Ja så är det nog med nästan alla som skriver, har du läst en Astrid Lindgren så vet man hur nästa blir!
Tja, men på nåt vis kändes det enformigt.
Ibland kan det ju vara kul med tex Jan Guillou och Hamilton, eller Arn. Dom vill jag ju ska fortsätta i samma stil. Men när jag läste ondskan så var det ju inte ens i närheten.
Så samma författare två var ju mer serier och en bok stod helt för sig själv.
När jag läser Artos böcker så handlar dom om helt olika saker men stilen går igen på nåt vis.
Första boken var ju skitkul kommer inte ens ihåg vilken det var, men efter att ha betat av några så blev jag less.
Berättelsen är helt OK men det är som att lyssna på när munkarna mässar, man vet hur det kommer att låta i nästa sång, även om texten (förmodligen) är en annan.