Hur går det för våra TGF i svenska samhället?

Hur har det gått för era tgf i det svenska samhället, har ni några succes storys? Min tjej studerar och jobbar extra med allt möjligt och jag är stolt över allt med hennes "enkla" bakgrund. När man läser allt här så skulle man tro att många har dokturerat och innehar proffesorer+ .. kort sagt har de fått yrken som motsvarat deras förväntningar (OCH VI BEÖVER INTE TA DISKUSSIONEN OM NIVÅN PÅ CIVILEKONOM/INGENJÖR I SVERIGE ELLER Thailand). den känns för liten... 

Hej

Jag tror att det går bra för nästan alla, utbildade och outbildade. Thailändskor vill arbeta och detär känt bland arbetsgivarna.

Jag vet ingen under mina 25 år med thailands bekanta som inte har fått jobb, t.o.m dom som inte ens kan läsa och skriva thai eller prata svenska.

Dom diskar, städar, tvättar på hotel ,plockar svamp och bär m.m, dom som kan svenska jobbar i vård, hemtjänst, lärare, tolkar, industrin, resturanger m.m

Glöm inte dom som startar egna butiker och matställen, massage eller städfirmor m.m

Det finns inga gränser för dom, gränserna sätts av trångsynta som en del på detta forum som verkar tro att alla som inte är födda i Sverige är förståndshandikappade och så är det ju naturligtvis inte, gärna mer exempel på framgång tack.

Mvh Isan Lover

Ett försök till att få tillbaka tråden till ursprungsfrågan !

Frugan kom hit för två år sedan och jobbar sen drygt ett år sedan på 3 olika ställen i Stockholm med pedikyr, manikyr och massage. Vi har dessutom startat ett eget företag till henne som sakteliga byggs upp ekonomiskt, för att hon senare ska kunna öppna eget.

Svenskan går framåt och hon går på SFI tre timmar/dag och sedan sticker hon direkt till jobbet. Hon har under detta året lyckats bygga upp en egen kundkrets, samt att jag hjälper till genom mina kontakter i jobbet. Så jag har inga tvivel om att hon kommer att lyckas med föresatserna att ha en egen salong med anställda inom en 2-årsperiod.

Hon har 6-årig skola från Thailand, men har haft eget företag i Thailand.

Ha de bra och njut av sommaren

/ Uffe & Nid

Bra tråd det här . För mej har det varit ganska stressande när tjejen har varit här och inte har haft något att göra

om dagarna , när man själv har jobbat . Och hon har ju självklart varit ganska uttråkad . det har varit svamp

plockning och dyl.  träffat kompisar . Men nu när hon kommer för att vi ska bo här i sverige så lär det väl bli sfi och

så får man väl ringa alla man känner för att hitta nån typ jobb . Tror inte det blir några större problem med jobb,

eftersom jag har ganska stort kontakt nät inom restaurant branchen. Sen är ju hon inte rädd för att jobba heller.

Finns det inte nåt som heter blatte förmedlingen , Som förmedlar jobb till invandrare ?  Vi får gå ihop och starta

Thai förmedlingen .     

Hej

Eftersom jag ej har någon girlfriend från Thailand får jag nog svara för mig själv. 

Sammanfattningsvis så tycker jag att tjejer som läst på högskolan i Thailand har det sämre i Sverige. Det är sällan man får det jobb man är utbildad för från hemlandet. Visse yrken går lättare än andra t.ex. läraryrket, sjusköterskeyryet och några till bristyrken. Men man måste komplettera lite med ämnen som har med det svenska förhållandet - efter man har klivit över språk-tröskeln.

Ekonomer har det lite svårare eftersom det redan finns överflöde av svenska ekonomer. Söker man jobb som kräver lägre än sin examen får man inte det för man är överkvalificerad. Söker man jobb som motsvarar ens utbildning får man inte heller det eftersom det redan finns så många svenska konkurenter. Men den här erfarenheten fick jag från Saab-staden där det är ganska ont om jobb inom den branchen. Har dock aldrig försökt med det i Uppsala.

---

Jag brukar uppmuntra tjejer som berättar blygt att de inte gått på nångon högskola i Thailand att det är bara bra. Då kan man fortsätta läsa här om man vill. Sverige ger stora möjligheter till sådana som vill studera. Det är typ studieparadiset. "Det är bra att man slipper gå om en 4 årig-högskoleutbildning. Du ska vara jätteglad för det." Det är nämnligen mottigt att gå läsa 4 år till med samma sak eller välja något annat.

Anledningen är inte för att studierna i Thailand inte motsvarar den svenska utbildningen. VHS och Högskoleverket värderar det. Och jag tror att de har koll. Det största problemt är att arbetsgivarna är rädda för att anställa invandrare med samma utbildning som svenska sökande...

fortsättning följer

Min fru kom till sverige för 7 år sedan. vi började enligt många från fel håll ;D vi skaffade barn innan hon lärt sig svenska. Hon va hemma med våra 2 barn 2,5 år.

sedan börja hon plugga SFI gjorde det i 2,5 år utan att klara det.

Hon är ingen språktalang helt enkelt(trots 14 år skolgång i Thailand), sedan ringde en kompis nu i december -07 och sa att företaget hon jobbar för behöver mera personal så då hoppa hon av SFI. frugan gick på anställningsinterjuv trots knackig svenska fick hon jobbet.

efter 7 månaders slit utan en minuts sjukfrånvaro fick hon Fastjobb nu i dagarna.

På nya jobbet lär hon inte heller lära sig svenska för där jobbar 7-8 thaitjejer   :confused:

Det här med svenska språket , tror jag många har svårt med pga att dom enda dom träffar är mannens kompisar

och deras Thaitjejer eller fruar . Av egen erfarenhet så har det varit så iallafall . Det har varit dom man har umgåtts

med . Och min familj här i sverige då . Sen lyckades tjejen skaffa sig en Kompis från Brasilien , sist hon var här.

och dom pratade svengelska med varann . Men att skaffa sig svenska vänner det är nog någonting som tar lång

tid . Det är kanske lika svårt som det är för oss att få riktiga Thailändska vänner i Thailand .

Allt är individuellt , min första fru som pratade bra engelska skaffade svenska kompisar & jobb alldeles själv inom två månader.

Quote

jag kände inte en snubbe med thaitjej utan sina thaipolare har hon fixat själv.

Jag har samma upplevelse som Juan, jag kände inte någon med thai-tjej i Sverige innan Nid kom hit. Hon lärde känna thai i området vi då bodde i och jag har sen i min tur lärt känna deras "gubbar".

Idag har vi ett blandat umgänge av de hon lärt känna och av mina kompisar. Dessutom har hon genom att jobba fått kompisar från div. olika länder. Både från andra delar av Asien och övriga världen. De stöttar varandra på jobbet när de inte har kunder, genom att prata svenska och lära varandra.

Läsa tror jag man kan göra hur mycket som helst och vara duktig på detta, men får man inte tillfälle att prata och använda det man lärt sig blir det otroligt svårt att få något flyt i språket.

/ Uffe & Nid

Ja min tjej har ju aldrig bott här permanent , utan bara varit här 6 månader i stöten . Blir väl annorlunda om man

vet att man ska vara här och bo några år . Man går väl in för saker och ting på ett annat sätt då .

Min fru började som städerska hemma hos alla krösus runt om Stockholm. Nu har hon ett diplom ifrån Wat Po så vi får se vad det ger när vi kommer tillbaka till Sverige.

Tidigare i Thailand har hon jobbat med att sy kläder, vikt ihop dimsum, renoverat gamla möbler och sålt kläder.

Jag måste säga att det är tufft att vara invandrare i den svenska arbetsmarknaden,

oavsett utbildningen man har med sig från hemlandet.

En del kan inte ens läsa eller skriva på sitt egen språk när de kommer till Sverige.

Lyckas de i det svenska samhället?  Det beror på vad ordet ”Lyckas” innebär och för vem.

Vilken krav ställer man för ordet ”Lyckas” ?

Många lyckas mycket bra att till slut vara ”självförsörjande” för att de har hittat arbete

som passat deras kunskap och förmåga. De verkar vara glad och lyckliga i alla fall. 

Jag förstå att det är fruktansvärt jobbigt ”att låna någon annans näsa för att andas”.

Det är ingen höjdar känsla direkt. Många är mycket lyckliga med sin bondgården,

än att göra karriär i stor stad.

Vissa högutbildade lyckas snabbare att vara självförsörjande, vissa inte.

Vissa har högre krav för sin ”Lycka”  därför sträver man mer och skaffar sig högre utbildning.

”Lyckas (i den svenska samhället)” för mig innebär det att jag kan försörja mig själv,

trivs i arbete där jag arbetar med, och har fint förhållande med den man är tillsammans med.

Väl uttryckt, min sambo har ännu ej gått ut i arbetslivet utan träffar några thaivänner och mina "farangvänner" den tid vi är här, hon har dock vid ett flertal tillfällen uttalat en önskan om egen inkomst för att slippa komma till  mig varje gång  hon vill köpa något som inte är planerat. För henne är att lyckas uppenbarligen inte att "bara" vara här i Sverige och semestra 4-5 månader utan att få en känsla av oberoende, kan tänka mig att detta är något som hon och andra gärna vill ha med sig hem till Thailand och berätta för sina vänner och familj,  kanske en något annorlunda kultur än den vi känner till.

Baa

Quote

Det tror jag säkert. Det är ju även ganska tufft för infödingarna och då blir det ju oftast svårare för de som kommer utifrån. Det ligger något logiskt i det. Bra inlägg och kul att ytterligare en tjej gör sig hörd.

Jag bor och arbetar i England och anser att en sak där England slår Sverige är just hur olika det fungerar på arbetsmarknaden för utlänningar. Får man inte jobb i England så får man inte jobb i något annat land heller. Utlänningar ses väldigt ofta som en positiv kraft och bättre än infödingarna. Ingångslönerna är ofta sämre än i Sverige men jobbar man på bra så är det ganska lätt att klättra uppåt.

Som thailändare är det ganska lätt att få jobb, bla på thairestauranger. Då får man gratis mat och bostad och kan leva på dricksen utan problem.

Största problemet med att bo i England är just de absurt höga priserna på bostäder.

I vilket fall som helst så var min poäng att Sverige har en held del att lära från UK.