Runt 10 månader in i den så kallade pandemin kom jag att börja att filosofera för mig själv över morgonkaffet kring en av de eviga trätorna i detta tidevarv: ansiktsmasken.
För ett par veckor sedan när jag satt uppe och tittade på talen i amerikanska kongressen, före och efter stormningen, reagerade jag igen på det där med själva handhavandet. Smartast var flertalet av republikanerna som helt enkelt tog av sig masken, på ett hyfsat korrekt sätt dessutom, innan de började tala. Främst demokrater envisades med mask på under sina tal. Givetvis halkade masken då hela tiden ner från näsan, och behövde föras på plats igen med handen. Peta med handen på masken är ju aja-baja, men görs naturligtvis av alla hela tiden. Komik vart det av det hela i varje fall. Inte ens USA:s Anders Tegnell, Anthony Faucci, verkar fixa korrekt handhavande av mask.
I Thailand har vi alla plikttroget knallat runt med våra masker på under hela denna pandemitid. Extra noga nu de senaste veckorna igen när paniken har oss alla i ett fast grepp. Vi har trots allt 11 döda på fem veckor, så bäst att vara försiktig så att vi alla kommer igenom detta med livet i behåll.
Oftast bärs maskerna när man håller avstånd, när man är ute och går eller är och handlar. När man träffar någon bekant, på gatan till exempel åker masken oftast ner av sig självt eller m h a petande fingrar. Det är helt enkelt inte särskilt praktiskt att prata med mask på. Samma lika förstås när man sitter ner ett gäng vid samma bord, mask av och läggs på bordet eller knölas ner i fickan. Men trots allt detta anses ju ansiktsmask vara bra, och ve den som lämnar masken hemma. I princip ingen gör det givetvis, eftersom det är omöjligt att fungera i det som är kvar här av det civiliserade samhället utan ansiktsmask.
Igår när vi var på Makro (med mask och plasthandskar på) passade frun dessutom på att addera garderoben med ett sådant där ansiktsvisir som bärs av sjukvårdspersonal och (av outgrundlig anledning) programledare på TV. (anledning till inköpet något oklar, hon trodde visst det skulle vara bra att bära när det städas).
Nåväl, funderar på om jag ska ta det på när morgonkaffet är uppdrucket och det är dags för söndagspromenaden på stan. I en normal värld borde man väl betraktas som lätt störd och paranoid med den utstyrseln på, men jag anar att jag tvärtemot kommer att hyllas för att jag tar smittorisken på allvar och går i bräschen i kampen mot den så kallade pandemin.
Kanske skippar det trots allt, kan bli krångligt med korrekt handhavande när masken ska av om man träffar någon att språka med. Mina nariga händer, en konsekvens av 10 månaders dagligt handspritande, har nog att göra med det ständiga ”mask av, mask på” utan börja peta på ett visir också.
Ur led är i varje fall tiden.