Kuppen är ett faktum

Mitt ser ungefär likadant ut som ditt med en stor skillnad och det är att nu finns det en början till folklig VILJA att ändra situationen i landet och utvecklas bort från korruptionen och maktmissbruket från politikernas och ledarnas sida.

 

Det var det som satte igång hela karusellen i höstas och det är fortfarande vad väldigt många vill att Thailand skall förändras till

 

Så för första gången kanske i Thailands historia ser jag möjligheten att faktisk förändra landet framåt mot en så småningom fungerande demokrati där de politiker som väljs faktisk kan börja agera demokratiskt. Detta förutsätter dock att en konstitution och lagarna skrivs om mycket hårdare så "handlingsutrymmet" för odemokratiska beteenden från politiker med makt blir så minimerat som det bara går och en stenhård "checks and balance"-funktion som ser till att dom håller sig inom demokratiska ramar

 

Jag reagerar på det sista du skriver.

Hur mycket får man "begränsa handlingsutrymmet" och fortfarande kalla det för "demokrati"

 

Jag tycker att det egentligen är det diskussionen borde handla om.

 

Att konstitutionen (som sedan militären bestämmer ska bli permanent)

ger militären fullständiga befogenheter att överpröva alla politiska beslut för all framtid (section 46-48)

kan aldrig kallas "en positiv förändring".

 

Inte enligt mitt sätt att se det i alla fall.

 

Att kungen av alla har vetorätt - det är nästan lustigt.

Har han inte alltid haft det - och gäller det även kronprinsen när det blir hans tur.

 

Men för att förekomma dig så lever jag möjligen i en blåögd drömvärld.

Särskild rapport: Den Kungligt-stödda interimistiska konstitution kommer att vara i kraft i ett år

Bangkok: - Interims konstitution Thailand, som utfärdades den 22 juli 2014 är Thailands 19: e konstitution. Det förväntas att vara i kraft i ett år innan utarbetandet av nästa permanenta konstitutionen är klar.

Enligt den tillfälliga konstitutionen, utser kungen premiärministern, efter upplösningen av den nationella lagstiftande församlingen, och inte mer än 35 andra ministrar, på inrådan av premiärministern.

Den nya regeringen är ansvarig för att administrera landet, genomföra reformer, och främja nationell enighet och försoning. Kungen har privilegium att ta bort premiärministern, på inrådan av ordförande för den nationella lagstiftande församlingen, samt att ta bort ministrar, på inrådan av premiärministern.

Statsministern och ministrar har rätt att närvara och ge uppgifter om sakförhållanden och åsikter vid sammanträden i den nationella lagstiftande församlingen, eller de nationella reform rådet, men har inte rätt att rösta.

Interims konstitutionen säger att det kommer att finnas en nationella reform rådet att studera och ge förslag på reformer på olika områden - politik, nationell administration, lagar och juridiska processer, lokal förvaltning, utbildning, ekonomi, energi, folkhälsa och miljö, massmedia , sociala frågor, bland annat.

Den nationella reformRådet består av högst 250 medlemmar, som kommer att utses av Hans Majestät Konungen, på inrådan av det nationella rådet för fred och ordning (NCPO). Kungen utser en ledamot av det nationella reform rådet som sin ordförande och inte mer än två till vice verkställande direktörer, efter upplösningen av de nationella reform rådet.

Det kommer att finnas urvalskommittéer som ansvarar för att välja ut lämpliga personer inom olika områden för medlemskap i de nationella reform rådet. Varje provins har också en urvalskommitté för att välja sin representant från olika grupper.

Bortsett från att ge förslag på reformer, medlemmar av de nationella reform rådet ansvarar också för att erbjuda yttranden och förslag till författnings Drafting kommissionen i samband med skrivandet av den nya stadgan. Det kommer att ge sitt godkännande till förslaget till stadga, liksom.

Delårs grundlagen anger också att det kommer att bli en konstitutionell redaktions kommission, bestående av 36 ledamöter, som utses av ordföranden för de nationella reform rådet. Dessa ledamöter skall utses av NCPO, de nationella reform rådet, National lagstiftande församlingen, och regeringen.

Medlemmar i det konstitutionella redaktions kommissionen får inte inneha politiska kontorslägen inom två år efter att de släpps ut från medlemskap i kommissionen.

Den NCPO förblir i kraft till dess att utfärdandet av den nya permanenta konstitutionen. Det har befogenhet att ge förslag till regeringen; Men, är det inte rätt att bevilja medlemmar av regeringen.

Med tanke på styrkan i optimismen som demonstreras här av de som stödjer kuppen

är det få personer i världspressen som delar den.

 

Detta från Al Jazeera på nätet häromdan där det lanseras en teori om att juntan

säger sig bekämpa ett komplott mot kungen.

 

Bara sedan kuppen har 13 lese majeste anklagelser gjorts.

 

I den militära paranoia finns "fiender av staten" överallt. Från studenter som protesterar mot kuppen till

kommentatorer i media, taxichaufförer och akademiker som förespråkar lagreformer.

 

Återupplivandet av "statens fiende" - beskrivningen av alla som kritiserar, vilket var ett viktigt redskap

i en våldsam repression av progressiva krafter under kalla kriget, är ett tecken på Thailands

långsamma återgång till en mörk epok.

 

När monarkin och nationen uppfattas vara under attack kan vilken meningsmotståndare som helst

dömas av militären som ett reellt hot mot den Thailändska identiteten och kuvas med vilka medel som helst.

 

Kritiker av kuppen hotas med lese majestes anklagelser och kan räkna med militäre rättsprövningar

ökända för avsaknad av rättvisa och rätt till överklagan.

 

Läs resten här.

Thailand under the junta: Paranoia and conspiracy

 

Om artikelförfattaren:

Claudio Sopranzetti is a Postdoctoral Fellow at Oxford University All Souls College

and the author of "Red Journeys: Inside the Thai Red-Shirt Movement".

 

mvh

För det krävs ett tydligt paradigmskifte. Och hur det i nuläget ska ske har jag absolut ingen aning om. Som jag skrev innan behöver man inte uppfinna hjulet igen. Det är ju inte så att thailändska politiker kommer ifrån en annan planet. Istället så är deras handlingar logiska efter de förutsättningar och förväntningar som finns. Men någon ändring i det kan jag inte se. Någon slags ändring kommer att ske den där dagen då det händer som man inte får prata om. Men återigen blir det ju omöjligt att förutse vad som kommer hända.

 

Det finns givetvis inga enkla lösningar och förbättringar måste ske på många olika plan. Att skuldbelägga politiker kommer man ingen vart med eftersom de är reflektioner av samhället i stort. Om juntan får som de vill och ekonomin tuffar på kommer antagligen tillräckligt många människor vara nöjda med det och alla de institutioner som behöver förstärkas kommer förbli under maktens kontroll och de som vill bli politiker för att tjäna folket kommer fortfarande inte att ha möjlighet att göra det osv.

 

Du vet ju precis som jag vad som behövs i ett samhälle för att grunda för demokrati - ett visst mått av utbildning, starka och oberoende kontrollmekanismer, en fri och rättvis juridisk institution, ett starkt civilt samhälle (engagerade samhällsmedborgare), en riktig konstitution och framförallt en vilja av förändring. Jag kan inte se att en sådan vilja finns och inte heller hur man ska komma dit. Jag kan ju såklart fantasiera fritt men några sådan svar vet jag ju att du inte vill ha.

 

Så ett kort svar på din fråga blir att jag har ingen aning om hur en demokratisk utveckling kan ske under de förutsättningar som finns idag.

 

Hur ser ditt svar ut på din egen fråga?

 

Det är ju lite intressant reflektion om att folket måste vilja ha en demokrati. Det är nåt jag liksom tagit för givet, men dom kanske är nöjda så länge allt fungerar.

 

USA räknar jag inte riktigt som en demokrati pga deras märkliga valsystem, ett parti kan få mer än 50% av dom totala rösterna men förlorar dom i "viktiga delstater" så vinner dom inte i alla fall, som jag har fattat det.

Det är nån skum viktning av röster. Äh, det var så komplicerat så jag satte mig inte in i det nåt närmare. Men Amerikanarna är ju nöjda (ganska i alla fall) med det dom har. Så du har nog en poäng.

Det är ju lite intressant reflektion om att folket måste vilja ha en demokrati. Det är nåt jag liksom tagit för givet, men dom kanske är nöjda så länge allt fungerar.

 

USA räknar jag inte riktigt som en demokrati pga deras märkliga valsystem, ett parti kan få mer än 50% av dom totala rösterna men förlorar dom i "viktiga delstater" så vinner dom inte i alla fall, som jag har fattat det.

Det är nån skum viktning av röster. Äh, det var så komplicerat så jag satte mig inte in i det nåt närmare. Men Amerikanarna är ju nöjda (ganska i alla fall) med det dom har. Så du har nog en poäng.

Hej

 

Själv är jag helt övertygad om att en majoritet vill ha demokrati i Thailand, det är synd att kungahus, Bangkok elit och militär saboterar den hela tiden för att själva få en anledning att ta makten.

 

Med vänlig hälsning isan lover

Hej

 

Själv är jag helt övertygad om att en majoritet vill ha demokrati i Thailand, det är synd att kungahus, Bangkok elit och militär saboterar den hela tiden för att själva få en anledning att ta makten.

 

Med vänlig hälsning isan lover

Även synd att de demokratiska krafterna inte uppträder demokratiskt så att demokratin kunnat utvecklas.

Jag reagerar på det sista du skriver.

Hur mycket får man "begränsa handlingsutrymmet" och fortfarande kalla det för "demokrati"

 

Jag tycker att det egentligen är det diskussionen borde handla om.

 

Att konstitutionen (som sedan militären bestämmer ska bli permanent)

ger militären fullständiga befogenheter att överpröva alla politiska beslut för all framtid (section 46-48)

kan aldrig kallas "en positiv förändring".

 

Inte enligt mitt sätt att se det i alla fall.

 

Att kungen av alla har vetorätt - det är nästan lustigt.

Har han inte alltid haft det - och gäller det även kronprinsen när det blir hans tur.

 

Men för att förekomma dig så lever jag möjligen i en blåögd drömvärld.

Har själv inte detaljstuderat den provisoriska konstitutionen men tycker att de funderingar du har ser helt och hållet sunda ut.

En konstitution ska ju ha en möjlighet att ändras av t.ex två följande regeringar eller liknande enligt konstitutionen bestämmt.  

 

Att då militären har bestämmanderätt i all framtid låter inte ackseptabelt.

Kungens vetorätt låter också lustig.

Har själv inte detaljstuderat den provisoriska konstitutionen men tycker att de funderingar du har ser helt och hållet sunda ut.

En konstitution ska ju ha en möjlighet att ändras av t.ex två följande regeringar eller liknande enligt konstitutionen bestämmt.  

 

Att då militären har bestämmanderätt i all framtid låter inte ackseptabelt.

Kungens vetorätt låter också lustig.

 

Den nya interima konstitutionen är skriven för att gälla under enbart perioden fram till nästa val då en ny mer långsiktig skall vara framtagen av den speciella grupp som tillsätts för detta

 

Kungens vetorätt är väl samma som stått i de flesta konstitutionerna i modern tid i Thailand av mer formella skäl ?

Den nya interima konstitutionen är skriven för att gälla under enbart perioden fram till nästa val då en ny mer långsiktig skall vara framtagen av den speciella grupp som tillsätts för detta

 

Kungens vetorätt är väl samma som stått i de flesta konstitutionerna i modern tid i Thailand av mer formella skäl ?

 

Det stämmer vad du skriver.

 

Men titta på sammansättningen av den "speciella gruppen"

Det är där det haltar.

 

mvh

Med tanke på styrkan i optimismen som demonstreras här av de som stödjer kuppen

är det få personer i världspressen som delar den.

 

Detta från Al Jazeera på nätet häromdan där det lanseras en teori om att juntan

säger sig bekämpa ett komplott mot kungen.

 

Bara sedan kuppen har 13 lese majeste anklagelser gjorts.

 

I den militära paranoia finns "fiender av staten" överallt. Från studenter som protesterar mot kuppen till

kommentatorer i media, taxichaufförer och akademiker som förespråkar lagreformer.

 

Återupplivandet av "statens fiende" - beskrivningen av alla som kritiserar, vilket var ett viktigt redskap

i en våldsam repression av progressiva krafter under kalla kriget, är ett tecken på Thailands

långsamma återgång till en mörk epok.

 

När monarkin och nationen uppfattas vara under attack kan vilken meningsmotståndare som helst

dömas av militären som ett reellt hot mot den Thailändska identiteten och kuvas med vilka medel som helst.

 

Kritiker av kuppen hotas med lese majestes anklagelser och kan räkna med militäre rättsprövningar

ökända för avsaknad av rättvisa och rätt till överklagan.

 

Läs resten här.

Thailand under the junta: Paranoia and conspiracy

 

Om artikelförfattaren:

Claudio Sopranzetti is a Postdoctoral Fellow at Oxford University All Souls College

and the author of "Red Journeys: Inside the Thai Red-Shirt Movement".

 

mvh

Det var faktiskt Yingluck och PTP som stärkte LM lagen.

Det var faktiskt Yingluck och PTP som stärkte LM lagen.

 

Det är möjligt.

Men sedan kuppen är det juntan som nyttjat dom.

 

Artikeln handlar om paranoian och tron på konspiration mot monarkin.

Det är ju lite intressant reflektion om att folket måste vilja ha en demokrati. Det är nåt jag liksom tagit för givet, men dom kanske är nöjda så länge allt fungerar.

 

USA räknar jag inte riktigt som en demokrati pga deras märkliga valsystem, ett parti kan få mer än 50% av dom totala rösterna men förlorar dom i "viktiga delstater" så vinner dom inte i alla fall, som jag har fattat det.

Det är nån skum viktning av röster. Äh, det var så komplicerat så jag satte mig inte in i det nåt närmare. Men Amerikanarna är ju nöjda (ganska i alla fall) med det dom har. Så du har nog en poäng.

 

För oss är det ju en naturlig reflektion "Klart alla vill ha demokrati" men jag är inte så säker att våra tankar går att applicera på en genomsnittsasiat. Titta på Singapore, det är en dålig demokrati, en sorts hybridregim där med sträng censur och en massa förbud. Jag känner mycket folk i Singapore och trots att de är både välutbildade och beresta så verkar de inte vilja ha demokrati såsom vi ser det. De har det bra i Singapore, låg brottslighet, billiga och bra skolor, nästan obefintlig korruption, utmärkt infrastruktur, låg arbetslöshet och en mycket hög levnadsstandard.

 

De skulle inte vilja byta allt det mot den sortens "demokrati" som deras grannländer visar utan är nöjda med att familjen Lee Kuan Yew ser till att folket har det bra.

 

Återstår dock att se hur det går när den snart 91-årige Lee Kuan Yew trillar av pinnen, börjar maktkampen då?

Även synd att de demokratiska krafterna inte uppträder demokratiskt så att demokratin kunnat utvecklas.

Hej

 

Vägen till en utvecklad och stabil demokrati är inte vare sig enkel eller spikrak, men jag vidhåller att dom som ser kungahus och militärt förtryck som en lösning på detta har fel. 

 

Mvh isan lover

Det är möjligt.

Men sedan kuppen är det juntan som nyttjat dom.

 

Artikeln handlar om paranoian och tron på konspiration mot monarkin.

Hej

 

I princip alla som har dömts för brott mot LM-lagar sedan 2005 - 2006 är ju röda och detta är ju mer eller mindre självklart.

 

Lika självklart är det att anmälarna sympatiserar med PAD, PDRC, Demokraterna och utgörs av kuppvänner och rojalister.

 

Mvh isan lover

Det är möjligt.

Men sedan kuppen är det juntan som nyttjat dom.

 

Artikeln handlar om paranoian och tron på konspiration mot monarkin.

 

 

 

Ja, men det är ju faktiskt så det ligger till, monarkin utmanas, som jag t ex påpekade i det här citatet om konstitutionen (från "diktaturtråden" under "Politik"):

 

"Då kunde vi ge Thaksin själv uppgiften i hemläxa där i Dubai och sedan kommer Thailand aldrig att styras av någon annan än honom eller hans efterlevande. En monarkisk rockad kunde man kalla det. Det vore väl att byta ut det ena onda mot ett annat, alltså samma sak fast en annan familj?"

 

Thaksin och hans anhängare begriper ju ytterst lite om demokrati, det bevisas ju av hur partiet styrs, om inte annat. Demokrati är inte målet utan medlet. Thaksin vill ta över - enväldigt! - i en eller annan form. Han utmanar därför den traditionella makten, som inte helt otippat ger igen. Därmed blir det dessa två sidor som slåss om herraväldet, traditionalisterna och Thaksinisterna. Ju hårdare dom bekämpar varandra desto mer radikala blir dom på var sin sida, d v s traditionalisterna slår vakt om det som finns kvar av den absoluta kungamakten inför Thaksins utmaning och dom röda kämpar med näbbar och klor för att få hem Thaksin med hjälp av stolliga amnestier för allehanda kriminella. Ingendera är grunden demokratiska ur vårt svenska perspektiv. Resultatet blir tråkigt nog att chanserna till en uppluckring av dessa traditioner till förmån för en vidareutvecklad demokrati minskar. Demokratiseringen fördröjs eftersom man måste ta nya tag varje gång. Lite som för Sisyfos - demokratiseringen kommer en bit på väg och sedan rullar stenen ner igen.

 

Att byta diktator löser ingenting. En demokratisk tradition måste byggas steg för steg, med tålamod, som i Kina. Dessa tre länder, Thailand, Ryssland och Kina, har det gemensamt att dom historiskt styrts enväldigt, omväxlande av antingen kejsare eller kommunistpartier. Det kan vara ett skäl till att thailändare inte tycks reagera mot Thaksins diktatorstendenser, man är så van vid det att det känns självklart. (Jmfr med vad MaiChai säger om Singapore däruppe.) Det kan bara brytas genom antingen en plötslig revolution där folket reser sig våldsamt och gör en omvälvande och blodig förändring av maktstrukturen, eller en process steg för steg. Att man skulle göra något i stil med Franska Revolutionen i Thailand håller jag för otroligt. Det är nästan en skrattretande tanke. Återstår således steg för steg.

 

För den som till äventyrs har missat det åtnjuter monarkin ett djupt och uppriktigt stöd hos breda folklager i Thailand. Det kan vi tycka vad vi vill om, men så är det. Prova tänk er en folkomröstning om monarkins avskaffande i Thailand, så fattar ni vad jag menar! Att bara tänka tanken är absurt och det beror verkligen inte bara på LM lagar! Vi har ju fortfarande kvar en kung som galjonsfigur i Sverige och det dröjer nog ännu ett tag innan vi blir av med den sista resten och hela klabbet "privatiseras". I Thailand är monarkin kanske lika stark som buddhismen, möjligen starkare. Det rubbas inte så lätt.

 

Kom igen nu grabbar! Lite analys och resonemang, tack! Korta eller långa svar kan kvitta, men ge lite substans, inte bara upprepningar...

 

(Lite trött för övrigt på era nedsättande och raljanta stämplingar av meddebattörer som "kuppvänner", "odemokratiska", "formets gula" och annat. Ni och ett par andra blir dessutom indignerade och spelar kränkta om ni får igen med samma mynt. Är jag också det? Betraktar ni mig som antidemokrat? Parentesen till trots vill jag faktiskt ha svar på de sista två frågorna.)