Lucky Luke-Vittne i Isaan

Ibland så blir man förbluffad. Ena dagen så tittar man på en moppe som verkar vara endast några år gammal men ser ut som om den varit med om sju svåra år. Repig, rostig och saknar både kåpor och backspeglar.

Nästa dag så kan man få syn på en gammal hoj som är overkligt fin för att vara en veteranhoj.

Som den här, en Kawasaki 100 Sports och om jag skulle våga mig på att gissa tillverkningsår så skulle jag gissa på 1975 och då är knarren femtio år gammal

Då jag hade gått kors och tvärs i stan så tyckte jag att det var dags för lunch. Jag hittade en liten restaurang som hade nudelsoppa och det fick bli dagens lättlunch och till den så fick jag en liten burk Leo

Mätt och belåten så siktade jag in mig på en av stadens attraktioner och vid något tillfälle så funderade jag på att ta en sam-lor bort

Ett transportmedel som fortfarande är i bruk så här nådens år 2025.

Det blev trots allt apostlahästarna och när jag närmade mig så tog jag en vilopaus.

Där borta har vi målet

Målet, det var tornet Sri Damluan Tower även känt som Sisaket Tower. Jag visste inte om det fanns någon hiss i tornet eller om man var tvungen att gå i trappor hela vägen upp till toppen. Det skulle bli tufft så det var därför som jag vilade en stund.

När jag kom fram till tornet så träffade jag en tjej som ville ha en slant i inträde för att ta sig upp i tornet och eftersom den begäran var monetärt liten så betalade jag gladeligen.

Här är tjejen förresten

Det fanns en utställning på våning ett och två och det kändes naturligt att börja där.

Här har vi en målning av Kung Rama IX 

Jag tyckte att det vore en bra idé att gå på toaletten innan besöket uppe i toppen på tornet och den som vaktade hemlighuset var Clark Kent, eller rättare sagt hans alter ego

Jag var ju lite orolig över att behöva gå i trappor men den oron var obefogad för det fanns faktiskt en hiss i byggnaden.

Här ser man ut över den norra delen av dammen och in mot centrala Sisaket

Tornet är 85 meter meter högt och om jag inte missminner mig så är Globen i Stockholm exakt lika hög.

Det fanns gott om parkeringsplatser idag

Där borta ligger den stora arenan som heter Sri Nakhon Lamduan Stadium

Jag skrev ju att avgiften för att komma upp i tornet var låg och som om det inte vore nog med det så behövde jag inte betala "farangskatt". 👍

Det kostar lika mycket för både västerlänningar som för thailändare!

How much does it cost?

It doesn’t cost anything to go into the park but you will need to pay to get into the aquarium and the tower.
You will have to pay separately for each one. It is the same price for both locals and foreigners.

Admission price:

Adults – 30 baht each.
Children – 20 baht each

Länk      https://itsbetterinthailand.com/activities/sisaket-aquarium-and-observation-tower/

När jag kände mig klar med besöket på ön så promenerade jag hemåt igen och på vägen så råkade jag knata förbi ett hotell som verkade trevligt. Väl på rummet så tog jag en välbehövlig dusch för jag hade ju varit ute och vandrat många timmar den där dagen.

Framåt kvällningen så tog jag mig bort till hotellet som jag lagt på minnet och det blev ett trevligt besök där.

Flådigt värre

En kul detalj var att olika lokaler hade fått namn efter klassiska kompositörer, uppfinnare och konstnärer

Nåja, det var inte så konstigt egentligen då hotellet heter Gallery Design Hotel.

Men nu var jag inte så intresserad av bankettsalar och salonger. Jag hade vid mitt förra besök fått veta att det skulle bli musik och uppträdande vid baren/restaurangen ute vid poolen och jag var välkommen.

Här har jag tjejerna som ser till att jag skall trivas 💖

Det blev en trevlig kväll med bra artister och dansare som uppträdde och det var kul att jag råkade hamna här. Visserligen så var det ett lite Hi-So ställe men jag försökte smälta in även om jag kände mig lite som något som katten hade släpat in.

På vägen ut så kollade jag på kärrorna på parkeringen och jag hade nog inte kunnat komma här och glänsa med min gamla Yamaha Mio 115 moppescooter 😉

Då jag var på hotellet så passade jag på att fråga den rara tjejen i receptionen om de hade frukost och det fanns och jag var också välkommen fast jag inte bodde på hotellet. Det lät ju väldigt bra så jag bestämde mig för att äta frukost där morgonen efter.

På väg till hotellet så fick jag syn på den här rara ärtan, en Daihatsu Mira

Bilmodellen hette lite olika beroende på var i världen den såldes och i Sverige så hette den Daihatsu Charade. Just den bilen på bilden är förmodligen en kärra med turboladdad motor och det är det lilla scoopet på motorhuven som skvallrar om det skulle kunna vara så.

Längre fram på min väg så mötte jag den här tuffingen som tyckte att han ägde just den här gatan

Väl på hotellet så åt jag min frukost och den var riktigt bra med en blandning av både thailändska rätter och en del rätter som vi är vana med från västvärlden.

Det avslutande kaffet tog jag med bort till poolen och avnjöts där

Innan jag lämnade hotellet så passade jag på att gå på muggeriet och på vägen dit så fick jag span på en mycket fin knarr som stod på ett podium.

MV Agusta F4 1000 👍

Jag bestämde mig för att ta en promenad efter frukosten och vid ett ställe så fick jag syn på några kisar som höll på att lossa en lastbil.

Här kommer det ömtåligt gods

När jag passerade polisstationen så stod det några bilvrak där som var i mer eller mindre obrukbart skick

När man ser sådana här vrak så är det lätt att fråga sig själv om man kan vara riktigt klok som är ute på vägarna med antingen trampcykel eller moppe 🙄

Det var snart dags att åka vidare från Sisaket och jag tog vägen förbi tågstationen för att se aktuell tidtabell.

En kul detalj är att det på skylten är skrivet på thailändska, engelska och kinesiska

Här pågår visst rengöring av kulvertar

När jag passerade en marknad som stod det ett par sam-lor parkerade och förarna väntade på kunder

Det blev en lugn kväll för dagen efter så skulle jag gå upp ganska tidigt för att haffa ett morgontåg.

Morgonen efter så hade jag ställt väckarklockan på 04:15 för att ha tid på mig för att göra mig redo för att resa vidare. Efter morgonbestyr tog jag givetvis en färdknäpp så att resan skulle gå bra.

Här är klockan 05:39 och kommersen är redan igång på morgonmarknaden

Den här morgonen så kom tåget i tid och rullade mot känd eller kanske okänd ort

När vi passerade Krasang så kom jag att tänka på en forumvän som kallade sig @mikedo58 och han höll till här i trakten.

Jag hade turen att träffa honom vid några tillfällen och jag uppfattade honom som en mycket trevlig och sympatisk kis.

Väldigt synd att han har slutat skriva på forumet!

En vacker dag kanske jag stannar till här

När tåget hade kört lagom långt så hoppade jag av. Något hotell hade jag inte bokat i förväg så jag letade upp ett som låg hyggligt nära tågstationen. När jag kom fram till hotellet så checkade jag in utan att ens ha gått upp och tittat på rummet.

Det kanske inte är så smart men jag hade ju haft sådan tur med hotellen hittills så jag chansade på att det skulle vara beboeligt.

Här skall jag nog kunna stå ut en natt eller två

Staden som jag hade kommit till var ju  "porten till Isaan", nämligen Nakhon Ratchasima. När jag brukar stanna till här i staden så brukar jag ofta se till att besöka Terminal 21 minst en gång och så gjorde jag även nu.

Givetvis så blev det en tur upp i tornet för att få en överblick över staden

Tornet i Sisaket är ju 85 meter högt och detta torn är 110 meter högt. Jag jämförde ju tornet i Sisaket med globen i Stockholm och det går även att göra med detta torn. Globen är 85 meter hög och har en diameter på 110 meter!

Det hade dragit ihop sig mot middagsdags och jag visste precis vart jag ville åka för att äta middag.

Ganska centralt i stan finns ett ställe i stan som heter Dok Mai Café och det är ett ställe man absolut inte får missa om man besöker Gateway to Isaan.

Där får man service i toppklass, mat som du inte blir besviken på och framåt kvällen så får man underhållning i form av band och trubadurer som uppträder.

Då jag kom fram så möttes jag av en servitris som är precis lika söt som alla servitriser på stället

Det var för övrigt vår forumvän @matz som introducerade mig till det här stället för några år sedan.

Det hade nu dragit ihop sig mot hemresa och det var dags att lämna Isaan för denna gång. Det var med ett visst vemod som jag anlände till tågstationen i Korat men Isaan finns ju kvar och jag vet att det inte dröjer så länge innan jag är tillbaks här igen.

Det gamla ångloket står nog kvar när jag återvänder

Här kommer tåget

Det var ingen större brådska så när jag väl var ombord så funderade jag på att hoppa av i Saraburi för att sedan ta mig vidare därifrån

När jag tänkte efter så ligger ju Saraburi inte i Isaan utan i Central Thailand. Då går det ju inte att hoppa av där!

Tåget hade slutdestinationen Krung Thep Aphiwat och dit åkte jag. Det är ju den nya tågstationen i Bangkok och därifrån så kanske man kan lyckas byta till ett södergående tåg och hinna hem till Hua Hin lagom till kvällen.

När jag kom till Krung Thep så kollade jag om det fanns ett lämpligt tåg hemåt och det gjorde det men det var knappt om tid.

Fort som sjutton till rätt biljettlucka och där fick jag tag i en biljett.

Det var inte mycket tid över, det räckte precis till så att jag hann köpa en smörgås och sedan var det dags att borda tåget.

Tågresan hem var ganska så händelselös så det blev ingen bild från den tågresan. När jag kom hem så tog jag den korta promenaden från tågstationen till huset och slängde in packningen och gick direkt till BKP.

Där träffade jag en rar PR-tjej som kvällen till ära gjorde reklam för "whiskyn" Silver Wolf

Jahapp, då var man hemma i vardagen igen och det kändes lite tråkigt att äventyret i Isaan var över. Men, vad hindrar mig från att dra iväg på nya äventyr?

Jo, inget!

Just den här kvällen så var det en showgrupp som uppträdde och med lite fantasi som påminner det ju lite som en kväll på Tawan Daeng i Buriram 🥳

I och med detta så får vi väl anse att resan och äventyret är över, i alla fall för denna gång.

Jag ber att få tacka er som har följt med på resan och hoppas att ni har haft nöje av att hänga med på mina bus!

Mvh

Luke the Drifter

Alltid lika härligt att följa med på dina strapatser 😀😀🙏🙏🙏🙏

On 2025-08-19 at 16:05, skrev Luke the Drifter:

När jag passerade en motorcykelaffär så noterade jag att de sålde Lambretta

 

Lambretta är ett gammalt klassiskt märke och om jag kommer ihåg min mc-historia rätt så lanserades den första knarren redan 1947 och det var faktiskt två år före Hondas första motorcykel.

Jag har nog nämnt det tidigare men min morbror hade Sverigeagenturen för Lambretta tidigare.

Låg på Pipersgatan 7 i huvudstaden.

Det var nog delvis han som räddade mig från den farliga idrotten och ledde in mig på motorsportens ädla bana.

On 2025-09-19 at 04:42, skrev rolba:

Jag har nog nämnt det tidigare men min morbror hade Sverigeagenturen för Lambretta tidigare.

Låg på Pipersgatan 7 i huvudstaden.

Det var nog delvis han som räddade mig från den farliga idrotten och ledde in mig på motorsportens ädla bana.

Man brukar annars säja att alkohol och sex avhåller ungdomen från den skadliga idrotten.