Så gick det nåt år till och efter att mamma hade dött så valde pappa att följa med till Thailand.
Jag fick välja flygbolag fritt och snål eller ekonomisk som jag var redan på den tiden så valde jag rumänska Tarom. Minns att en tur och retur biljett låg på ca 3000 kronor.
Vi fick mellanlanda på den härliga flygplatsen i Bukarest som mest såg ut som en sämre begagnad busstation. Restaurangen hade tre rätter att välja på varav den ena var slut så det var biff eller fisk man kunde välja. Efter ca 6 timmars försening kom vi så iväg och allt gick väl tills efter mellanlandningen i Delhi i Indien. Där var ca 30 ståtliga herrar i turbaner som kom på flyget och efter ca 20 minuter började karusellen gå. Vi råkade in i kraftig vind som gjorde att planet gungade upp och ner och fram och tillbaka över hela Indien.
Och efter ett tag började turbangubbarna att spy. 20 talet indier stod eller låg i gångarna och spydde så att spyorna rann längs med stolarna. Det var inte tal om att sitta fastspända i bältena utan flygvärdinnorna gav upp efter ett tag och lät dessa herrar springa omkring och spy ner planet.
Det var vidrigt med stanken framförallt minns jag.
Till sist lugnade vinden ner sig och allt gick väl fram till Don Muang.
Väl igenom passontrollen kom vi ut ur flygplatsen och pappa fick en chock. Han pustade ocj stönade över hettan och var på väg in i flygplatsen igen men efter ett tag lyckades jag övertala honom att vi skulle vandra den korta vägen mot den lilla tågstationen på andra sidan av flygplatsen. Då mådde han bättre när han fick sitta vid ett öppet fönster och sträcka ut sin arm mot den varma thaivinden som strömmade mot honom. Troligen hade han fortfarande lukten av indiernas spyor kvar i näsan.
Vi åkte till Hualampongs tågstation och sen tog vi en taxi vidare upp mot Khao San Road. Väl där tog vi in på ett lite bättre guesthouse.
Efter några timmar hände det något som kunde slutat illa om vi haft otur. Pappa skulle gå ut och leta efter nån affär som kanske sålde snus och han vandrade iväg och timmarna gick men han dök inte upp så till sist gick jag ut för att leta efter honom. Jag vandrade runt nån timme men ingen pappa i sikte så till sist satte jag mig på ett uteställe på Khao San och spanade och plötsligt ser jag en karl i vit T shirt och en HIF keps komma gående längs med gatan. Då hade han gått vilse men lyckats leta sig tillbaka till Khao San igen.
Tur i oturen. Han glömde nämligen att skriva upp namnet och adressen till hotellet.
