Leva med HIV

Starkt gjort att berätta detta grabbar ni har min största respekt

Hoppas att detta gör så att tabun minskar

Önskar er lycka och välgång i det fortsatta livet med era kära

Hej.

Tack för rapport från verkligheten

Nej HIV är inte längre en dödlig sjukdom utan ett kronisk livslångt obotbart virus för dom flesta.

Några har också oturen att få rejäla biverkningar av medicinerna och dessutom måste man ha ett mycket ordnat liv och ta medicinerna på exakt rätt tidpunkt. Dessutom är HIV tyvärr förenat med mycket socialt stigma trots att vi lever i västlig demokrati och året är 2011. Tyvärr får ni nog leva med att inte avslöja er barns moders status för någon. För fördomarna är tyvärr stora i samhället och framförallt på dahem och skolor.

Lev väl och god lycka till hela eran familj!

/mvh

Raderade mitt inlägg då jag i min iver läste fel och tog regler för vad som gäller för hiv positiva barn i skolor/daghem . MVH

Min största respekt gubbar. MVH HN

Hejsan Sleven!

Tack för din berättelse, jag förstår dig hur du och din familj känner det. Jag kan känna samma sak som dig ang att din fru inte berättade om hennes smitta kanske något i thai kulturen, samma sak för mig min flickvän nämnde att hon var smittad men du vet hur det är i TH allt tas nästan på skämt man säger yee.yee och öppnar nästa singha (för det kan inte vara sant) det drabbar inte mig right?

Hoppas verkigen att dom nya medicinerna hjälper dig och hälsa frugan och erat barn så mycket

p.s hur fasen p.m man till någon?

Hej preben och alla ni andra. Har med registrerat ett ny profil och funderar nu på hur jag ska utrycka mig utan att "avslöja" mig. Kan väl börja med att gratulera er och hoppas att allt gåt väl med er i framtiden.

Nu känns man som "den som ska vara värre" men men..allt jag skriver nu är 100% sanning sen är det upp till var och en o tro på det man vill.

Känner igen mig i dig "preben".

2007 träffade jag en härlig tjej i Thailand. Vi blev förälskade och jag fortsatte att resa till henne.

Jag vill understryka att jag var mycket väl medveten om riskerna med oskyddat sex i los och har aldrig varit speciellt nogrann med gummi.

November 2007 var jag nere i 2 veckor och vi bestämde att när jag kom ner i Dec för 7 veckors semester så skulle vi besöka hennes hem och senare söka ett besöksvisum till Sverige.

Kom ner i mitten av December, allting fungerade perfekt och det var en härlig semester. Ungefär i mitten av januari så blev jag fruktansvärt sjuk...hög feber ,röda utslag på bålen,orolig mage mm.

Min "erfarenhet" sa mig direkt vad detta var..Jag har "knullat" runt en hel del sen jag var 14 och är väldigt vältestad och har alltid fått "skäll" ifrån sjukvården för mitt lösaktiga och oskyddade leverne.Jag har läst på om hiv och kan alla symptom osv.

Nåväl..jag blev bättre efter ca 1 vecka men min oro kunde inte släppa, Jag tog med mig tjejen till en läkare för att testa oss för hiv/syfilis,. Hon protesterade men jag gav mig inte.

Efter 5 min kom svaret(snabbtest los) Hon var hiv positiv och jag var negativ... Samtidigt fick jag bekräftat det jag trodde innan ...dvs att jag var positiv men man kunde inte se det på snabbtestet.

1000 tankar snurrade i mitt huvud men jag bestämde mig för att låta det sjunka in. Inte så lätt när en vän var med och väntade utanför och givetvis frågade hur det gick efter.. Men jag höll masken (då).

Jag körde på som det var tänkt och vi kom till Sverige februari 2008. April 2008 testade jag mig i Sverige..Positivt.

Jag är nu 30+ och lever med hiv.

Inte nog med det..Vårat barn(ej mitt biologiska) kom till sverige ett år senare och är med positivt fick jag reda på min födelsedag.

När jag fick reda på att barnet var positivt så gick det upp för mig att min sambo hade vetat om sin sjukdom och aldrig berättat det för mig. Jo jag vet..jag är vuxen och det är mitt ansvar att skydda mig.

Men till det "positiva" .Jag har kommit över att hon "medvetet" smittade mig och vi har talat ut om det. Vi är numera gifta, barnet går i skola och vi mår alla bra tack vare svensk sjukvård och fria mediciner.

Jag är väl den som råkat värst ut av oss med en resistens mot den första medicinen och en ny dos som inte hjälper som den skall.

Nu har jag begärt förflyttning och skall få en av dom främsta experterna i sverige till min läkare.

Det är inget skoj att gå igenom men man har inte mycket val,,

Hade det inte varit för familjen så vete fan..hade nog skitit i mediciner och bosatt mig i los för ett par goa år.

Jag har berättat för alla vänner och dem flesta i familjen och aldrig har någon tagit avstånd från mig..

Jag har även medverkat i en samtalsgrupp för hivpositiva för att träffa andra i samma sits.

Har alltid velat träffa ett annat par i samma sits men det är inte så lätt då frun inte låtsas om "problemet" och jag är rätt öppen om det.

Verkar (av min erfarenhet) att thaiare inte pratar om sådana problem och vill absolut inte träffa andra med det.

Hoppas med detta träffa /prata med någon annan med samma problem. Pm:a gärna.

En varning dock: några jävla skämt pm eller låtstas diagnoser för att snoka kommer straffas på ett eller annat sätt.

Det här är 100% seriöst och jag hoppas alla tar det så.

Tack Preben för att du öppnade dörren. MVH

,

Hejsan Sleven!

Tack för din berättelse, jag förstår dig hur du och din familj känner det. Jag kan känna samma sak som dig ang att din fru inte berättade om hennes smitta kanske något i thai kulturen, samma sak för mig min flickvän nämnde att hon var smittad men du vet hur det är i TH allt tas nästan på skämt man säger yee.yee och öppnar nästa singha (för det kan inte vara sant) det drabbar inte mig right?

Hoppas verkigen att dom nya medicinerna hjälper dig och hälsa frugan och erat barn så mycket

p.s hur fasen p.m man till någon?

Under avataren ser du ett brev. Tryck på det och skriv till den du vill PM:a

Tycker den här förtjänar o ligga uppe för en modig gubbe.. Mvh hn

Bra att ny berättar om era livsöden här preben och sleven, det är nog nyttig information för oss alla

Tack för tänkvärda inlägg Preben och Sleven, statistiskt sett så är ni ju inte ensamma på forumet om att leva med HIV men få som vågar prata om det. All heder till er!

Mvh Swippe

Så grymt starkt att berätta om era livsöden. Blir tårögd när jag läser detta. Önskar er all lycka i framtiden.

Håller med, starkt att berätta!

Tack för tänkvärda inlägg Preben och Sleven, statistiskt sett så är ni ju inte ensamma på forumet om att leva med HIV men få som vågar prata om det. All heder till er!

Mvh Swippe

Håller med.. Men även om statistiken inte stämmer så kanske många med HIV heller inte väljer att delta på forum som dessa just pga att de har viktigare saker att tänka på.. Men all heder till preben och sleven som berättar om detta.. Om inte annat en väckarklocka för dom (oss) som slarvar med säkerheten..

Tack alla för era ord

I början hade jag svårt att deala med det hela gamla hjärnspöken HIV= död men fasen nu efter 6 år ser man att livet tuffar ju på som bara den, bara det att kunna få barn med diagnosen Hiv här ju helt underbart. Det har visat sig att inte ett enda fall av smitta från mor till barn har förekommit i Sverige det är nästan 100% säkert enligt våran överläkare även män med HIV kan få sina sädesceller "tvättade" och på så sätt bli far till ett friskt barn.

mvh

Preben

Håller med.. Men även om statistiken inte stämmer så kanske många med HIV heller inte väljer att delta på forum som dessa just pga att de har viktigare saker att tänka på.. Men all heder till preben och sleven som berättar om detta.. Om inte annat en väckarklocka för dom (oss) som slarvar med säkerheten..

Starkt att ni delar med er ! Många är rädda för denna sjuk dom , men det är få som berättar om den . Jag har en vän som aldrig använder kondom och har rest runt i världen och haft sex . Han använder sig av någon typ av riskanalys och sannolikhetslära , som inte har något med verkligheten att göra . Men han intalar sig om att inte just han ska drabbas och tyvärr så tror jag att ett sådant beteende inte är ovanligt . Men han har nu drabbas av Hepatit och dom trodde ett tag att han även hade Hiv . Men det hade han inte och har börjat att inse att han har stoppat huvudet i sanden . Tror att ganska många lever så här och en dag kan det tyvärr vara försent och dom drabbas .

Som hypokondriker borde jag inte läsa denna tråd. Nu har jag gjort det och måste testa mig både för hepatit och HIV.. Brukar bli ett HIV-test om året för att bli övertygad att man inte har det. För att ni förstå så intalar min hjärna mig grejer nu som tex: min psoriasis kommer från HIV, Denguefebern jag hade i höstas var inte Dengue utan insjuknad av Hepatit eller HIV, dr måste ha blandat mina prover med någon annans.. Varenda symtom jag läst om HIV och Hepatit stämmer in på hur jag mådde när jag hade Dengue etc.

Blir att boka tid imon.

Kul att höra att man kan leva ett normalt liv ändå..

Inte är det skickat med posten i alla fall.

Mr Phimai med familj önskar er all lycka och glädje i livet.

Kärleken över vinner det mesta (iaf den sanna riktiga kärleken).

All respekt till er som vågar berätta om era livsöden (tråkiga som roliga).

Mr Phimai