Men för djävulen hjälp dessa folk då!! Jag har själv vart på bommen i Bangkok på tidigt 70 tal efter att sjömansförmedlingen flytta till Köpenhamn och jag inte hade nått jobb . Och då jävlar kommer den sanna thailändska mentaliteten fram när man inte kan spela millionärer som en del gör i 14 dagar !!
Vad händer om immigratons griper tex en svensk utan visa?hjälper ambassad til med lån till biljett?
Eller är det vederbörandes hemkommun i Sverige som går in?
Om ingen betalar blir stackaren kvar i häktet då.Sicket j"kla öde
Är det inte så vi har det i sverige nu. Så moderaterna har blivit nationalistiska. Jag kan bara hålla med.Att inte hjälpa dom på plats som det sker nu, tycker jag är ganska omänskligt vilket väl också artikeln antyder.
De blir inte ens hemskickade innan någon betalar för biljetten åt dom.
Det är ju precis så de nationalistiska partierna i Sverige vill ha det, men ett sådant samhälle skulle inte jag kunna tänka mig.
Jag antar att de västerlänningar som hjälper de hemlösa med en slant tänker ungefär som jag.
Det är ju inte många det handlar om så det är ett billigt sätta att tvätta bort den skamfläck det är.
Att jämföra med invandrare från grannländerna som ofta far illa de med, tycker inte jag är korrekt.
De körs till närmaste landgräns och sen är de "hemma".
Har bara sett mannen som låg och sov under uppgången till Nana sky train station som det har skrivets om här tidigare. Jag såg han inte när jag var nere i maj.
I Pattaya så har jag stött på tiggande engelsmän några gånger som alla hade en fantastisk historia om hur de blivet blåsta av någon tjej. Vet inte om de var uteliggare eller bara törstiga turister utan pengar till bira.
Förr i tiden så kom blåsta svenskar och sålde kameror, klockor och allt möjligt , sen fick dom ut det när dom kom hem till sverige. satan jag vet inte hur många kameror , klockor jag köpte av folk i Patong på 80 talet. Men då kunde svenskarna få konsulat skjuts hem ! Men det går inte längre!!
En av mina vänner i Thailand är Steven, en hemlös engelsman som bor på stranden utanför soi 7 i Jomtien.
Ja, jag säger att han tillhör t.o.m. den lilla skaran av mina "äkta" vänner trots hans svåra missbruksproblematik. Steven är en oerhört välformulerad, underhållande, belevad och givande gentleman när han inte är drogpåverkad och det smärtar mig alltid att se honom förvandlas till en omdömeslös apa när han har druckit mer än han kan kontrollera.
Tack vare hans positiva drag i nykter tillstånd och frånvaron av all form av aggression har han blivit accepterad hos den lokala polisen. De lämnar honom i fred trots att de vet att han nu har flera års overstay på sitt konto. Men viktigast är att han har många vänner bland thailändarna och de långtidsboende farangerna som stöder honom med pengar för de allra nödvändigaste sakerna. Och det är inte alltid så lätt om man vill vara säker på att pengarna inte direkt används för inköp av alkohol o dyl så snart man ger honom en slant.
Hur som helst har jag tillbringat med honom många timmar, varav en del i givande samtal och andra i försök att resonera med honom om hans livsproblem och att hitta en hållbar lösning om att ta sig ut ur ett i grunden destruktivt beteendemönster. Han har visat stor (teoretisk) insikt men jag fick också lära mig att det oftast inte är så enkelt att bara bryta med förhållningssätt som sitter väldigt djupt.
Problemet för Steven är att han av flera skäl inte bara kan återvända till England och leva på socialbidrag där. Han skulle få ett helvete både fysiskt och mentalt eftersom jag utgår ifrån att han inte lyckas bryta sitt alkoholberoende. Och en sak skall vi vara klara över: att livet på samhällets botten i våra västliga länderna är bra mycket omänskligare än vad det någonsin kan bli i tex Thailand. Utslagningen är såpass mycket kraftfullare här i väst än vad vi vill medge, just för vår i botten mycket okristna benägenhet att moralisera över allt och alla.
Alla möjligheter att få hjälp via ambassaden har i slutändan inte resulterat i någonting. De har nog lagt ner ärendet "Steven i Jomtien" för att inga närstående och vänner i England ville ställa upp med pengar till hemresebiljetten och overstayavgiften. Naturligtvis vill Steven inte heller åka hem vilket jag efter många diskussioner med honom i just denna fråga har börjat att förstå. "Livet" på stranden i Jomtien med alla de utslagna typerna som lever och "försörjer sig" där (främst på nätterna) följer visserligen djungelns lag men det finns en social sida som inte skall underskattas och bidrar till att hålla livsgnistan vid liv. Jag har själv sett detta med egna ögon och jag har idag en annan uppfattning om detta ofta ignorerade fenomen.
I det korta perspektivet gäller det alltså att göra livet på stranden drägligare för Steven. Ju fler vänner han har desto bättre möjligheter att fördela "uppoffringar" vilka kan bestå i att han får bo en eller annan natt hos dem, speciellt när häftiga regnskurar gör en nattvila på stranden till ett helvete. Att bjuda honom på en måltid på marknaden eller från ett gatukök är nog inte en katastrof precis för farangens planbok. Men bäst av allt mår Steven av att folk pratar jämbördig med honom om allt mellan himmel och jord. Jag kan utlova en givande diskussion när Steven är någorlunda nykter vilket han brukar vara större delen av dagen. Han pratar ett perfekt engelska utan dialekt och jag kan tacka honom för att mitt engelska inte förfaller i Thailand till "pichi-engelska".
I alla fall har jag lärt mig det ena eller det andra av "strandfilosofen" Steven även om våra liv ytligt sett är så olikt man bara kan tänka sig. Och jag unnar verkligen alla som vill få lite inblick i de udda sidorna i livet denna kunskap. Och glöm inte att hälsa från mig när ni kanske träffar på detta original i Jomtien på stranden utanför soi 7.
//Singha711
I Pattaya så har jag stött på tiggande engelsmän några gånger som alla hade en fantastisk historia om hur de blivet blåsta av någon tjej. Vet inte om de var uteliggare eller bara törstiga turister utan pengar till bira.
Det där känner jag igen, men då skylldes det bl.a på att bankomatkortet inte funkade samt att passet var stulet, ja hej och hå.
Men några uteliggare var det defenitivt inte frågan om, nix pix.
Fritz..
Tragisk,förutom att många kanske blivit blåsta är det troligen missbruk med i bilden också
Man kan undra varför dessa personer inte ber sin ambassad om hjälp med hemresa.Kanske har de bränt alla broar dvs inget att komma tillbaka till
Kanske vill de inte erkänna sitt misslyckande hemmavid.Tragisk är det iallafall
Alla människor går inte att hjälpa.
Utopiskt tänkande baserat på idealiserade förställningar utan praktisk förankring, bedrivs enklast från soffan.
Singha
Jag är ganska säker på att jag träffade och talade med Steven. Det var en som presenterade sig som det på stranden vid soi 7. Eftersom vi alltid är precis där. Vi såg han sova ute sedan. Han hade några andra vänner där också. En yngre tatuerad person och en irländare gissar jag. Trevliga människor som hamnat lite snett i livet.
Är det inte så vi har det i sverige nu. Så moderaterna har blivit nationalistiska. Jag kan bara hålla med.
I Sverige får väl de flesta hjälp som behöver det?
Alla människor går inte att hjälpa.
Utopiskt tänkande baserat på idealiserade förställningar utan praktisk förankring, bedrivs enklast från soffan.
Att det inte går att hjälpa alla är ofta en ursäkt för att inte hjälpa några.
Din andra kommentar orkar jag inte bemöta. Stanna du kvar i soffan.
I Sverige får väl de flesta hjälp som behöver det?
Ja, om dom tar emot hjälpen.
Ja, om dom tar emot hjälpen.
Precis.
Och en del av bekymret i Thailand är att de faranger som gått ner sig totalt, inte vill ha hjälp.
Men det kanske följer psykiska problem med i spåren, så de inte är medvetna om vad som är bäst för dom själva.
Prov att ligg på en parkbänk i Thailand.Vem fan klarar av det om du inte är kanonfull. För helvete man blir ju uppäten!!
Logga in för att svara.