[size=6]Möte med extrem fattigdom. [/size]
Jag har åkt runt en hel del i Laos och besökt små bergsbyar långt från turistorter och slagits av hur enormt fattigt många familjer har det. Jag skulle gärna vilja hjälpa till på något sätt men har inte kommit på någon idé hur jag skulle bära mig åt. Dels på grund av lättja, jag vill inte dra igång en insamling och organisera inköp och leverans av det inköpta och dels på grund av att jag själv inte är tillräckligt rik för att själv donera tillräckligt för att det skall göra någon skillnad..
Den här gången så reser jag runt med "Violen" och det öppnar upp många dörrar som har varit stängda för mig tidigare. Violen kommer från ett ställe som ligger bara några kilometer från Laos så hon behärskar språket och hon växte upp under enkla förhållanden och förstår hur det känns att vara fattig.
Jag berättade för henne om mina tankar och vi började fundera om man inte kunde göra något iallafall.
Hon tyckte att man kunde köpa lite snacks eller frukt och sedan åka upp till byarna och dela ut till barnen.
Barn finns det otroligt många av och de flesta av dem såg ut att ha det tufft i sina trasiga och smutsiga kläder.
Vi pratade med vårt resesällskap Gerry och hans tjej och de var givetvis med på noterna. Gerry som är sportintresserad föreslog att vi kunde köpa en fotboll eller två och hans tjej föreslog att vi kunde köpa böcker och pennor och skänka till skolan.
Vi bestämde oss för att åka iväg tidigt en morgon för att hinna med så mycket som möjligt.
Frukost och den sista biten av planering.
Violen såg beslutsam ut.
Som jag nämnde så är jag absolut inte rik och för att få mest valuta för pengarna så åkte vi till morgonmarknaden för att handla. Vi gick runt med en varsin bunt pengar och handkade. Tjejerna hade en stor fördel då de kunde förklara syftet med att köpa storpack och de fick bra priser.
Jag och Gerry lyckades säkert hyfsat bra också för vi fick ihop ett par fyllda kassar.
Steg ett: Avklarat !
Vi fick ihop två fyllda ryggsäckar och även moppekorgarna fylldes. Vi lade allting löst i ryggsäckarna för att det skulle bli smidigare.
Här hamnade böcker och pennor.
Den här byn passerades därför att jag och Violen redan hade gjort en provresa hit för att dela ut grejer.
När vi kom till nästa by så började vi dela ut godsaker.
Det finns mycket kvar i ryggsäckarna.
En del barn var avvaktande och skygga men de flesta tyckte att det var spännande med de bleka utlänningarna som kom med godsaker.
Violen kunde ju prata med byborna och det underlättade mycket för oss. När vi kom till början på en by så gick ryktet som en löpeld om oss och när vi kom till byskolan så stod läraren där med en massa barn.
Här delade vi ut böcker och pennor till alla barn som hade ställt upp sig i ett led.
Glada donatorer och mottagare.
Det finns fortfarande mycket kvar i våra ryggsäckar och korgar.
// Luke the Drifter
