Ny kul historia av Siam-Nilsson

Eftersom S-N inte själv kan göra reklam(av någon underlig anledning) för sin blogg så kan jag ju rekommendera hans senaste alster. Jag och Pam’s lilla Moses.

Kul story, fortsätt skriva S-N!!

/Joe

Eftersom S-N inte själv kan göra reklam(av någon underlig anledning) för sin blogg. cut

Njae, anledningen är inte så underlig egentligen. S-N skickade förut in väldigt många intressanta halva berättelser på forumet, och dessa med hänvisning till att om man ville läsa resten så fick man gå till hans blogg. Var väl vissa forumsvärdar här som till slut ruttnade på det, och jag har viss förståelse för det.

Var väl vissa forumsvärdar här som till slut ruttnade på det, och jag har viss förståelse för det.

Men alla Aftonbladet länkar som haglar in på forumet har dom tydligen inte tröttnat på

dandy

Men alla Aftonbladet länkar som haglar in på forumet har dom tydligen inte tröttnat på

dandy

Tror du ser skillnaden imorgon när du nyktrat till

skål och god fortsättning

Hej Farang:

" S-N skickade förut in väldigt många intressanta halva berättelser på forumet",

- Nja, Hur många då får jag fråga?

Inte särskilt många (halva berättelser), men tydligen tillräckligt många för att ett par administratörer fann det störande.

Jag var en nybörjare då, och med mina ofta stickande formuleringar klampade jag in i for-rummet med kängorna på och tog plats (alltför stor plats).

Detta upprörde en del städtanter och åsiktsvakter på forumet, men det är gammal skåpmat som vare sig jag eller de aktuella personerna upprörs över längre. Jag har ju numera rättat in mig i ledet, och blivit lydig.. ha ha

Vad det gäller möjligheten till att få synas, så finns det fortfarande möjlighet för mig att "ansöka" om att bli en sk länkvän på nytt, men det har liksom inte varit uppe på tapeten sedan vi avslutade det tidigare länksamarbetet.

- Jag tycker det funkar bra som det är nu, så att min blogg inte upplevs som ett hot.

Om nu min lilla obskyra blogg hade haft något kommersiellt syfte så hade jag förmodligen lämnat in en ansökan för länge sedan, och förmodligen hade detta resulterat i att jag även hade idkat självcensur gentemot det jag krafsar ner. Då hade det nog blivit tråkigare både för mig och de som eventuellt vill läsa vad jag skriver.

Jag var under hela 1980-1990 talet nyfiket äventyrlig och fatalistiskt inställd, vilket medverkade till att jag fick uppleva många intressanta saker i bl.a Thailand och Phillipinerna. Det var mitt egna val, och sedan får väl andra göra som de vill när de är utomlands. Kanske de hellre sitter med sina landsmän på en barstol och krökar eller häckar på stranden i en vilstol för att bli solbränd – ja vi har alla olika intressen.

Det finnas de som tycker att man försöker göra sig märkvärdig om man skriver längre än tre, fyra rader och sedan inte avslutar meningen med en sluddrande rap. Men den enda orsaken till att jag ibland skriver på Mpr eller på min egen blogg är för att jag tycker det att det är kul att dra mig till minnes gamla episoder och sedan skriva ner dessa. Om sedan någon vill läsa dessa historier så bjuder jag på det. Jag ser dock inget kommersiellt värde i dessa minst sagt nischade historier.

Skål och God Jul på dig Farangen, och jag höll nästan på att glömma ... raaap.

Joe - kul att du fann min historia läsvärd.

För den som vill lära sig att förstå thailändarnas mindre vårdade språk

eller för den som själv vill kunna svära på flytande Thai så finns det en bok att köpa.

http://www.amazon.com/dp/0804840539/ref=pe_606_13973890_pe_ar_t3#noop

Lycka till med svordomarna!

Jag vill med detta inlägg lyfta fram en av våra grundlagar...Yttrandefriheten.