När jag var liten hade de redan funnits i min lilla stad.
En del ägde stans största butiker - tyger och musikkassetter.
En del gick runt och sålde myggnät och sängkläder och tyger i olika delar av stan t.o.m. ute på landet.
Oftaste på avbetalning - typ 10-20 baht per gång, om jag minns rätt.
Som liten var jag mycket fascinerad av att de var så skickliga med att vika ihop stora tyger.
Jag lärde mig faktiskt knepet i från dem.
En del ägde hyreslägenheter. Dem har jag aldrig sett i min stad. Har bara hört det från gamla sånger. En av dem sångerna var Phompoang Duangchan... Hon sjöng att hon bara älskade honom och inte hans grejor eller pengar. Men just då var det lite knepigt med avbetalning/hyra som måste betalas till Kaeg(indier). Men hon var inte alls ute efter pengar. 
En del gick runt med en trälåda med små fack i. I de små facken hade de olika sorter friterade nötter. Mycket goda. När man beställde la de nötter i en liten platspåse och sedan la i lite salt och lite små bita gräslök.
En del sålde Rotii โรตี, färsk bröd från tunn och seg deg. Försäljaren plattade till degen och bearbetade den på plats, i en vagn som han gick runt med. När han arbetade degen till en platt brödskiva tryckte han och kasta den i luften medan han höll i en enda. Jag var också mycket fascenerad av den konsten. När brödet var färdigt stekt strödde han socker och kondenserad mjölk och rullade brödet i en vitt pappersbit. Mycket gott.
Som barn hade jag inte så ofta råd med en sån.
De hade en vanliga typ för 2 Baht och en med ägg för 5 Baht.
Nu när jag har mer råd köper jag ändå bara den vanliga typen... Mycket gott.
---
I stora städer äger de mest kostym-butiker.
När jag kom i kontakt med dem innan jag flyttade till Sverige hörde jag att en del av de åkte runt i Europa under låg säsong för att sälja och ta emot beställningar för kostymer från europeiska.
---
Här har ni den härliga låten från Thailand's Sångdrottning som tyvärr avled väldigt ung av SLE.
http://www.youtube.c...h?v=pQHIeID07qI
Mvh
Magrood