Luke the Drifter ger sig ut på vift

Gammal kärlek rostar aldrig

Ett gammalt ordspråk som kan tolkas på olika vis. 

Vi hade en ritual varje morgon, nja nästan varje morgon då för att vara ärlig,  och det var att promenera några varv runt den lokala dammen där vi bodde.

En morgon så var jag väldigt tidigt ute och medan jag väntade på de andra motionärerna så fick jag syn på en fin gammal Toyota          

Mina vänner dök upp så småningom och den här morgonen så blev det fyra varv runt dammen och vi hann med att avhandla det mesta mellan himmel och jord.

Efter morgonpasset så gick jag tillbaka mot mitt boende men jag stannade till vid den lokala affären och tog en Cola och betraktade morgontrafiken.

En lastgammal Isuzu-truck passerar förbi  

En till trotjänare av okänt fabrikat

Nu hade jag snöat in på gamla transportfordon och på vägen tillbaka till hotellet så fick jag se den här något bedagade lilla lastbilen.

Hmmm. kan det vara en gammal Toyota som jobbar på övertid  ?

Resan fortsätter snart och då blir det kanhända en tös eller två med i bilden

// Luke the Drifter

En helt vanlig vardag i en vandringsmans liv, del ett

Jag har tidigare nämnt att jag har några vänner hemma i Sverige som brukar fråga mig vad jag gör egentligen i Thailand under sex månader. Den underförstådda frågan är hur jag får tiden att gå och om det inte blir långtråkigt när man inte har några fasta rutiner varje dag.

Jag kan inte riktigt förstå frågeställningen för jag har nog aldrig känt mig rastlös eller upplevt tiden som lång här i Thailand. Det finns alltid något att hitta på !

Dagen började med vår sedvanliga promenad runt dammen på morgonen och sedan var det dags för en dusch om ombyte av kläder.

Dagen fortsatte sedan med en kort moppeutflykt och jag satt för en gångs skull på bönpallen.

Gata upp och gata ned som Harald Norbelies eminenta radioprogram hette

Dagens lunch intogs på Nok's restaurang. Nok är gift med en svensk och de har några svenska rätter på menyn och maten är supergod. Jag tror att Nok's är den enda restaurangen i Udon city som serverar svensk husmanskost.

En liten tjej med ett stort hjärta och mycket humor  

Noks söta servitris     

Medan vi satt och åt så rullade det in en väldigt säregen farkost till trottoarkanten utanför restaurangen. 

En kunglig schäs ?

Det var en svensk som ägde den något udda tuk-tuken och han visade stolt upp sitt thailändska körkort som gäller för just trehjuliga tuk-tuk.

Sedan dök det upp ytterligare en svensk på restaurangen och det var en gammal bekant till oss. Vi blev hembjudna till honom för att kolla in hans nya hus som var under uppbyggnad.

Vi klämde in oss i hans pickis och åkte iväg mot en liten by strax utanför Udons ringled.

Där har vi ju nybygget, det "lilla" huset på prärien

Jag gillade verkligen läget för huset. Det låg på en liten höjd med utsikt över risfält åt två håll.

Jag trivs bäst i öppna landskap    

Del två kommer snart.

// Luke the Drifter

En helt vanlig vardag i en vandringsmans liv, del ett

 

Jag har tidigare nämnt att jag har några vänner hemma i Sverige som brukar fråga mig vad jag gör egentligen i Thailand under sex månader. Den underförstådda frågan är hur jag får tiden att gå och om det inte blir långtråkigt när man inte har några fasta rutiner varje dag.

Jag kan inte riktigt förstå frågeställningen för jag har nog aldrig känt mig rastlös eller upplevt tiden som lång här i Thailand. Det finns alltid något att hitta på !

 

// Luke the Drifter

Jag får typ samma frågeställning från mina arbetskamrater, hur jag får dagarna att gå, om det inte blir långtråkigt och hur man kan resa själv.

Sen finns det en underton hos vissa kvinnor på jobbet som gärna kommer med något sarkasmiskt uttryck angående thailändska kvinnan.

Jag har nog aldrig känt mig rastlös eller upplevt tiden som långtråkig i Thailand.

Det finns alltid något att hitta på!

Om det är någonstans som jag känner mig uttråkad med en monoton känsla så är det i Sverige.

Värsta jag vet är när man kommer hem efter en resa, öppna dörren till sitt hem och kliva in och när man slagit igen dörren efter sig mötas av den totala tystnaden.

Återigen tack för en trevlig och intressant tråd levererad av dig.

Tack för att du vill dela med dig.

Ja, den frågan känner man igen;

"Vad gör du där nere så länge?"

Fråga en pensionär vad han gör, fast jag kan tugga min föda. 

Luke förutom att du är för blyg när du säger att det är kamran som gör arbetet . Så vidhåller jag allt. Uffe känner jag väl och träffar snart. Men var ligger noks resturang i udon. Kan vara skönt att få någon annan mat än issan mat

Luke förutom att du är för blyg när du säger att det är kamran som gör arbetet . Så vidhåller jag allt. Uffe känner jag väl och träffar snart. Men var ligger noks resturang i udon. Kan vara skönt att få någon annan mat än issan mat

Hej John !

Noks restaurang ligger i Nong Sam Rong, strax innan man kommer fram till infarten till golfbanan ( om du kör rakt norrut från Nong Sim Parks nordvästra ände )

Den lättaste vägen att hitta dit är om du åker ut från Udon på den stora motorvägen rakt norrut mot Nong Khai.

Efter ungefär två kilometer så har du en stor väg in till vänster där det står en vägskylt " Nong Sam Rong"

Då kommer du att komma rakt in mot infarten till golfbanan och i korsningen svänger du vänster och efter ca 100 meter så ligger restaurangen på vänster sida.

Om inte min vägbeskrivning räcker så får du passa på att åka dit med Uffe för jag tror att han brukar äta där då och då.

Mvh Luke the Drifter

En helt vanlig vardag i en vandringsmans liv, del två

Vi fick en grundlig rundtur i det snart färdigbyggda huset och så småningom så blev det dags att åka tillbaka mot Udon city igen.

Men vår guide för dagen äger en fingertoppskänsla när det gäller och när vi hade kommit några hundra meter bort från nybygget så bromsade han in vid en liten restaurang och deklarerade ölstopp.  

Vi beställde in en varsin iskall och efter en stund så kom värdinnan på restaurangen och frågade om vi ville ha lite tilltugg till ölen.

En påse nyskördade myrägg, kan det vara något ?

Av någon anledning så fanns det även några levande myror i påsen men det var inget som avskräckte Guson som tog ett par rejäla grabbnävar och stoppade i munnen.

Kittlar dödsskönt i kistan ! 

Grannhuset bredvid restaurangen var inget vanligt plåtskjul minsann

Vi fick skjuts tillbaka in till stan och vi begav oss in mot vår lokala stenbordsbar. Jag frågade om det var någon som var sugen på en issaansk specialitet och det var Guson minsann. Jaha ja, det räckte inte med myrägg för att avskräcka honom.

Jag gick in och köpte en flaska lao khao och det vore väl sjutton om inte den skulle ge honom kalla kårar över ryggraden.

Guson tog en rejäl klunk och hans grimaser var fullständigt obetalbara och jag tänkte på den gamla låten med salig Burken som hette "farsans special"

Ögona i kors, levern i spiral, brrrrrrr, farsans special    

http://youtu.be/GeGxwjZiogg

Del tre kommer snart.

// Luke the Drifter

Har man en gång smakat Lao Kao räcker det väl med att se flaskan för att få kalla kårar över ryggraden.

Goa bilder Luke

:14:

Jag får typ samma frågeställning från mina arbetskamrater, hur jag får dagarna att gå, om det inte blir långtråkigt och hur man kan resa själv.

Sen finns det en underton hos vissa kvinnor på jobbet som gärna kommer med något sarkasmiskt uttryck angående thailändska kvinnan.

Jag har nog aldrig känt mig rastlös eller upplevt tiden som långtråkig i Thailand.

Det finns alltid något att hitta på!

 

Om det är någonstans som jag känner mig uttråkad med en monoton känsla så är det i Sverige.

Värsta jag vet är när man kommer hem efter en resa, öppna dörren till sitt hem och kliva in och när man slagit igen dörren efter sig mötas av den totala tystnaden.

 

Återigen tack för en trevlig och intressant tråd levererad av dig.

Tack för att du vill dela med dig.

 

 

Att resa själv är faktiskt roligt man behöver aldrig kompromissa utan gör precis det som man själv vill göra, sällan något problem att träffa trevliga människor att umgås med heller.

Skulle jag få ledigt från jobbet skulle jag ta minst tre månader varje år, oavsett var man är någonstans på jorden finns det alltid något som man kan sysselsättas sig med dock är det inte alltid som man får betalt för det som uträttar. Sen är jag duktigt på att lata mig och ser det också som en sysselsättning.

Jag skulle kunna lätt tänka mig en "drönarliv" likt Luke några månder, han har tydligen möjlighet och det är då självklart att han skall utnyttja det själv sitter jag och avundas honom när gör sin utflykter likt denna, jag gissar att virrepanna inte var svårövertalad att hänga med.

Jaha, det är bara att tacka och ta emot att få läsa din resetråd. Väntar på att det blir en resebok av det, så kanske du kan leva på överskottet och göra fler resor.

Som andra skrev det är levande, med roliga och beskrivande texter.

Hoppas att du inte åker hem i brådrasket. ( vad f---n ska jag läsa sen.)

En helt vanlig vardag i en vandringsmans liv, del tre

Guson nöjde sig med en klunk lao khao och resten av innehållet i flaskan gick ett ovisst öde till mötes.

Vem vet, resten kanske hälldes ner i en glasflaska och såldes som bensin till någon stackars mopedist med soppatorsk och det är nog egentligen en logisk handling.

Lao khao passar bäst som drivmedel och inte som rusmedel !

Efter ett par öl så beger vi oss tillbaka till hotellet för att stassa om och på vägen så fick jag syn på en flakmoppe

Vi enas om att ses om en halvtimme och efter trettio minuter så knackar jag på Gerrys dörr och när han öppnar så ser det ut som om han har stora planer för kvällen.

En tangokavaljer eller kanhända stadshotellets Gösta Gigolo      

Dressed for success, eller två nattsuddare redo för nya äventyr  ?

Det ser ut att arta sig till en helkväll och vi bestämmer oss för att låta mopparna vila den här kvällen och tar en tuk-tuk in till nöjeskvarteren.

Alltid på vippen, alltid på väg     

Vi börjar kvällen med en middag på UD Town Food Bazaar och drar upp lite riktlinjer för kvällen.

Diners Club ?

Vi sätter oss som brukligt i närheten av Snow Beer Bar, som drivs av en skojfrisk tjej som heter Noi.

Noi och hennes sockersöta anställda       

Jag lyckades få en bild på henne och mig och jag tror ta mig tusan att mitt hjärta gjorde ett par frivolter när vi tog det här fotot.

http://youtu.be/HbDhGT3Ju5M

Del fyra kommer snart och då blir det mera stjär...ursäkta, hjärtklappningar skulle det vara    

// Luke the Drifter

Gött mos Luke!

Ännu en tråd man tittar på 2 gånger

Man glömmer ge karma så man måste gå tillbaka och fixa det

:14:

En helt vanlig vardag i en vandringsmans liv, del fyra

Efter middagen är vi mätta och belåtna och vi bestämmer oss för att gå till någon bar för att spela biljard och kanhända ta en liten rackabajsare också.

Guson är i stöten    

Han spelar mot en tjej i baren och efter en stunds spelande så frågar jag henne hur det går.

- Jag har vunnit två gånger över Guson !

Jag har inte hängt med i spelet men nog sjutton tyckte jag att Guson spelade ganska bra så jag frågar henne om det där var helt sant.

- Njaaaaae, det var kanske inte riktigt så som jag sa      :oops:  

- Hördu Stina, du står väl inte här och försöker tuta i Luke en massa lögner ?

Guson spelar match efter match och snart börjar han knorra lite över att han är trött i axlarna. Nu råkade det ju slumpa sig så väl att töserna i baren tog exceptionellt väl hand om sina kunder och Guson fick axelmassage.

Men jag undrar vad katten Guson sa för att få den ena tjejen att närapå kissa ned sig av skratt ?

Den lilla baren vi spelade på låg på en bakgata och vi behövde inte trängas med en massa andra gäster.

Dags att lägga upp för ett nytt spel igen

Medan jag gick iväg till toaletten så lät jag min kamera ligga framme bredvid mitt ölglas. Och sedan är det någon fräckis, eller fräck kis, som har lånat min kamera och knäppt av några foton.

Här är de harmlösa bilderna, de andra törs jag inte publicera        

Del fem kommer snart.

// Luke the Drifter

.