Det är en klar och fin sensommarmorgon den 24 september 1980. Den svenska ubåten Springaren befinner sig i undervattensläge öster om ön Huvudskär i Stockholms skärgård. Klockan nio ska övningarna starta och Springaren går med sakta fart på periskopsdjup öster om Vindbådan, utgångspunkt för den ubåtsjaktövning som senare ska sättas igång.
Vid sextiden inträffar något oväntat. Hydrofonoperatören, den som sköter apparaten för avlyssning för ljud under vatten, läser av en hydrofoneffekt. Den låter som en knattrande moped i hög fart. Effekten hörs under flera minuter med varierande styrka, för att sedan upphöra.
Från periskopet syns inget fartyg så långt ögat kan nå. Men helikoptrarna som ansluter upptäcker också besökaren, och klassificerar den genast som en ubåt.
− Att det var en främmande ubåt som passerat mycket nära oss var det ingen tvekan om, säger Lars, som vid tillfället var sekond på ubåten.
Händelsen var en av de första observationer av ubåtskränkningar på 1980-talet och man ägnade veckor åt att försöka hitta den främmande ubåten. Du kan läsa mer om objudna besökare i svenskt vatten och ubåtsjakterna som pågick under 1980-talet i artikeln.
https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/artiklar/ubatsjakterna-80-tal/
