Som de flesta känner till har thailändskor ett inofficiellt system för äktenskapsförmedling med faranger där ersättningen brukar vara från en eller ett par hundra tusen bath och uppåt. På det jobb min fru hade för ett par år sedan fanns det också en iranier som vid sidan av sin sjukpension hoppade in och jobbade med lite av varje - svart naturligtvis då han annars gått miste om sin sjukpension.
I frugans hemby gick det samtidigt omkring en barndomsvän till frugan som stadigt återkom med önskemål om att få lämna bylivet och emigrera. Kontakt förmedlades mellan dessa två solokvistare och "kärlek" uppstod (åtminstone från iraniern). Efter ett år här i Sverige fick frugan beskedet (utan att ha krävt ersättning då frugan mest såg det som en tjänst till de båda) och talade om att hon inte ansåg sig bunden av denna inofficiella ersättning - eftersom hon blivit förmedlad en så fattig farang. Det är bara det att när han och jag vid ett snack jämförde våra pensioner visade det sig att han fick ut betydligt mer netto än vad jag, efter ett helt yrkesverksamt liv, får från PPM.
Å, du måne, som grädde på moset höjdes min skatt från 25 till 31% nu detta år - för att vi gifte oss ifjol.