Fast sedan tillkommer diverse serviceavgifter etc.
Kamma dig och se vad din fru håller på med! Du började med att 5 till 10% ränta är ok. 10% betyder att, lånar jag 10.000 Baht av din fru så kostar det mig 12.000 Baht i ränta på ett år. Dvs 120% i ränta/år. Det är ju en vänskaplig och snäll tjänst till vänner. All svartutlåning både i Thailand och runt om i Världen bygger inte på välgörenhet och snällhet utan på att hela tiden dra in ränteinkomster. Vilken långivare jublar när låntagaren betalar tbx hela lånet månaden efter en månad.
Som framgår redan av titeln på denna tråd handlar det om inkomster och inte om välgörenhet. Hennes lån är i huvudsak på en månad eller ett par veckor. 2% i veckan eller 5% per månad.
Som jag tidigare sagt, men som du uppenbarligen har sådana problem med att förstå är att hela hennes "business case" är att erbjuda alternativ till att låna från lånehajar som kräver 20% i månatlig ränta. Hon kan göra detta pga att hon enbart lånar ut pengar i vänkretsen eller av sådana som rekomenderats av hennes vänner utan säkerhet. Hade hennes vänner inte uppskattat detta had hon ju inte haft någon kundkrets. Eller hur?
Banker, kreditinstitut och lån existerar av en anledning. Samhället behöver långivare för att utvecklas. Thailändska banker lånar ytterst sällan ut till privatpersoner eller små företag, vilket naturligtvis innebär att privata krafter kliver in för att fylla detta behov. Huruvida detta är moraliskt riktigt eller inte beror, enligt min mening, med hur man sköter det. Att ta ut en ränta är givetvis ett sätt att tjäna pengar på saken. Snickare, mäklare, sjukvårdspersonal, präster etc. tar betalt för sina tjänster. Detta är en förutsättning för att dessa tjänster överhuvudtaget skall utföras. Likadant med utlåning av pengar. Är det omoraliskt att ta betalt för vissa tjänster men inte andra? Kanske, kanske inte, men faktum kvarstår att lån faktiskt fyller en funktion och är helt avgörande för många som har ojämna inkomster eller vill investera.
