Pensionär i Thailand

5 minuter sedan, skrev Kenneth4618:

Och brorsan mår bra ?

Du får fråga honom, jag har ingen.

3 minuter sedan, skrev Batting:

Du får fråga honom, jag har ingen.

Int behöver du skämmas för honom. Ni är ju lika som bär

1 minut sedan, skrev Kenneth4618:

Int behöver du skämmas för honom. Ni är ju lika som bär

Nej då jag skäms inte ett dugg, vad heter han?

45 minuter sedan, skrev Batting:

Nåt som är lite knepigt är ju att hela den Borgerliga ideologin verkar gå ut på att man ska betala folk olika för att få folk att sträva uppåt.
Jag ska alltså vilja ha lika bra betalt som den som tjänar bättre än mig själv, men om jag ger uttryck för det så anklagas jag för att bara
vara avundsjuk av samma jävla Borgare.
Ja ehh....var det inte det som var meningen?

Man blir väl inte kallad avundsjuk för att man stävar och se upp till vad andra har åstadkommit. Vänsterideologin är ju behjärtansvärt det ända problemet är att förr eller senare tar någon annans pengar slut.

Här en en ganska talade historia om vänsterideologin.

10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas i Sverige:

- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr

De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:

- Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen.

En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.

De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis. Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.

Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...

- Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:

- Men han sparar 70 kr!

- Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.

- Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20?
De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.

- Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.

- Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!

De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:

Det fattas 520 kronor...

2 timmar sedan, skrev Atom:

 

Fast om Miljöpartiet verkligen vore ett miljöparti och inte ett missnöjesparti för de som ogillar samhället, som SD fast tvärtom, så skulle jag anse att de har ett klart existensberättigande. Det finns nog inga, förutom IS och Djurgårdare, jag föraktar mer än ”klimatförnekarna” och att gå i bräschen angående miljötänk har inte bara ett moraliskt värde utan också ett tydligt nationalekonomiskt värde. 

 

Vårt företag är i stålindustrin, en av de allra smutsigaste industrierna, och utvecklar miljöteknik. När jag började i slutet på 90-talet så hade vi tydlig draghjälp i Asien av att Sverige låg långt fram och hade gott rykte inom miljöteknik. Det gör vi inte längre. Miljöpartiet är mer intresserade av Afghanska flyktingar och källsortering av organiska groddar än att verkligen lösa reella miljöproblem och andra partiet är inte bättre. Man kan klaga på kineserna men när det kommer till miljötänk så är de redan tuffare än EU och långt före USA; våra produkter som är bra nog i Europa duger inte längre i Kina utan det är kinesiska miljökrav som driver vår utveckling framåt.

Var i början av 2000-talet i Handan på ett stålverk.

Arbetade som konsult åt Purac och vi levevererade utrusting, samt all teknik till ett reningsverk.

Allt vatten som användes inom stålindustrin, gick tidigare rätt ut i floderna....

Rock on!

31 minuter sedan, skrev Batting:

Jag ska alltså vilja ha lika bra betalt som den som tjänar bättre än mig själv, men om jag ger uttryck för det så anklagas jag för att bara
vara avundsjuk av samma jävla Borgare.
Ja ehh....var det inte det som var meningen?

Valet är dit. Antingen blir man avundsjuk och missundsam mot dem som lyckats. 

Eller så låter man sig inspireras av deras framgång, gratulera dem och därefter sträva mot samma framgång. 

Det är den stora skillnaden mellan en sosse och en borgare!

10 minuter sedan, skrev Mankan:

Man blir väl inte kallad avundsjuk för att man stäva och se upp till vad andra har åstadkommit. Vänsterideologin är ju behjärtansvärt det ända problemet är att förr eller senare tar någon annans pengar slut.

 

Här en en ganska talade historia om vänsterideologin.

 

10 glada personer går ut för att äta middag tillsammans. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas i Sverige:

- De första fyra (de fattigaste) betalar ingenting
- Den 5:e betalar 10 kr
- Den 6:e betalar 30 kr
- Den 7:e 70 kr
- Den 8:e 120 kr
- Den 9:e 180 kr
- Den 10:e personen (den rikaste) betalar 590 kr

De 10 personerna äter middag på restaurangen varje dag och är nöjda med uppgörelsen om 1000 kr. En dag säger restaurangägaren:

- Ni är trogna kunder så jag lämnar 200 kr rabatt på era middagar i fortsättningen.

En middag för 10 personer kostar nu endast 800 kr och det är nu det händer grejer. Man vill fortfarande betala middagen såsom skatter betalas.

De första 4 påverkas inte. De får fortsätta äta gratis. Men hur ska de andra 6 göra? Hur ska de dela upp rabatten på 200 kr så att alla får sin del? De inser att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Drar de bort beloppet från varje persons andel får den 5:e och 6:e personen betalt för att äta.

Restaurangägaren föreslår att i rättvisans namn är det bättre att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknar ut de belopp varje person skall betala. Resultatet blir att även den 5:e personen får äta gratis. Den 6:e får betala 20 kr, den 7:e betalar 50 kr, den 8:e 90 kr, den 9:e 120 kr och den 10:e personen betalar 520 kr istället för tidigare 590 kr.

Alla får ett lägre pris än tidigare och nu får 5 personer äta gratis. Utanför restaurangen börjar de jämföra vad de sparat...

- Jag sparar bara en tia av rabattens 200 kr, börjar den 6:e personen. Han pekar på den 10:e och säger:

- Men han sparar 70 kr!

- Precis, jag tjänar bara en tia och det är orättvist att han får sju gånger så mycket som jag, säger den 5:e personen.

- Det är sant! Varför ska han få 70 kr tillbaka när jag bara får 20?
De rika ska alltid ha det lite bättre, gormar den 7:e personen.

- Vänta ett tag! Skriker de 4 första som äter gratis varje dag.

- Vi får ingenting. Det här systemet utnyttjar de fattiga!

De 9 personerna skäller som hundar på den 10:e och kallar honom för allt möjligt och anklagar honom för att suga blodet ur de fattiga.

Nästa kväll kommer inte den 10:e personen till middagen. Skönt tycker de andra 9 och sätter sig ner för att äta. När notan sedan landar på bordet upptäcker de något väldigt märkligt:

Det fattas 520 kronor...

Om kocken hade gått hem så hade den tionde personen upptäkt att han inte fick någon mat alls.

6 minuter sedan, skrev samet:

 

Valet är dit. Antingen blir man avundsjuk och missundsam mot dem som lyckats. 

 

Eller så låter man sig inspireras av deras framgång, gratulera dem och därefter sträva mot samma framgång. 

 

Det är den stora skillnaden mellan en sosse och en borgare!

Nej nej skillnaden är bara en brun näsa    

10 minuter sedan, skrev samet:

 

Valet är dit. Antingen blir man avundsjuk och missundsam mot dem som lyckats. 

 

Eller så låter man sig inspireras av deras framgång, gratulera dem och därefter sträva mot samma framgång. 

 

Det är den stora skillnaden mellan en sosse och en borgare!

Det där förklarar inte ett skit mellan kroppsligt arbete och att sitta och glo in i en dataskärm.

Det är väl ändå härligt hur svenskarna riktigt gläds åt, när någon vinner miljoner på lotto eller vad det nu kan vara, men faan om någon lyckas bli rik i yrkeslivet, då blir svensken misstänksam och är övertygad att detta kan inte ha gått rätt till..

Rock on!

6 minuter sedan, skrev Batting:

Om kocken hade gått hem så hade den tionde personen upptäkt att han inte fick någon mat alls.

Om kocken gått hem så fick väl ingen någon mat och således utgick även notan!

Skulle vara intressant att veta hur denna "vinst" fördelades bland proletärerna.

11 minuter sedan, skrev Batting:

Det där förklarar inte ett skit mellan kroppsligt arbete och att sitta och glo in i en dataskärm.

Jag tycker du låter lite missunnsam och avundsjuk  

3 timmar sedan, skrev Atom:

 

Fast om Miljöpartiet verkligen vore ett miljöparti och inte ett missnöjesparti för de som ogillar samhället, som SD fast tvärtom, så skulle jag anse att de har ett klart existensberättigande. Det finns nog inga, förutom IS och Djurgårdare, jag föraktar mer än ”klimatförnekarna” och att gå i bräschen angående miljötänk har inte bara ett moraliskt värde utan också ett tydligt nationalekonomiskt värde. 

 

Vårt företag är i stålindustrin, en av de allra smutsigaste industrierna, och utvecklar miljöteknik. När jag började i slutet på 90-talet så hade vi tydlig draghjälp i Asien av att Sverige låg långt fram och hade gott rykte inom miljöteknik. Det gör vi inte längre. Miljöpartiet är mer intresserade av Afghanska flyktingar och källsortering av organiska groddar än att verkligen lösa reella miljöproblem och andra partiet är inte bättre. Man kan klaga på kineserna men när det kommer till miljötänk så är de redan tuffare än EU och långt före USA; våra produkter som är bra nog i Europa duger inte längre i Kina utan det är kinesiska miljökrav som driver vår utveckling framåt.

Problemet är att svenskarna tror att man löser miljöproblem med skatter. 

Dom har väl en liten poäng, men då bör skatterna gå till utveckling och åtgärder. Går det till utveckling så kan det användas globalt, vilket är bra, då Sverige som nation inte direkt är ”smutsigt” land när man ser globalt på det hela. 

Vi skulle kunna utveckla teknik och sälja den. 

Utsläppsrätter kostar och med teknik så kan man minska kostnader för utsläppsrätter. 

22 minuter sedan, skrev Sangwal:

Det är väl ändå härligt hur svenskarna riktigt gläds åt, när någon vinner miljoner på lotto eller vad det nu kan vara, men faan om någon lyckas bli rik i yrkeslivet, då blir svensken misstänksam och är övertygad att detta kan inte ha gått rätt till..

 

Rock on!

Pfff. 

Men riktig svensk anser det vara en personlig förlust om grannen vinner stålar. 

Man låtsas endast vara glad åt grannens vinst för att man tror sig kunna få någon fördel av det. 

Den senaste tiden har det klagats och gnällts bland pensionärerna som bor mer permanent i Thailand över hur illa behandlade dom är som inte får sjukförsäkring täckt av svenska sjuksystemet.
 
Men då undrar man ju lite hur dessa åldringar tänker.
 
Jag tror ju inte att gamle Lasse eller Ulla som lever som fattigpensionärer i Sverige ser med blida ögon på att en massa jetsetgamlingar ligger på beachen i Thailand och solar sig när dom flesta andra pensionärer får nöja sig med en bit falukorv och tre potatisar till middag på ålderdomshemmet och sen stapla runt i -10 grader på den dagliga turen runt parken bland snö och is.
 
Åker man ner och bosätter sig i Thailand på gamla dar får man ju se till att ha sparat så pass mycket pengar så att man själv kan bekosta sin sjukförsäkring.
 
Och i dom flesta fall är det knappast fattigpensionärerna som bosätter sig i Thailand och köper hus och annat.
 
Därför klingar det lite dåligt när denna grupp av elitpensionärer kräver ytterligare förmåner.
 
Är det inte gnäll om sänkta skatter så är det gnäll om fri sjukvård.
 
Jag tycker att Gamla Agda och gamle Rolf som lever kungligt i värmen själva kan betala sina sjukkostnader om dom nu valt att flytta till värmen.  Det har dom flesta råd med bara dom vill.
 
BTT