Har alltid haft en fascination kring havet och havsdjupen.
Önskar jag mönstrat på någon bananskuta vid tidig ålder, då hade man ju varit erfaren sjöman med mängder av berättelser att förtälja.
Det närmaste jag kommit är ju de små fritidsbåtar jag haft. Hrmf, det blir aldrig som man tänkt sig.
Visste ni att havet täcker över 70 procent av ytan på jorden? Största djupet är över 10 000 meter!
En väldigt stor del av livet under havsytan är för människan helt okänt. Forskning kring obemannade farkoster för djupdykning är på frammarsch, men avancerad och effektiv djuphavsforskning är inte vanligt.
Då och då upptäcks nya organismer under havsytan. Massor av fartyg och skatter finns där nere och väntar på att bli funna.
Får anse mig vara en hyggligt skicklig snorklare och kommer ner ganska djupt. Försöker lära mig vad fiskarna och snäckorna heter. Brukar köra med dräkt, kniv och nät och kan ligga i från frulle till supé. Skulle jag inte ha en hustru
som tvingar upp mig skulle jag nog ligga i längre. Alla känslor som hunger, trötthet och bekymmer är som bortblåsta då man tar del av livet under ytan. Man är en tillfällig gäst där nere i deras intressanta värld.
Vi bodde, vid ett besök i LOS, på samma plats i 2-3 månader enbart några meter från havet. Jag formligen bodde i vattnet. Inte mycket folk där så jag hade ett strandavsnitt för mig själv.
Jag levde som en Robinson och samlade från havsbotten in gamla fiskedrag, lina, krokar, frigolitblock. Tillverkade egna konstruktioner (bottensten, lina, anglade krokar och frigolitflöte).
Dessa agnade och vittjade jag varje dag. Helt klart att jag inte blir någon mästerfiskare...
Så, efter en lång inledning, vad har du förhållande till livet under havsytan. Dyker du, snorklar, eller är du rädd för att vistas i samma vatten som kubmaneter och stenfiskar?
Berätta! Bilder?
dykning har jag inte börjat med ännu men det är garanterat något som kommer ske i framtiden.
"Similian" 
