Så var det dags igen då för lite betraktelser...
Jo, jag vaknade efter två timmar eller så, klockan var något efter 13. Någon vänlig själ hade ställt en fläkt framför mig och det var nog tur, jag var genomsvettig ändå! Ett stillsamt hallå kungjorde att huset var tomt, ingen hemma. Jag reste mig och började gå husesyn. Stor kåk, kanske 200kvm i två våningar, kaklat golv, målade väggar, någon form av vit/rosa plattor i taket med blomma och ramar. Jag gick runt och svettades som en gris, var är ac:n? 
En toalett av västerländsk standard med vanlig toa och dusch, en thaitoa, utekök under tak och stort kök med bord för 6-8 pers. I ett hörn i köket stod en blå plastback som förde oljud. Jag kikade ner och fick syn på mammans gräshoppsfarm. I det ögonblicket klev mamman in från uteköket, tyst som en skugga och all thailändska var som bortblåst! Jag stammade väl fram ett sawadikapp, typ, och tystnaden lägrade sig igen, bara syrsorna spelade obekymrat på. Jag gick upp för trappan till övervåningen och möttes av skåp skåp skåp! Stod säkert 6-7 stora skåp där. Proppfulla med kläder, tyger, kuddar, täcken, prylar. Och alla låsta! Eller hade ivf nyckelhål, väluppfostrad som jag är öppnade jag ju inga Tre av dem hade glasdörrar så man såg innehållet. Dessutom stod det några stora plastbackar fyllda med diverse, plastsäckar fyllda med än mer. I ena änden av övervåningen tronade en dubbelsäng inbjudande. Jag hörde en mc komma och gick ner, frugan hade handlat! Nu värmdes mat sen tidigare och jag serverades. Vi satte oss alla ner vid köksbordet och försökte prata. Mammans telefon ringer och hon pratar, men jag noterar det knappt. Plötsligt ger hon mig luren. Va?! Jag tar häpen luren, vem ringer till mamman och vill prata med mig? Jo, det visar sig vara den lokala prästen! Han frågar på knagglig engelska om jag är kristen. Ehhh, kristen? Jag är ju född i ett kristet land. Tror du på Jesus? Ehhh, igen... Går du till kyrkan? Njaäe... När jag hämtat mig och plockat upp alla koncept som tappats så förklarade jag att jag både var döpt och konfirmerad. Detta fick prästen att skrocka förtjust och tacka för sig efter att han fått mig att säga att jag skulle gå till kyrkan!
Här ska skjutas in att jag tidigare frågat fru Kalas om hennes tro. Om hon trodde på Buddha. Jag hade ju noterat och andra påpekat att hon inte gjorde någon bönehörna när vi bodde ihop. Någon menade att hon var ”skum” eftersom ”alla” thaitjejer är superreligiösa och ber till Buddha varje dag typ. Att hon inte hade buddhastaty och rökelse var ”skumt”. Så jag frågade och hon svarade att hon inte trodde på Buddha. Och jag tänkte, ja, hon är ju inte helt mainstream thai, så hon kanske är som jag, lite ateistisk och tänkte inte mer på det.
Efter samtalet med prästen och maten drack jag en kopp kaffe för att vakna till. Jag mindes att jag när jag kom, innan jag somnade, gick på toan och i ett onoterat men ändå tydligen noterat ögonkast hade noterat en jultomte i trappan upp. En jultomte?! Tänkte jag då, men lade ingen större vikt vid det. Men nu var jag så vaken att jag kunde plussa lite För inte firar väl buddhister jul? Jag satt och kukulerade ett tag och sen kände jag ett behov av samtal med frun. Vi gick upp och jag började fråga. Varför har du inget sagt? Inte för att det betyder något direkt, men ändå, vi är gifta nu, och du håller inne med en sån här ”stor” sak. Jag fick uppfattningen av att hon inte brydde sig, det var väl ingen stor sak för henne. Jag eldade upp mig en aning och sa att detta kunde ju ha blivit problem. Vad för gren av kristendomen tillhör ni? Jo, vi är protestanter. Ok, då är vi av samma skrot och korn då! Så långt... Men sen sa jag att om jag varit katolik och du protestant hade det kunnat bli problem, eller jude, eller eller eller. Katoliker och protestanter har ju legat i luven på varandra ända sen Luthers tid.
Efter att hon tittat mig djupt i mina ögon och på något sätt manipulerat mig så fick det hela bero. Ingen större skada skedd, men det väckte ju frågor, vad mer döljer hon? Jag kände mig en aning billig där och då, jag gifte mig med en kvinna jag inte vet så mycket om. Tänk vilket spännande liv vissa väljer att leva!!!
Resten av lördagen ägnades åt att försöka övertyga henne om att jag inte alls vill åka bakpå hennes moppe nej nej nej! Finns det ingen taxi? Nej, det finns ju ingen taxi på landsbygden. Hennes syster och systersöner dök upp frampå förkvällen. Den äldsta, kanske 16 år började fixa med en thaitraktor som stod under risboden. Jo, vi skulle ju till farmen på måndagen och falang skulle odla ris, men problemet var ju att det var typ 5km till farmen och jag vägrade åka moppe! Så systersonen fixade en släpa till traktorn och voila, falangtaxi!
Söndagen gjorde vi egentligen ingenting, jag återhämtade mig från resan och min religiösa upplevelse. Jag hade vilat på övervåningen. Skulle precis gå ner och duscha när jag stötte ihop med hennes pappa vid trappan. Ulk! Hur wai:ar jag nu då och vad säger jag? Allt bara försvann igen, god natt all thailändska! Jag wai:ade ivf nästan ända ner till golvet för att vara säker på att jag var respektfull nog. Han hälsade tillbaka. Han hade duschat och skulle hämta rena kläder.
Han bor på farmen i veckorna, men på söndagar tar han ledigt för familjemiddag och kyrkan.
Ingenting gick ju enligt mina planer. Jag hade ju hoppats på att frun skulle vara med och presentera, inte fåordig falang ensam. Men det gick bra. Han fick en flaska whisky och sen var vi buddies!
Söndagen gick, och fru Kalas gjorde ingen ansträngning att byta till finkläder eller så. Mamman och pappan gick iväg till kyrkan och vi tittade på tv. Jag tror inte att hennes tro är så djup eller allvarlig, som ”tur” är. Jag har inte sett eller hört henne be. Iofs inget större bekymmer om hon varit djupt religiös på något sätt, men visst hade det kanske kunnat skapa småirritationer om hon nu fått för sig att omvända mig eller så...
På måndagsmorgonen bromsade systersonen in på gården med en gammal toyotapickis. Flaket fullt med halm, koblaja och annat illaluktande. Men en bil! Vi packade ihop oss och det var avfärd mot farmen! Här skulle odlas ris!
Efter en lugn färd mellan alla potthål så var vi framme. Pappans ”skjul” på ben. Ett kohus och lite små förrådsbyggnader. Blev guidad, där odlar jag grönsaker, där kolar jag, här växer mango/papaya. Här är dammar fulla av fisk. Här är mina risfält, här odlar JAG gummi/mango/banan/papaya. Ett litet uthus utan väggar stod åt ena kanten. Lustigt tänkte jag, vad används det till? Vilar man där?
Efter turen var det dags att trava ner till det lilla huset. Det visade sig att det var ett vilorum. Mattor breddes ut och dottern klättrade in. Vi började skruda oss inför min risodlarpremiär! Jag hade långärmat och joggingbyxor, stödstrumpor upp till knäna och stiltjusig thaihatt. Frugan klädde sig som om hon skulle råna Siam Commercial. Med piffig rånarluva, svarta handskar, långbyxor och säkert tre tröjor var hon klädd. Jag tittade på henne och undrade om hon frös. No no, no colour black! Livrädd för att bli solbränd! Hå och hej.
Nu travade vi iväg mot en bassäng där mamman och systern redan var i full gång med odlandet. Jag studerade ett tag och tänkte att det där är väl en kakbit! Blev indtruerad om att ta en bunt risplantor, plocka 3-4st, jämna till och se till att rötterna var lösa, sen skulle man forma handen till en droppe typ och grosa ner paketet i lerdyn. Enkelt! Jo, toretiskt. Men bara att sära och få 3-4 plantor var ”svårt”, ivf om man skulle ha tempo. Och sen ner med plantorna i lerdyn. Helst skulle ju de stå tillsammans också. I flertalet fall blev det motsatt, mina plantor spred sig som när man släpper pinnarna i plockepinn! Bara att börja om! Och solen sken och inga fåglar kvittrade. Jag gav upp efter kanske 30 minuter. Gick till lillhuset och drack vatten. Det visade sig att lillhusets huvudsakliga uppgift var att härbärgera barn. Slippa vara ute i solen. Dottern började genast prata med mig, och jag svarade. Inte för att jag förstod något, men jag nickade och kappade och öh öh öh. Papa gin naam? Ja, papa gin naam makk maak. Jag sträckte ut mig i lillhuset. Efter en stunds vila var det dags igen, på'att igen! Nu gick det betydligt bättre. De hade bytt bassäng och lerdyn kändes ”trevligare” mer lättodlad, för plockepinnet upphörde nästan helt. Däremot fick jag en uppsträckning av frugan, inte plantera så tätt eller långt ifrån, runt 20cm mellan. Lydigt gjorde jag som jag blev kommenderad! Ja, jag kan faktiskt ta order från en kvinna. Till lunch skulle vi upp i pappans ”skjul”. Jag studerade byggnaden och kom fram till att nej, den är nog inte byggd för 120kg falang. Efter envist tjatande så vågade jag mig ivf upp. Hela familjen åt lunch, ris och räkor med färska grönsaker från farmen till. Sen skulle det vilas middag, värsta värmen skulle visst lägga sig, och det gjorde vi med i lillhuset. Eftermiddagen ägnades åt samma sak, odla ris en stund, vila, odla ris vila. Någonstans utmed vägen infann sig en ödmjukhet. Ödmjukhet inför alla män och kvinnor i hela världen som odlar ris. Maken till slitgöra får man leta efter. Monotont, ryggknäckande. Jag tog av mig min hatt, mitt i en risbassäng och wai:ade damerna djupt och sa att jag hyser full respekt för er och ert hårda arbete med riset.
Jag klev ner i en ny bassäng. Det flöt döda maskar på ytan. Jag planterade lite och i ett hörn speedade en spindel runt, stor som en femkrona, grå med röda ränder. Helt plötsligt dök den ner i lervällingen. Ok, tänkte jag, man kanske skulle ha handskar, kanske en bitglad art!? Jag ropade på frugan och hon kom och förklarade att det inte var maskar utan små risormar typ, som blir dödade när man plöjer. Ormar, spindlar, nej, nu fick falang nog och lämnade det ljumna vattnet och odlingen åt sitt öde. Jag hade ivf visat att jag både kunde och ville hjälpa till. Visst, planterade jag en så hann de andra damerna plantera 5-6 eller fler. Och jag hade nog vågat mig tillbaka om jag inte fått skavsår på vänster underarm, hade hängt på benet för att skona ryggen. Nu gick jag till hennes blivande skog, hon har planterat träd på en större del av sin mark för att minimera arbetsinsatsen. När hon kommer till Sverige behöver hon ju inte så mycket ris, mer än vad dottern äter. Så på kanske två hektar så hade hon plöjt upp och planterat träd enligt ovan. Vid den guidade turen visade hon att det låg sten här och var, och att hon och mamman hade rensat. Jag tänkte att det är väl lagom göra för stora starka karln, bära sten. Så så fick det bli. Resten av dagen lunkade jag i lagom takt runt och plockade sten.
Jag var ganska så slak när vi åkte hemåt. Inte för att det varit så fysiskt kanske, jag hade ju vilat en hel del, kanske odlat ris tre timmar in alles, och burit sten en timme eller så. Men ansträngningen i kombination med sol och värme gjorde att jag var en snäll pojke och somnade ovaggad.
På tisdagen dök hennes lillebror upp med en någorlunda ny pickis. Fru Kalas hade ordnat med privatchaufför! Vi skulle turista och ut på sightseeing. Kul! Iväg mot okända mål. Men efter att ha setat i bilen i typ 3 timmar avtog både min och familjens glädje något. Vi var hungriga och vi skulle till en bank. Vi passerade flera ATM och jag undrade varför vi inte stannade. Men hon snäste av mig och kunde inte förklara att hon ville gå till ett bankkontor och prata. Därför blev stämningen en aning dämpad då hon höjde rösten och gick på. Tillslut så time-outade jag och sa att det där håller inte, höja rösten är inte befogat, inte förstår jag bättre för det. Byt taktik och försök förklara. Till och med hennes bror ”läxade” upp henne. Jag kan förstå att hon blir frustrerad när hon inte kan säga det hon vill, men jag har sagt att ta ett ord i taget, inte hela meningar på thaisvengelska. Använd våra böcker, onödigt att bli tjuriga över missförstånd, vilket det hela blev.
Jaja, tillslut hittade vi ett bankkontor, fick ut pengar och hittade en restaurang med magnifik utsikt över Mekongfloden, Laos och Friendshipbridge i fjärran. Här skulle ätas! Tur man har tolk med sig för menyn var bara på thai. Jag fick peka på bilder och komma med önskemål. En iskall Chang var dock först i tur! Sen började det hagla in mat i långa banor med en lokal fisk som höjdpunkt. Någon mekongfisk, vet inte namnet men den var supergod. Papaya pokkpokk, stekt ris, nudlar, kycklingwok, stekta fläskbitar, grönsakswok och pommes med friterad kyckling. Skulle vi äta ihjäl oss tyckte hon? Men jag tror att det var precis vad vi behövde då, en stadig lunch. Och ja, maten smakar förträffligt när man har Mekongfloden som bordsgranne
Jaha, detta blev ju en aning längre än jag tänkt så vattenfallet får vänta till nästa gång.
Cliffhanger:
Var är vattenfallet? Varför måste jag ha tröja på mig? Tvingar du mig att sitta skiter vi i det här!
För att kompensera detta tar Thailändarna till andra tricks, för att få sin beskärda del! 
Längtar tillbaka till risfälten igen.
