon kär frågar en om något, så visst bör man förklara ändå om man kan. 