Och nu kan jag inte låta bli att återigen berätta om en lätt bisarr händelse i Isaan, Jag besöker exfru Changs hemby, och tidigt en morgon bara försvinner hon för att uträtta ett antal ärenden. Jag hade väl just inte planerat något för dagen, så jag sitter och reflekterar på verandan när en sån där Isaantraktor med två hjul dyker upp på bygatan. En vagn är kopplad till den.
Glada bybor erbjuder mig nu lite sightseeing i omgivningarna i detta fordon. Jag nappar självklart! Vi åker först till en fiskodling, och det berodde väl mest på att man också skulle leverera något dit. Sen vidare på landsbygden, och jag observerar ett barn som arbetar på någon form av odling. Ska inte barnet gå i skolan? Nej, föräldrarna är fattiga, och barnets hjälp behövs.
Sedan vidare till en sjö där man tycker att jag ska bada. OK, men stranden var inte vacker med allt skräp. Sedan vidare till den lokala förskolan där det visar sig att försök till konversation med läraren på engelska blir mest goddag yxskaft. En munk från det närliggande templet dyker upp och vill att jag ska donera till förskolan. Jag förstår inte riktigt, men videofilmar detta, och exfru Chang förklarar senare.
Sen vill man visa mig templet och dess omgivningar. Bland annat finns det även där en liten sjö där man kan fiska. Två tonåringar är mycket angelägna om att visa mig allt, så jag får också se munkarnas lilla boende på ett litet berg vid templet. Typ friggebod som jag tillåts fotografera i. Sen börjar det närma sig solnedgång, så dags att åka hemåt.
Väl där träffar jag exfru Chang som blir nästan förskräckt över att jag varit ute och åkt på egen hand. Men det gick ju bra, och det är ett av mina käraste minnen från Thailand. Sådant går inte att planera...
Herr Chang har talat.