Jag fann en historia som jag tyckte var roande på ett aktieforum jag brukar frekventera. Den var ursprungligen skriven på Engelska och utspelade sig egentligen i Ryssland. Jag tog mig fiheten till att översätta den tänkvärda prosan, miljöförflytta den samt tillföra lite språklig krydda:[br]
Det är Juni, lågsäsong i turistparadiset Pattaya. Det regnar och staden ter sig sorglig och övergiven jämfört med för bara några månader sedan. Det är tuffa tider för näringsidkarna, alla är i skuld till någon och alla i behov av pengar. De behöver turisternas pengar för att klara sig.
[br]På ett hotell i staden anländer en nyanländ svensk. Till synes välbärgad och självsäker. Han är en man som vet hur han ska utnyttja situationen, d.v.s. De dåliga tider som råder i Pattaya. Han tänker sig inte nöjas med ett sjabbigt loppbo, utan vill syna hotellet som ska husera hans lekamen.
[br]Men bestämd uppsyn slänger han respektlöst upp en 1000bahts-sedel på receptionsdisken.
- I want to check around to see if i can find a room here that suits my thousand baht. If I can`t find any I will take it back.
[br]Den kvinnliga hotellägaren i receptionen sväljer sin stolthet och nickar medgivande. Den välstrukna tusenlappen skulle sannerligen lösa hennes akuta problem med torghandlaren som hon är skyldig pengar.
[br] Så fort den svenske mannen begett sig upp för trapporna för att syna rummen rycker hon åt sig slanten på disken. Hon springer ner till marknaden så fort hon kan, får syn på torghandlaren och räcker honom slanten.
[br]Torghandlaren blir överlycklig. Tusen baht, det är ju precis vad han är skyldig fiskhandlaren. Han springer till honom för allt vad benen bär och räcker över pengen.
[br]Fiskhandlaren skiner upp. Tusen baht, det är ju samma belopp som hans hyresvärd tjatat om hela månaden. Med sedeln i handen rusar han hem till honom.
[br]Hyresvärden stryker lättat en strimma svett från pannan. Tusen baht, det är ju vad han är skyldig glädjeflickan i baren han brukar besöka. Hon måste genast få betalt så hon inte gör allvar av sina hot om att ringa hans fru. Så fort bara benen bär löper han mot baren.
[br]Glädjeflickan ler. Tusen baht, det är den summan hon är skyldig hotellet dit hon brukar ta sina kunder. Så skyndsamt som bara klackarna bär tar hon sig dit. Hon lägger sedeln på receptionsdisken, tackar den kvinnliga hotellägaren för krediten och ger sig sedan av.
[br]Den svenske mannen kommer ner från trapporna efter att ha inspekterat rummen. Han går fram till disken och tar tillbaka sedeln.
- I will try to find a better dump than this place. Säger han och går sedan sin väg för att finna ett annat hotell.[br]
/
Nä, jag får jobba på trovärdigheten 
