När jag kom tillbaka till hotellet så hade mina vänner vaknat till liv. Vi kom överens om att köra vidare klockan 09:30 och det var ju perfekt. De andra hade tid att äta frukost i lugn och ro och jag passade på att plaska lite i poolen.
Klockan 09:20 stod jag redo och passade på att knäppa en bild på mätaren för att kunna se hur långt det skulle bli den här dagen
När vi skulle köra iväg så sa Janne att han har kollat i en kartapp på telefonen och enligt appen så skulle vi inte behöva köra upp till den stora vägen där jag alltid brukar köra. Visserligen en sträcka på endast nio kilometer men den är så boring.
Han visade på telefonen och jag fick ju lita på både Janne och appen. Jag har flera gånger försökt hitta någon liten grusväg mellan Thung Mamao och Bo Nok men det har jag inte lyckats med för det ligger flera floddeltan ivägen.
Nu hade det visst byggts en ny och fin betongväg som gick parallellt med järnvägen, mellan spåret och havet.
Kartan visade var vägen tog slut och vi skulle åka i en tunnel under järnvägen och sedan upp till stora vägen men det blev tji för tunneln var helt vattenfylld! 👿
Det föreslogs att vi skulle köra tillbaka men jag pekade på betongvägen och sa att vi fortsätter på den inslagna vägen.
Janne protesterade och visade telefonen och där vi stod så tog vägen slut. Jag pekade på betongvägen och förklarade att jag litar mer på verkligheten än på kartan!
Vi fortsatte och inte tog vägen slut inte, det var bara det att den var så ny så att den inte finns med på någon karta.
Yes, vi kom fram till Bo Nok och jag hade kört på en för mig ny väg. 🥳
Vi körde vidare via Sam Roi Yod och tog en bensträckare vid en flod