Fick själv ett erbjudande om att säga upp mig själv eller bli uppsagd av personliga skäl. Jag valde att bli uppsagd, eftersom jag då fick A-kassa med en gång jämfört med en karenstid om jag hade sagt upp mig själv.
ja isåfall är det ju det åt helvete fel mot oss andra som försöker att jobba och göra rätt för oss
ja isåfall är det ju det åt helvete fel mot oss andra som försöker att jobba och göra rätt för oss
Livet är orättvist.
ja isåfall är det ju det åt helvete fel mot oss andra som försöker att jobba och göra rätt för oss
Du hade med andra ord sagt upp dig själv och gladeligen tagit karenstiden? Tillåt mig tvivla.
Du hade med andra ord sagt upp dig själv och gladeligen tagit karenstiden? Tillåt mig tvivla.
Man står ju sig själv närmast så man gör väl vad som är best för en själv. Jag syftade mer på att det är åt helvete om reglerna är som du säger.
Man står ju sig själv närmast så man gör väl vad som är best för en själv. Jag syftade mer på att det är åt helvete om reglerna är som du säger.
Jaha, då missuppfattade jag dig, ber om ursäkt för det. Reglerna, ja så var det i alla fall när jag blev uppsagd, det kan ju ha ändrats sen dess detta var ju åtskilliga år sedan.
Hände på ett Café här i stan för ett tag sedan. Tjejen som blev felaktigt uppsagd fick 400.000 i skadestånd.
Åpna delen av mig vill veta orsaken och hur fort det gick, den mänskliga delen av mig inser att någon måste verkligen behandlat henne väldigt illa och man inte blir lycklig av pengar....
Blir man uppsagd utan grund och är fackmedlem så behöver man nog inte vara så orolig. Det kan ju bli ett skadestånd som kan komma väl tillpass istället.
Ja facket skall man inte förkasta, deras hjälp är guld värld! Utan grund.... hur jag än tänker så kan jag inte komma på vad det handlar om annat än att vi som personer inte går ihop men det är nog inte en vettig grund...
Och det vet ju alla här på forumet att det inte finns någon saklig grund, chefen är ju självklart en idi*t, skadeståndet är redan hemma.
Chan2014
Tack det var gulligt! Men ärligt talat hade jag helst rett ut problemen och fortsatt ett tag till med ett gabska kul jobb och sedan kunna gå med hedern i behåll.... nu kommer jag aldrig kunna släppa tanken på vad jag gjort fel, skadestånd eller inte
Hur tänkte du nu, hur kan "alla" veta det?
Det går väl inte att gå mer på än vad TS skriver...
Nej, tyvärr kan ni inte få bättre dokumentation innan förhandlingar och ev domstolsförhandling och dom är klar
Och vad skriver TS? Har TS haft strul tidigare?
Aldrig eller väldigt sällan ens fel att två träter.
Chan2014
Ja visst har jag haft strul, det verkar vara en kronisk sjukdom hos mig men det får jag leva med och hoppas att det stärker mig i längden.
Håller absolut med om att det är sällan det är ens fel att två träter, och visst är vi två, två envisa dessutom.... men det tror jag inte är orsaken....
Frason,
Vad du föredrar det skiter jag fullständigt i, om du nu har följt TS tidigare skriverier borde till och med du begripa att det är en uppsjö av strul med det mesta, massor av projekt som här gått i stöpet av olika anledningar, det är bara lite förvånande att medlemmar på detta forumet går in och dömmer till TS fördel på lika vaga grunder och har i princip redan cachat in skadeståndet, om du läser vad jag skriver har jag bara väckt en del frågor, och TS verkar vara öppen som en bok så det kommer säkert mer info framöver.
Chan2014
Har min bok pärmar? Det var mer än jag visste! Där emot så vet jag att jag till stora delar lägger ut mina egna klantigheter, misstag, misslyckanden och så vidare.... men är det verkligen så ofta jag hänger ut andra? I så fall måste jag börja tänka till!!!
C2014, detta är inte rätt tråd att tjafsa i, skapa en egen ny tjafstråd, eller ta en av dina många gamla!
Visa lite respekt, o fatta att alla vi inte är stöpta i samma form!!!!
Tack gode gud för det!
Uppsägning av personliga skäl är något som facket sällan vinner, skadestånd då uppsägningen skett fel formellt.
Personliga skäl har ofta en saklig grund.
Det finns skrivna regler hur ett varsel och uppsägning ska gå till och över telefon är mycket tveksamt.
När jag var verksam avskedades en fraktsäljare på en speditionsfirma för personliga skäl. Han var illegal mot företaget när han med nästan alla kunder pratade om vilket skitföretag han jobbade åt och varför dom inte vände sig till konkurenterna istället.
Fanns en som fick gå för han förpestade stämningen på fikarasterna och här var kollegor, fack och arbetsgivare överens.
För att vinna och få skadestånd eller få jobbet tillbaka, måste man kunna påvisa att uppsägningen skett på felaktig grund som arbetsbrist fast företaget nyanställer eller att man inte förhandlat med facket enligt LAS.
Nu blir jag lite förvirrad av farsgubbens norrländska igen men fraktsäljaren borde inte bara avskedas han borde betala stora skadestånd! Så beter man sig inte, tycka vad man vill men illojalitet mot sin arbetsgivare tycker jag är vidrigt, tycker man att företaget är så dåligt så säger man upp sig, punkt slut typ.
Angående förpestande av raster så var det nog inget som skedde över en natt eftersom det finns ett arbetsgivare ansvar för att ta reda på varför någon beter sig så, att resultatet sedan blev att han fick gå är en annan femma, har man erbjudit hjälp men inte kommer någonvart så är det lika bra att gå skilda vägar!
I mitt fall är det solklart att själva uppsägningen inte följer de regler som gäller, när det nu gäller just personliga skäl så är det ett så vitt begrepp att jag inte vågar gissa vad grunden är men det får jag veta nästa vecka, jag kan faktisk inte garanterat att jag inte gjort något allvarligt fel, jag är INTE ofelbar men jag har svårt att se vad det skulle vara och vill inte gärna spekulera här.
Tråkigt med uppsägningen, (ser ju bättre ut om man säger upp sig själv) men skolan skulle ju börja i Mars, så med tre månaders A-kassa blir det ju perfekt timing.
Jag menar, du hade ju ändå varit tvungen att sluta ditt jobb om du ska åka hit, ingen skillnad egentligen vad jag förstår.
Tack! Problemet är ju att skolan börjar i juli men... jag kanske kan fjäska med CSN och Skolan om jag inte sitter i en tvist här som drar ut på tiden! Annars får jag väl söka jobb på Liseberg så länge
Skillnaden hade väl varit att jag hade sagt upp mig så att jag hade två veckors ledighet att plocka ihop lägenheten innan uthyrning och att lönen är något högre än a-kassan....
Minne jag kan aldrig tänka mig att du varit illojal eller något liknande när vi pratades vid Gbg i somras. Om jag hade ett bolag och sökte en lojal, trevlig, engagerad medarbetare skulle jag inte tveka en sekund att lyssna med dig, bara så du vet det.
Kramar till dig nu.
Rillex.
Med en tacksamhetstår i ögat, TACK! Kramis
Kan inte tänka mig att det är tre månaders karens vid A-kassan vid en uppsägning av personliga skäl.
Däremot när man själv säger upp sig från en anställning finns karenstider.
Har man en uppsägningstid på tre månader så får man inte A-kasse-ersättning förrän ersättningen från företaget upphört.
Lön under uppsägningstid och A-kassa samtidigt går inte.
1 5 veckor
2 5 veckor igen
3 och glöm inte att lägga dit karensen..
4 det hade ju varit löjligt lyxigt!
Nja blir man uppsagd pga "otillbörligt uppförande" som det tydligen heter kan man få en längre karens än om man säger upp sig själv. Missköter man sig och blir av med jobbet kanske det inte är jätte konstigt att man sedan inta bara kan luta sig tillbaka och inkassera A-kassa.
Personliga skäl heter det och kan innefatta en hur mycket som helst och det stämmer att blir man uppsagd på grund av personliga skäl så har man 5 veckors karens, som om man säger upp sig själv. Uppsägning vid arbetsbrist ger en veckas karens. (2015-11-19)
Jag får rätta mig själv här. I hastigheten uppfattade jag inte det här med karenstid. Om du nu skulle få karenstid, vilket jag inte tror (om det inte har blivit en ändring sen sist) så är det ju inte alls bra.
Nä inte så lyckat om jag åker på det men hur jag än tänker och funderar så kan jag inte komma på en enda vettig anledning.... fast min chef är inte riktigt påläst heller så....
Fick själv ett erbjudande om att säga upp mig själv eller bli uppsagd av personliga skäl. Jag valde att bli uppsagd, eftersom jag då fick A-kassa med en gång jämfört med en karenstid om jag hade sagt upp mig själv.
Då blev du antagligen uppsagd av arbetsbrist, då är det bara en veckas karens
Ja en del här är alltid snabba att ta chansen att trycka till nån, dom måste ha det svårt hemma eller nån form av komplex.
Har du träffat min chef? Nej ärligt talat så är det ju hemskt att en del skall må så dåligt att de skall trycka ner andra...... och jag säger inte att jag aldrig gjort det..... har ju 5 syskon!
ja isåfall är det ju det åt helvete fel mot oss andra som försöker att jobba och göra rätt för oss
Sicken tur att det inte är så då
Åh, jag skulle så gärna bara vräka ur mig allt som pågår i mitt huvud just nu, vad som händer i mitt hjärta och hur oron inför framtiden ser ut men... hur kul är det att läsa?
Ja, jag kanske kunde få ihop en beskrivning av min chef som skulle få några att dra på mungiporna men eftersom jag ännu inte vet vad detta handlar om vill jag inte bara snacka skit, saklig eller inte...
Jag har googlat en del och insett att jag har verkligen valt rätt karriärval! I princip allt gällande anställningar, att ha anställda och att bli av med dem visste jag redan (Jag skryter bra när det finns skäl) men blir ordentligt orolig över att min chef inte har den kunskapen...
Jag skall slåss med näbbar och klor och så snart jag fått ok från juristen kommer ni få veta allt jag kan dela med mig av.
Jag har dock ett stort dilemma.... jag TROR att jag kan sänka min chef HELT och det vore en viss tillfredsställelse i det men vad händer då med mina härliga arbetskamrater? Vad händer med hans barn (som jag jobbat ihop med och tycker mycket om) och hans fru. Hur mycket jag än vill så kan jag inte bara gå på som en en bulldozer för det är så otroligt många andra som får problem och det är det sista jag vill!
Samtidigt vill jag inte gå förlorande ut ur något jag verkligen inte tror att det är helt åt helsike åt pipan... risken finns att jag har gjort bort mig och att chefen har rätt i att säga upp mig, fast han får börja från början, då står jag där med en månads uppsägningstid och sedan 5 veckors karens och tillåt mig att göra ännu ett erkännande om misslyckande men 5 veckor utan ersättning har en stor chans att sätta mig i en situation är jag inte alls kommer att ha en suck i helsike att plugga för att bli något mer..... det sista har ju mer och mer gjort att jag gärna skulle komma hem och jobba för facket!
Jag undrar hur mycket mitt undermedvetna har varit inblandad i val av utbildning då det definitivt inte är den socionom utbildning jag tänkt läsa här hemma om jag haft råd...
Med tanke på att jag vaknar 1000 ggr per att av mardrömmar så är det dags att sova nu.... i morgon träffar jag chefen för första gången sedans hans "uppsägnings mail" .... nu gäller det bara att hålla käften...... inte min starka sida!
Massa kramar!
Låt inte känslorna styra nu så att du säger/gör nåt dumt minne.
Åh, jag skulle så gärna bara vräka ur mig allt som pågår i mitt huvud just nu, vad som händer i mitt hjärta och hur oron inför framtiden ser ut men... hur kul är det att läsa?
Ja, jag kanske kunde få ihop en beskrivning av min chef som skulle få några att dra på mungiporna men eftersom jag ännu inte vet vad detta handlar om vill jag inte bara snacka skit, saklig eller inte...
Jag har googlat en del och insett att jag har verkligen valt rätt karriärval! I princip allt gällande anställningar, att ha anställda och att bli av med dem visste jag redan (Jag skryter bra när det finns skäl) men blir ordentligt orolig över att min chef inte har den kunskapen...
Jag skall slåss med näbbar och klor och så snart jag fått ok från juristen kommer ni få veta allt jag kan dela med mig av.
Jag har dock ett stort dilemma.... jag TROR att jag kan sänka min chef HELT och det vore en viss tillfredsställelse i det men vad händer då med mina härliga arbetskamrater? Vad händer med hans barn (som jag jobbat ihop med och tycker mycket om) och hans fru. Hur mycket jag än vill så kan jag inte bara gå på som en en bulldozer för det är så otroligt många andra som får problem och det är det sista jag vill!
Samtidigt vill jag inte gå förlorande ut ur något jag verkligen inte tror att det är helt åt helsike åt pipan... risken finns att jag har gjort bort mig och att chefen har rätt i att säga upp mig, fast han får börja från början, då står jag där med en månads uppsägningstid och sedan 5 veckors karens och tillåt mig att göra ännu ett erkännande om misslyckande men 5 veckor utan ersättning har en stor chans att sätta mig i en situation är jag inte alls kommer att ha en suck i helsike att plugga för att bli något mer..... det sista har ju mer och mer gjort att jag gärna skulle komma hem och jobba för facket!
Jag undrar hur mycket mitt undermedvetna har varit inblandad i val av utbildning då det definitivt inte är den socionom utbildning jag tänkt läsa här hemma om jag haft råd...
Med tanke på att jag vaknar 1000 ggr per att av mardrömmar så är det dags att sova nu.... i morgon träffar jag chefen för första gången sedans hans "uppsägnings mail" .... nu gäller det bara att hålla käften...... inte min starka sida!
Massa kramar!
Snälla sluta att skriva, bara denna inlägg ger din arbetsgivare saklig anledning att avskeda dig,Jag önskar dig all lycka ,
Åh, jag skulle så gärna bara vräka ur mig allt som pågår i mitt huvud just nu, vad som händer i mitt hjärta och hur oron inför framtiden ser ut men... hur kul är det att läsa?
Ja, jag kanske kunde få ihop en beskrivning av min chef som skulle få några att dra på mungiporna men eftersom jag ännu inte vet vad detta handlar om vill jag inte bara snacka skit, saklig eller inte...
Jag har googlat en del och insett att jag har verkligen valt rätt karriärval! I princip allt gällande anställningar, att ha anställda och att bli av med dem visste jag redan (Jag skryter bra när det finns skäl) men blir ordentligt orolig över att min chef inte har den kunskapen...
Jag skall slåss med näbbar och klor och så snart jag fått ok från juristen kommer ni få veta allt jag kan dela med mig av.
Jag har dock ett stort dilemma.... jag TROR att jag kan sänka min chef HELT och det vore en viss tillfredsställelse i det men vad händer då med mina härliga arbetskamrater? Vad händer med hans barn (som jag jobbat ihop med och tycker mycket om) och hans fru. Hur mycket jag än vill så kan jag inte bara gå på som en en bulldozer för det är så otroligt många andra som får problem och det är det sista jag vill!
Samtidigt vill jag inte gå förlorande ut ur något jag verkligen inte tror att det är helt åt helsike åt pipan... risken finns att jag har gjort bort mig och att chefen har rätt i att säga upp mig, fast han får börja från början, då står jag där med en månads uppsägningstid och sedan 5 veckors karens och tillåt mig att göra ännu ett erkännande om misslyckande men 5 veckor utan ersättning har en stor chans att sätta mig i en situation är jag inte alls kommer att ha en suck i helsike att plugga för att bli något mer..... det sista har ju mer och mer gjort att jag gärna skulle komma hem och jobba för facket!
Jag undrar hur mycket mitt undermedvetna har varit inblandad i val av utbildning då det definitivt inte är den socionom utbildning jag tänkt läsa här hemma om jag haft råd...
Med tanke på att jag vaknar 1000 ggr per att av mardrömmar så är det dags att sova nu.... i morgon träffar jag chefen för första gången sedans hans "uppsägnings mail" .... nu gäller det bara att hålla käften...... inte min starka sida!
Massa kramar!
Blev inte så bra
Åh, jag skulle så gärna bara vräka ur mig allt som pågår i mitt huvud just nu, vad som händer i mitt hjärta och hur oron inför framtiden ser ut men... hur kul är det att läsa?
Ja, jag kanske kunde få ihop en beskrivning av min chef som skulle få några att dra på mungiporna men eftersom jag ännu inte vet vad detta handlar om vill jag inte bara snacka skit, saklig eller inte...
Jag har googlat en del och insett att jag har verkligen valt rätt karriärval! I princip allt gällande anställningar, att ha anställda och att bli av med dem visste jag redan (Jag skryter bra när det finns skäl) men blir ordentligt orolig över att min chef inte har den kunskapen...
Jag skall slåss med näbbar och klor och så snart jag fått ok från juristen kommer ni få veta allt jag kan dela med mig av.
Jag har dock ett stort dilemma.... jag TROR att jag kan sänka min chef HELT och det vore en viss tillfredsställelse i det men vad händer då med mina härliga arbetskamrater? Vad händer med hans barn (som jag jobbat ihop med och tycker mycket om) och hans fru. Hur mycket jag än vill så kan jag inte bara gå på som en en bulldozer för det är så otroligt många andra som får problem och det är det sista jag vill!
Samtidigt vill jag inte gå förlorande ut ur något jag verkligen inte tror att det är helt åt helsike åt pipan... risken finns att jag har gjort bort mig och att chefen har rätt i att säga upp mig, fast han får börja från början, då står jag där med en månads uppsägningstid och sedan 5 veckors karens och tillåt mig att göra ännu ett erkännande om misslyckande men 5 veckor utan ersättning har en stor chans att sätta mig i en situation är jag inte alls kommer att ha en suck i helsike att plugga för att bli något mer..... det sista har ju mer och mer gjort att jag gärna skulle komma hem och jobba för facket!
Jag undrar hur mycket mitt undermedvetna har varit inblandad i val av utbildning då det definitivt inte är den socionom utbildning jag tänkt läsa här hemma om jag haft råd...
Med tanke på att jag vaknar 1000 ggr per att av mardrömmar så är det dags att sova nu.... i morgon träffar jag chefen för första gången sedans hans "uppsägnings mail" .... nu gäller det bara att hålla käften...... inte min starka sida!
Massa kramar!
Well go for it kanske reumatiker samma som mi
Well go for it kanske reumatiker samma som mi
E du nyfiken får du gärna skicka ett PM
Jag bara måste få berätta om gårdagen, jag är alltid i väldigt god tid på jobbet på grund av färdtjänsten brukar sitta med en bok i örat och njuta av en kopp kaffe i lugn och ro.
Strax efter att jag hade loggat in och satt i gång med dagens arbete kommer chefen tillbaka från en uppenbarligen riktigt trevlig tjänsteresa, han är på strålande humör och det är god morgon hit och dit
Under hela dagen går samtalen som om inget hänt med band annat min inblandning under ett projekt i augusti 2016...
Kom hem på gott med förvirrat humör och har bestämt mig för att vägra gå ut eftersom hela helgen skall ha minusgrader 
Kram kram
Fröken kram kram, kramis osv,
Nu går väl Tomurdoc dom svagas beskyddare i spinn igen men sådana smällar man får ta, du nämner tillgång till färdtjänst, du ställer en fråga om körkort och möjligheten att köra tvåhjuling med mer hk, du får massor av uppmuntrande svar hur göra, inte en fan nämner hur tokigt det är om man inte har rutinen att köra MC i Bkk, i ett av världens trafik farligaste länder och till på köpet med Micke där bak.
För mej verkar den första anledningen till era studier i Thailand vara att kunna vistas i LOS, som snusförnuftet personifierat nämner väljer ni en instution som är väldigt lågt rankad (104 i Thailand och lite över 9000 i Världen), var beror det på?
Vidare skriver du att ni troligen vill stanna i Thailand efter avslutade studier, hur ska det gå till? Det är nog väldigt svårt att få någon av dom eftertraktade expats jobben efter er utbildning, om man vill bo permanent i Thailand är det ett absolut måste att vara väldigt stadd i kassan i er ålder.
En annan sak är att det kommer en grå vardag efter smekmånaden även i Thailand som är flerfaldigt tuffare än hemma i landet lagom, här finns ingen färdtjänst eller några bidrag, ingen hjälp att få, i detta landet är ensam stark.
Vill inte på något vis avskräcka, men var realist och tänk till, och till godheten tomurdoc det är detta jag menar med drömkalkyl.
Chan2014
En annan sak är att det kommer en grå vardag efter smekmånaden även i Thailand som är flerfaldigt tuffare än hemma i landet lagom, här finns ingen färdtjänst eller några bidrag, ingen hjälp att få, i detta landet är ensam stark.
Så är det. Det gäller att alltid ha en plan B i beredskap när A inte går som man tänkt.
Logga in för att svara.