Måste man bli ihågkommen?

 

16 timmar sedan, skrev Kenneth4618:

Ironi 😉.

Vilket de flesta förstod

Lätt att skriva i efterhand 

31 minuter sedan, skrev Alarik:

 

Lätt att skriva i efterhand 

Självklart då jag varken ska ha en sten eller grav 🙂

1 minut sedan, skrev Kenneth4618:

Självklart då jag varken ska ha en sten eller grav 🙂

Du skall alltså bara gå upp i rök?

36 minuter sedan, skrev Alarik:

Du skall alltså bara gå upp i rök?

Jäpp

19 minuter sedan, skrev Kenneth4618:

Jäpp

Men det blir faktiskt inte bara gas som när du glad i hågen lägger av en rökare.

Det blir aska som en restprodukt.

 

1 minut sedan, skrev Alarik:

Men det blir faktiskt inte bara gas som när du glad i hågen lägger av en rökare.

Det blir aska som en restprodukt.

 

Måste man ha en grav med sten för askan ?

47 minuter sedan, skrev Kenneth4618:

Måste man ha en grav med sten för askan ?

Nej, men du lär däremot få en grav i någon form om så det blir på galgbacken din galgfågel.....  

4 minuter sedan, skrev Alarik:

Nej, men du lär däremot få en grav i någon form.

Tänker mej att bli slängd i havet eller nån biflod till detta, allt för att klimatkompensera!

Det finns så många fina stränder jag aldrig kommer att hinna uppleva som levande.

Får väl se till att få amalgamet utdraget innan de bränner mej...

 

 

MVH

5 minuter sedan, skrev Tommy:

Tänker mej att bli slängd i havet eller nån biflod till detta, allt för att klimatkompensera!

Det finns så många fina stränder jag aldrig kommer att hinna uppleva som levande.

Får väl se till att få amalgamet utdraget innan de bränner mej...

 

 

MVH

Då blir havet din grav.

Amalgamet behöver du inte bekymra dig om.

On 2019-06-01 at 15:54, skrev Atom:

Jag har nått den ansenliga åldern av 47 och har börjat förlika mig vid tanken på att jag aldrig kommer bli fotbollsproffs, rockstjärna eller någon stor skådespelare. Jag kan givetvis, rent hypotetiskt, fortfarande bli en stor företagsledare, författare eller politiker men även de drömmarna börjar flagna. Jag saknar helt enkelt både talangen och ambitionen och dessutom är jag hyfsat nöjd med vad jag åstadkommit så här långt, och jag har svårt att se att den knappa resterande halvan av mitt liv som återstår skulle ge mig någon större ära, berömmelse och rikedom.

 

De senaste månaderna har jag dock hört från flera vänner och bekanta, i min ålder eller något äldre, som känner viss stress över att tiden för att bli "ihågkommen" börjar rinna ut. Jag antar att det är en vanlig medelålderskris att känna att man borde gjort mer än man faktiskt gjort, men just det här med att bli "ihågkommen" känns lite märkligt. Jag vill givetvis att mina nära och kära ska komma ihåg mig som snäll, trevlig och skarp men huruvida Britta i Hjo eller Peter i Sölvesborg kommer ihåg mig har jag ärligt talat svårt att bry mig om; även om jag givetvis inte skulle banga på att vara "älskad av folket". Är det jag som träffar annorlunda människor eller är det en ny trend, kanske präglad av all "self-promotion" på sociala media, att vilja bli "ihågkommen"?

 

Vore intressant att höra era åsikter. 

Intressanta spörsmål,

 

då jag ligger strax för Atom på åldersskalan så har jag precis passerat 50 (Firades i Bangkok givetvis!) och det blir ju oundvikligt så att man börjar fundera på livet, vad man åstadkommit och vad man kan göra bättre i del 2.

 

Jag har haft förmånen att jobba med något jag tycker om under många år men mediebranschen har ju förändrats under de drygt 25 åren jag verkat i den - och inte kanske till det som jag tycker är bättre. När jag började signerade man sitt verk med sitt namn och sen var det bra med det, sen kom det en liten bildbyline till och det var väl okej, sen blåstes den här bildbylinen upp så att den täckte halva sidan och jag fick hör att man måste "sälja in sig till läsarna" och jag försökte förgäves streta emot utvecklingen genom att komma med argument som att det är berättelsen sig skriver som är den viktiga - inte jag som person. Men det blev som Sancho Panchas kamp mot väderkvarnarna, ett fiasko som ni ser av dagens medielandskap.

 

Så jag har valt ett mer tillbakadraget jobb i branschen istället, är inte intressrad av att sälja in mig och jag kan lova att ni aldrig kommer att se mig i Let´s dance eller i någon annan förnedrings tv.

 

Jag har varit en klimataktivist i massor med år, utan att jag egentligen reflekterat över det. Har inte satt några barn till världen vad jag vet och köper nästan inga kläder - det är så jag klimat kompenserar mina flygresor! 

 

Ihågkommen? Yrkesmässigt så hoppas jag blir ihågkommen som en hyfsad skribent som håller på sina principer även om det kan får yrkesmässiga konsekvenser. Men egentligen skiter jag i det, jag vet vad jag skrivit och jag kan stå för allt.

 

Privat så vet jag att jag har vänner över hela världen, några närmare mig än andra. Står fortfarande nära mina föräldrar och min bror. Kanske för att jag har prioriterat att umgås med dem under de ibland ganska korta perioder som jag vistats i Sverige - samma gäller mina vänner, har prioriterat att umgås med dem och deras familjer vid besöken i Sverige - även om det har blivit en och annan midsommarfest där man förgäves försökt förklara för någn akvavit berusad gästdeltagare varför man gör det man gör...

 

Vad har jag lärt mig under åren? Vara vänlig mot folk, oavsett vem de är eller var de kommer ifrån. Undvik att ha förutfattade meningar om folk utifrån deras härkomst. Kan man hjälpa någon så gör jag det - det gör att jag känner mig nöjd med mig själv, en sorts egoboost att göra något för någon annan.

 

Tycker att den här utvecklingen med sociala medier är lite skrämmande, där många känner sig "tvingade" att visa upp ett perfekt liv som de egentligen inte har men sliter som djur för att få utan att reflektera över det man faktiskt har och glädjas över det.

 

Så ihågkommen kommer jag nog inte att bli utöver den kretsen av personer jag nämt här och det räcker gott och väl.

 

 

 

Var med om både kul och pinsamt i helgen i Tierp.

Efter +40 år på dragracingbanor har man ju träffat en hel del folk.

Många har blivit nära vänner, några som man bara morsar på och sen kanske några fanatiska fans.

Den här helgen är det dock säkert hundra personer som hälsat på mig och jag har inte en aning om vilka de var och när jag träffat dem.

Börjar man bli senil på riktigt?

Men tydligen finns det några som kommer ihåg mig. Dock inget jag strävat efter.

7 timmar sedan, skrev rolba:

Var med om både kul och pinsamt i helgen i Tierp.

Efter +40 år på dragracingbanor har man ju träffat en hel del folk.

Många har blivit nära vänner, några som man bara morsar på och sen kanske några fanatiska fans.

Den här helgen är det dock säkert hundra personer som hälsat på mig och jag har inte en aning om vilka de var och när jag träffat dem.

Börjar man bli senil på riktigt?

Men tydligen finns det några som kommer ihåg mig. Dock inget jag strävat efter.

Det var trevligt att träffas nu i helgen, tackar...

Vi tar en lunch nästa vecka som vi sa eller?

3 timmar sedan, skrev Soengsang:

Det var trevligt att träffas nu i helgen, tackar...

Vi tar en lunch nästa vecka som vi sa eller?

Ställer alltid upp på en bjudlunch. 

1 timme sedan, skrev rolba:

Ställer alltid upp på en bjudlunch. 

Känns som Biltema det för ett snålpäron som mig...eller något annat förslag

 

Tis/Ons 18-19:e nästa vecka...

@Enis ?

4 timmar sedan, skrev Soengsang:

Känns som Biltema det för ett snålpäron som mig...eller något annat förslag

 

Tis/Ons 18-19:e nästa vecka...

@Enis ?

Onsdag ser bra ut för mig nästa vecka, @rolba?

 

enis