Lucky Luke utmanar ödet

 Det ser ut som om någon har fiskat upp den där knarren från Mekongflodens botten.

// Luke

Där är grabbarna i full färd med att fetta in en wire

Där sitter det en energisk kis

Ett raketbatteri med obegränsad kraft ! Tänk vad de hittar på nuförtiden

Man skulle nästan kunna tänka sig att det här är en liten familjeaffär där frugan säljer keramiksaker på ena halvan av butiken och gubben säljer kilremmar på den andra halvan

Här har vi en butik som har specialiserat sig på att sälja reservdelar till bilmotorer

Nu lämnar vi Hantverkargatan för denna gång och i nästa inlägg så kommer vi till.........

Jäklar, det ringer på dörren ! Tillbaka snart !

Jag trodde rent instinktivt att det var TV-pejlarna som ringde på men det var ju bara städerskan som ville komma in för en snabbis. 

Jag skulle precis skriva att vi var på väg in i finanskvarteren i Saigon och förutom en massa banker och kontor så kan man även hitta en och annan bar.

Där står en kofösare utanför saloonen och tigger ihop till ännu en bourbon eller kanske till en tuggbuss

En törstig sjömans dröm ?

- Ship Ahoy !

Jag skrev tidigare att vi hade tagit sikte på den högsta byggnaden i bild och det är också den högsta byggnaden i Saigon.

Här står vi utanför Bitexco Financial Tower

Länk på engelska   https://en.wikipedia.org/wiki/Bitexco_Financial_Tower

Jag hade rekommenderat Agne att åka upp i tornet men eftersom jag redan har varit upp där förra resan så stannade jag kvar på gatunivå.

Här är Agne beredd att ta sig upp på högre höjd

Medan Agne var uppe i tornet så passade jag på att ta en iskall på en liten bar.

Där kan man garanterat hitta en riktig Weissbier  

// Luke the Drifter

När Agne kom ner igen så möttes vi utanför Bitexco Tower och strosade bortåt längs avenuen.

Här kan det kanske vara besvärligt att passera om man lider av agorafobi  

Säg hej till Ho Chi Minh !

Stadsvandringen tar oss vidare till Saigons operahus som byggdes 1897

Länk på engelska   https://en.wikipedia.org/wiki/Municipal_Theatre,_Ho_Chi_Minh_City

Nu var det egentligen inte operahuset som jag ville visa Agne utan några små affärer på baksidan av operahuset som säljer modellfartyg och modellflygplan.

Miniatyrer

Utanför en affär stod det ett lite större skepp och Agne frågade modellbyggaren hur mycket den kostade och jag tyckte inte att det lät så dyrt med tanke på vilket jobb det måste ha varit att bygga skeppet.

Till salu för 1500 dollar

I nästa inlägg kommer berättelsen om libran som försvann !

// Luke the Drifter

Uoppps, pluskan på drift?

Grymma ships asså! 

Hahahaaaa vilken fullträff!  Men du har en förmåga att hitta sådant.

Tack än en gång för alla asgarv(vilket detta var) och alla varma leenden du bjuder på! Alltid med kärlek och flera glimtar i ögat.

Mvh

Amja

Tack så mycket Amja !

Inlägget om libran som försvann får lov att vänta en stund för nu måste jag bege mig iväg på en resa igen.

Först blir det en moppetur på ett par kilometer, sedan grisbil 40 minuter, sedan en promenad på två kilometer följt av en bussresa på en kvart.

Men jag är inte framme än på långa vägar förstår du !

Först ska jag åka båt en och en halv timme och sedan blir det en bussresa på ungefär 50 mil. Sedan är jag nästan framme, det blir bara en kort resa med moppetaxi några kilometer.

Det kostar på att vara vagabond men minnesbanken fylls på varje dag 

// Luke the Drifter

Du är faen inte klok! men det visste vi sedan förut, du flyter väl som vanligt!

Låter grymt spännande!

Mvh

Amja

Ett sånt batteri skulle väl kunna vara nåt till din kamera

 Klockrent Rolba !  Det är rent otroligt att mitt kamerabatteri alltid tar slut då det börjar bli riktigt intressant  

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så var jag då framme vid mitt delmål efter gårdagens resa som tog ungefär 14 timmar från dörr till dörr och kan nu delge er berättelsen om libran som försvann.

Vi hade gjort en ordentlig stadsvandring i Saigon och Agne tyckte att vi kunde åka taxi de sista kilometerna hem till guesthouset och jag protesterade inte emot det.

  - TAXI !

Vi satte oss tillrätta i taxin och bad kusken köra oss till backpackerkvarteren. När vi kom fram så klev vi av på samma ställe eftersom våra guesthouse ligger ganska när varandra. Vi skildes åt och Agne gick åt sitt håll och jag gick åt mitt.

Efter ungefär tjugo minuter ringer Agne och säger till mig,,,

- Hel-ete Luke, jag har blivit av med min plånbok !

Jag ser framför mig vilket strul det kommer att bli med att spärra kort och försöka få fram nya så fort som möjligt. Men Agne är, precis som jag, en försiktig general och bär inte med sig sina kort i onödan och korten hade han i säkert förvar på guesthouset.

Det lustiga är att vi bara ett par dagar innan hade träffat ett par expats boende i Saigon och de varnade oss för ficktjuvar.

Agne sa att det var någon skum typ som råkade stöta till honom i en gränd och att det säkert var han som norpade pluskan.

Det var väldigt enkelt att säga exakt var någonstans plånboken försvann för det var Agne som betalade taxin och sedan gick han raka vägen till rummet.

Någonstans mellan taxin och rummet alltså.

Vi lade på luren och jag funderade en stund. Kunde det vara så att Agne hade råkat missa fickan på byxorna efter att ha betalat taxikusken ?

Men hur skulle vi veta vilken taxi det var utav alla tiotusentals i Saigon ?

Jag funderade en stund till och undrade om jag inte tog en bild inifrån taxin. Jag kollade kameran och visst hade jag knäppt av en bild 

VINASUN taxi nummer 3034

Jag ringde Agne direkt och föreslog att han kunde prova att ringa växeln och be dem kontakta chauffören så att han kunde kolla om plånboken låg i taxin.

Agne fick tag i växeln men fick tyvärr inte mycket hjälp därifrån. Först sa de att de inte visste vem som körde just den bilen och kunde då inte ringa honom 

Till slut så sa personalen att Agne troligtvis inte hade glömt plånboken i taxibilen utan tappat den på gatan ! Goddag yxskaft !

Hur svårt hade det varit att bara kontakta taxichauffören och be honom titta lite snabbt om det låg en plånbok i bilen ? 

Tur i oturen var i alla fall att Agne inte hade några kontokort i libran som försvann !

// Luke the Drifter 

Vi hörs av igen efter några timmar och då har Agne nästan glömt bort att han har blivit av med sin libra som innehöll nästan en miljon !!!

Vi bestämmer att vi ska ses på en restaurang som ligger mitt emellan våra guesthouse. Vi möts och tar en drink ihop emedan vi kollar in vad som händer på gatan mitt emot vår restaurang.

Jaha, nu har de visst fått en ny leverans pilsner

Medan vi tittar på ölkusken som kör skytteltrafik så sippar vi på en varsin Long Island

Medan vi dricker vårt iste så diskuterar vi fram och tillbaka var någonstans vi skall äta denna kväll och valet blir slutligen,,,,,

 Taj Mahal !

Vi beställer in några rätter men den enda rätten som jag fick med på bild var en Chicken Korma och den var fabulöst god   

Yummy yummy

Imorgon lämnar vi Saigon och sticker till

Tillfälligt avbrott var det men det kan tyvärr bli ett abrupt slut på just denna bildberättelse.

Min laptop bestämde sig nämligen för att helt plötsligt självdö och det har inte varit några lyckade upplivningsförsök hittills. Jag har haft den inne på en datorverkstad men de lyckades inte få igång den och datorn är i skrivande stund på en annan verkstad.

Om jag har tur så kanske de kan föra över bilderna på hårddisken till en annan extern dito så att jag kan komma åt dem via den här urgamla burken som jag skriver på nu.

Jag har köpt en docka som jag har disken i men den här gamla datorn kan inte läsa disken.

Om inte så har jag förlorat ungefär 4000 bilder 

Jo jag vet att jag är en klant och en sopa som inte har säkerhetskopierat bilderna på tre månader så det behöver jag inte påminnas om, tack.

Om verkstaden lyckas rädda bilderna så fortsätter den här bildberättelsen men misslyckas de så är denna sägen om min Vietnamresa slut.

Mvh

// Luke the Drifter

Usch va trist!

Lider med dig.

Hoppas du/de kan rädda de heligaste "bilderna".

Håller alla tummar