Tack för att du delar med dig ! Jag tänker mycket på att oftast när man väljer sin partner så väljer man oftast någon med samma bakgrund , klass , ålder och uppväxtmiljö . Vad betyder det i det vardaglig för er , att ni har vuxit upp i så olika miljöer? Vad är det som har varit det svårast i vardagen ? Ursäkta om jag blir för personlig .
Hej
Jag har ju ett ben i den svenska landsbygden också och är uppväxt med jordbruk, fiske och jakt på min morfars och morbrors sida och livet nu i Isaan påminner mig ganska mycket om hur det var på min egen barndom med näst intill självhushållning under ganska fattiga förhållanden, man går upp tidigt och lägger sig tidigt, jobbar hårt redan som barn och får tidigt lära sig att ta ansvar, detta tror jag har hjälpt mig mycket i min anpassning till landsbygden i Thailand, jag kände mig nästan lite hemma där direkt.
För frugan blev det nog också lite lättare att komma till den svenska landsbygden, hon kan odla vad hon vill, vi plockar bär och svamp, vi fångar egen fisk och skaldjur, plockar musslor och ostron, äter rådjur och älg, folket på den Svenska landsbygden är välkomnande och har inte så bråttom, dom är nyfikna och hjälpsamma mot dom få utlänningar som finns där, hon kunde studera här, hitta arbete, ha både Svenska och Thailändska kompisar, hade vi suttit i en lägenhet i stan hade det nog blivit svårare på många sätt.
Vad det gäller klass så är jag helt ointreserad av detta men jag förstår frågan, jag bedömer en människa på helt andra grunder och tycker t.o.m att fattiga generellt ofta är både intresantare, gladare och friare, med rikedom följer många måsten och det har helt klart sitt pris, att vi kommer ifrån delvis helt miljöer med helt olika förutsättningar har väl inte ställt till några större problem, men någon liten kulturkrock upplever väl även vi ibland, men det löser sig fort och man kan oftast skratta åt det.
I vårt fall är det ju frugan som är välutbildad och det är hon som hänger med i teknikutvecklingen, tar reda på alla nya regler, sköter internet bank, går kurser, går på möten, håller reda på när folk fyller år, går på föräldramöten, förhandlar räntor, går på BVC, m.m och engagerar sig i sånt som jag är mindre bra på, själv fixar jag bilar, båtar, veden, fiskar, bygger, klipper gräs och underhåller byggnaderna m.m
Vad som är svårt i vardagen vet jag egentligen inte riktigt, men det enda är väl att få tiden att räcka till, det är så mycket man vill och borde göra att det blir lite stressigt ibland, men några riktiga och återkommande problem kan jag inte komma på, själv jobbade jag nog ca 120% och hade även resor i tjänsten, men sedan 5-6 år jobbar jag nu 4 dagars vecka.
Det har ju varit perioder när frugan har haft för många uppdrag och då har hennes tid inte räckt till, ett tag var hon både hemspråkslärare, tolk och jobbade heltid i hemtjänsten, samtidigt tog hon körkort och läste själv på kvällarna, men när vi fick pojken övertalade jag henne att gå ner på 60% i vården där hon numera har läst till undersköterska och sluta som hemspråkslärare och tolk, nu fungerar det mycket bättre.
Med vänlig hälsning Isan lover