Hur mycket ska man tåla från thaisläkten?

Hur mycket skall man tåla?

Har vid det här laget "sponsrat" min svåger med cirka 60-70000 bath, mest till hans gamla Volvo, som rasade och fyllekrockades, det är några år sedan nu, och de 2 sista åren har vi inte gett honom nånting, han har ett schysst jobb nu, och Volvon är såld!

Kasem, som svågern heter är en underbar kille, lite yngre än mej, och funkar som man i vårt hem när jag jobbar utanför Thailand.

Denna 3-månaders vändan hemma, har jag lånat ut 11000 till en av frugans morbröder, han hade ett "cash-flow-problem" och behövde pengar till sitt huslån...

Skall bli intressant att se när de pengarna kommer tillbaka (jag litar inte på karln, han e en sån där vegeterian...)

Är helt utan Svärfar (han är enligt uppgift vid livet, men frugan och hennes bror såg honom senast för 9 år sedan, på deras mormors begravning).

Svärmor har jag fått för mina synder (och det måste ha varit rätt små sådana), hon bor med oss, och kostar i runda slängar 7000bath/månad.

Skönt att ha en extra vuxen i hemmet när jag är ute på jobb, en i familjen, som jag kan lita på i vått och torrt!

MVH Tommy

enligt mitt tycke så är detta ämne thailands baksida, det mesta i Thailand är mycket bra men girigheten tar sig ibland smaklösa uttryck.att man försöker lura en turist på någon 100 bathare vid en tuk-tuk färd är en väl en struntssak men när föräldrar och andra nära släktingar pressar sina döttrar till den milda grad att deras förrhållanden riskerar att braka ihop eller leder in på de stackars töserna på prostitution så vill jag mest spy.

ha det

Neil

Quote

Ja Neil, denna ogenerade girighet får en att må illa. Jag är glad att jag sluppit bli utsatt för den.

Herr Chang har talat.

Hej

Jag tycker inte att man ska behöva tåla någonting och för mig är den påstådda Thailändska girigheten helt okänd.

Mvh Isan Lover

IL.

Nja du har både rätt och fel, nu sitter ju du där nere och släkten ser att du inte skär guld.

Men det är en utbredd uppfattning att vi falanger har obegränsat med stålar i våra hemländer.

Jag/vi har inga problem med tjatande släktingar men däremot vänner till släktingarna ligger på...

Jaaa 200

Hej Odin

Eftersom jag lever på samma sätt och med samma standard som släkten och övriga i byn så tror jag ingen kommer på tanken att tigga eller be mig om pengar.

Skulle jag byggt en lyxkåk mitt i byn och ha dyra vanor skulle säkert en och annan undra om jag inte kunde dela med mig lite.

Men dom som skapar myten om att alla utlänningar är som vandrande ATM maskiner är dom som alltid betalar för mycket för varor och tjänster.

Och omotiverat strör pengar omkring sig under några veckors semester, då kan det vara lätt att tro att den människan måste vara väldigt rik.

Att han måste åka hem och spara ett år innan han kan spendera stort igen berättar han kanske inte.

Mvh Isan lover

Jag skulle aldrig få för mig att försörja frugans syskon.  Jag har även slutat att "avlöna" frugans 20-åriga son

Har vänligt men bestämt sagt att han får fixa ett jobb

Tja IL,

Jag hade varit mer bekymrad ifall de inte ber om hjälp med pengar.

Om man är accepterad och de gillar en så handlar det inte om tiggeri eller att utnyttja någon.

När thaiarna själva av någon anledning fått ihop lite kapital så hjälper de varandra direkt, med lån eller gåvor.

Förövrigt så är vi väldigt rika i jämförelse med en risbonde, att strypa sina egna levnadsvanor p.g.a. snålhet låter väl lite korkat?

Om du lever med samma standard som majoriteten av de gör i byarna som jag har sett så vill jag inte uppleva din semester...(inga pengar, trasigt hus,ingen bil, en moped som är otankad, fiskeutrustningen består av en lina utan krok m.m. m.m.)

Förövrigt så hör jag myten om farang kinijao mer än ATM myten, vad kan det bero på

Puss

Erkki

Quote

Ja IL. du har helt rätt där -vi gör oftast inget för att moverka släktens/omgivningens uppfattning när vi shoppar som idi*ter och strör pengar omkring oss.

Får man inget förklarat för sej så tror man ju på det man ser... gående pengamaskiner

Jag håller med IL här. Ingen i min frus släkt har bett mig om några pengar eller spenderar pengar i större omfattning nu när de har en farang i släkten mot innan jag kom in i familjen. Visst spenderar jag en del när jag är nere i Thailand men det är på nytt kylskåp, tvättmaskin, varmvattendusch och toalett till föräldrarna eftersom jag bor hos föräldrarna och vill kunna duscha varmt, sitta på en västerländsk toastol, ha rena kläder och kunna ha mjölk och ost i kylen till frukost. I övrigt lever jag som dom, dricker måttligt, festar måttligt osv. Det är inte semester när jag är i Thailand men det har aldrig varit tanken. När jag var där nere senast så stannade jag i tre månader men var mycket vitare i hyn än jobbarkompisarna som var i Thailand i två veckor. Thailand är inte semester för mig, det är "bara" ett skönare land att leva i där jag vill spendera halva året. Jag vill inte ha semester halva året dock.

Visst hör jag historier om personer som blir halvt om halvt utnyttjade på grund av krävande släkt men man ska inte tåla mer än vad man känner för och säga ifrån i tid. Det är också skillnader på familj och familj i Thailand. Thailändare är inte giriga, det kan dock finnas vissa giriga personer i Thailand... En del som vi tycker är girighet är bara ett sätt att överleva för andra, särskilt om det finns alkohol-, drog- eller spelberoende inblandat.  Tror dock att en svensk med beroende kan vara minst lika "girig", troligt vis girigare..

Att vissa västerlänningar blir kallade kii niaw beror nog på att man tror att de har mycket pengar pga av att man har i thailändarnas ögon vidlyftiga vanor för sig själv i Thailand (inte jobbar, festar mycket, reser mycket och äter dyrt) samtidigt som man motvilligt spenderar pengar på att bjuda på mat till familj och släkt, till Buddha eller renovera föräldrars hus. Spenderar man lite pengar på sig själv och ger en liten slant till Buddha då och då lär man nog inte bli kallad kii niaw... Glöm inte att det inte enbart är faranger som kallas kii niaw utan allt som oftast även en del thai.

Hej

Roligt att höra ifrån flera som inte har giriga släktingar och som inte känner sig utnyttjade.

Mvh Isan Lover

Jag tycker inte man ska behova tala nagot fran slakten men samtidigt kan jag tycka att om man inte forstatt att nar man gifter sig med en thailandska sa gifter man in sig i slakten pa ett helt annat satt an i Sverige sa har man sig sjalv att skylla. Har man inte tagit sig modan att besoka sina svarforaldrar och andra in-laws for att "sondera terrangen" innan man gifter sa att man vet vad man har att vanta vad galler forhoppningar om bidrag etc sa ar man nog inte redo att gifta sig an.

Jag har aldrig personligen haft problem med slakten, tvartom ar de flesta mina basta vanner. Att daremot som IL saga att man aldrig markt av nagon thailandsk girighet later valdigt konstigt. Jag tror inte att thailandare egentligen ar girigare an svenskar men daremot kan det ofta verka sa. Thailand ar i en svar brytningsperiod mellan det gamla traditionella levandssattet ute i byarna och det moderna. Tidigare sa var sinsod tamligen logiskt; foraldrarna hade haft utgifter for sin dotter och ville ha ersattning for det medans sonens foraldrar gladeligen betalade da de oftast flyttade hem till honom och senare i livet ekonomiskt hjalpte dem. Nu blir det oftast snarare en girighet/statusfraga da samhallet inte langre ser ut sa och det ar manga, huvudsakligen thai/thai par, som slits mellans foraldrars och partners krav.

Den enorma lonespridningen leder ocksa till en form av girighet da tva soner och tva grannar kan ha sa helt olika lon, en tiopotensskillnad ar inte ovanligt. Att den som da tjanar mer hjalper till mer kan verka naturligt men precis som i Sverige sa tycker ofta den hogavlonade att den lagavlonade kunde tjanat lika mycket om han inte varit sa lat eller nagot annat. Den gamla patroniseringskulturen dar en valbestalld man var rik darfor att han oftast lurat byborna pa pengar leder ocksa till att de mindre bemedlade forvantar sig att den rike ska "betala av" genom att hjalpa till med smasaker. Att folk numera kan vara valbestallda genom nagot sa oskyldigt som att jobba som civilingenjor for ett utlandskt foretag har inte riktigt natt fram overallt utan den personen forvantas ocksa "hjalpa till" pa ett satt som han kanske inte alltid kanner sig skyldig till att gora.

Slutligen finns det givetvis de foraldrar som mer eller mindre tvingat sina dottrar, och i mindre utstrackning soner, till prostitution. Om man har varit beredd att gora detta sa ar givetvis att mjolka en mer eller mindre okand Farang pa lite pengar ingen stor sak och kan inte ens anses som omoraliskt i forhallande till det brott de redan begatt.

Hej Merlins,

Tänkvärt inlägg från dig!

Jag håller med om att girighet kanske är fel ord egentligen. Opportunism kanske är ett bättre ord, det kostar ju inget att fråga.

Jag har dock lite svårt att smälta mentaliteten ibland... om man till exempel tänker sig att en av mina systrar gifter sig med en miljardär. Jag vill gärna ha en bil och har inte råd att köpa en. Det skulle dock aldrig falla mig in att be min systers make att köpa en åt mig alternativt få "låna" pengarna. Hur väl han än har råd med det. Det vore helt enkelt under min värdighet.

Så argumentet att fattiga thailändare är ursäktade bara för att farangen uppenbart har mer pengar köper jag inte. Speciellt inte om man kallt beräknande försöker skuldbelägga den thaidam som har det tvivelaktiga nöjet att förmedla önskemålen till sin farang.

Herr Chang har talat.

Atom, Jag håller med dig angående ditt inlägg nr 41.

För övrigt tycker jag att fattiga Thailändare förlorar alla begrepp om pengars värde efter det att dom träffat en farang! I princip alla Thaiflickor som ingår i min bekantssakpskrets verkar att ha glömt att de kanske bara för ett år sedan gick och arbetade för drygt 100 baht för en hel dags slit på risfälten! Om dom skulle ha orkat och det fanns arbete så skulle detta bli ca. 3.000 baht per månad. Dessa flickor verkar nu snarare anse att en månadslön från risfälten är att betrakta som fickpengar som på sin höjd räcker för ett fåtal dagars ospecifiserade småutgifter!

Ibland tror jag att flickorna och framförallt deras familjer inte förstår att farangen måste arbeta ihop dessa pengar! De ser ju bara att om farangen inte har några pengar så stoppar han bara in ett plastrkort i väggen och så kommer det ut pengar från väggen!

Jag talade i telefon med en tjejkompis boende ute på landet. Hon berättade att det var kris hemma i byn därför att fabriken hade stängt! Dessutom berättade hon om en väninna vars farang skickade 30.000 baht per månad! När jag berättade att i mitt tycke skickade denna farang alldeles för mycket så undrade hon förvånat varför jag tyckte så. Jag sa att han skickar ju detsamma på en månad som motsvarar sex månadslöner på byns fabrik! Hon blev alldeles tyst och sa sedan ojdå, det stämmer ju! Nu var varken hon eller jag parter i målet så ingen av oss hade något ansikte att vare sig försvara eller tappa!

MVH.

Luttrad.

Ingen i min frus släkt (risodlarbönder) har någonsin bett mej om en endaste Baht och jag har alltid blivit bemött med värme och respekt.

Hela gänget, inkl. min fru, är de mest underbara människor jag kan tänka mej!