I Onsdags träffade jag min gode vän Peder på Sportsman Bar i samband med den sedvanliga Onsdagsbiljarden. Vi skrattade och skålade i vanlig ordning och diskuterade glatt den kommande resan till Jakarta och allt kul vi skulle ha med Jakartas expat community.
Igår dog Peder av en blodpropp.
Han blev 46 år.
Peder var en unik kille, norsk medborgare med dansk mamma och svensk pappa. Flyttade till Thailand för drygt 15 år sedan, drev sin egen firma härnere, otroligt social med vänner i varje hörn av Thailand, en person som med sin humor och energi kunde förvandla en begravning till en sprudlande fest. Han var en fena på språk och älskade att hålla långa tal på Thai, sannolikt för att imponera på damerna i salongen..
46 år. Jag är 45 år.
Man har fortfarande mycket planer i den åldern. Hur mycket man ska njuta av livet när man väl jobbat klart och kan njuta frukten av allt hårt arbete och äntligen göra allt det där man egentligen vill göra.
Peder var lyckligtvis inte sådan, han levde i nuet och hann i alla fall med att förverkliga några av alla sina drömmar och projekt.
Fick mig att fundera på hur man prioriterar saker i sitt liv när man tar för givet att man alltid har mer tid till förfogande.
Sov gott Peder!
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
