Nu ni gubbar, särskilt ni med panik, nu kan finna anledning att få fortsätta ha panik, när coronakrisen är över: När vi blir av med viruset kommer nämligen nästa kris åter (en comeback, kanske man kan säga), klimatet kommer att ta död på oss alla. 😎. Enda lösningen verkar vara att leva i ett konstant paniktillstånd.
Allt beror nämligen ytterst på klimatkrisen, corona inkluderat.
Vojne, vojne.
Minns att detta inte är första gången som virus går från djur till människor, så kallade zoonoser, och dessutom lyckas att spridas vidare mellan människor. Antalet zoonotiska sjukdomsutbrott har stadigt ökat. Mellan 1980 och 2013 registrerades runt 6 700 utbrott, som drabbade 28 miljoner enskilda patientfall över hela världen. Infektioner som ebola, sars, svininfluensa och nu covid-19, orsakat av ett nytt coronavirus, riskerar också att öka i antal framöver.
En stark drivkraft är avskogning, som är kopplat till cirka 30 procent av utbrotten av ebola, zika och nipah-virus. Avskogning, kombinerat med extrem hetta, torka och översvämningar, driver ut vilda djur från deras naturliga habitat och närmare människor, vilket ökar risken för zoonoser. Vi lever, helt enkelt, i en allt mer sårbar värld och måste återskapa en mer resilient grund att stå på i framtiden.
Samtidigt visar coronakrisen på vår remarkabla förmåga att resa oss i en global kris. Vi bevittnar nu vad vi faktiskt är kapabla till, dessutom inom ramen för dagens världsekonomi. Det finns ingenting som hindrar oss från att mobilisera hela världen på samma sätt för den stora omställningen: att nå fossilfrihet inom 30 år och halvera utsläppen kommande 10 åren.
Och betänk i det här sammanhanget, likheterna mellan coronakrisen och klimatkrisen. Båda orsakas av hur vi missköter globala allmänningar (”global commons”), system som vi alla på Jorden är beroende av för vår välfärd, som en fungerande atmosfär, stabila glaciärer, och frånvaron av pandemiska virus. Och detta är en ny och fundamental insikt. Coronaviruset har troligen sitt epicentrum i de – för oss – i det närmaste overkliga djurmarknaderna där fladdermöss, råttor, varg, och orm, slaktas i täta miljöer av blod, avföring och människor.
Precis som viruset, sprider sig växthusgaser över hela världen.
Men de två kriserna bemöts på fundamentalt olika sätt. Några få agerar kraftfullt för klimatkrisen. Bara veckor innan coronakrisen briserade, lanserade till exempel John Kerry, tidigare utrikesminister i USA, initiativet World War Zero. Efter årtionden av besvikelser över politikens oförmåga att agera mot klimatkrisen har han mobiliserat aktörer runt om i världen för att lösa klimatkrisen på samma sätt som om det vore ett världskrig.
Reaktionerna på att hantera klimatkrisen som ett krigshot har runt om i världen varit intetsägande som bäst, och föraktfulla som sämst.
Och så kommer coronakrisen. Plötsligt kliver Trump fram som krigspresident. Macron talar om krigstillstånd, och Merkel talar om nödläge och satsar 700 miljarder euro över en natt. USA:s stödpaket omfattar svårfattbara 2 000 miljarder dollar. Hela samhället reser sig och agerar.
Vi borde vara fullt kapabla att mobilisera oss på samma sätt och lösa den planetära krisen – och vi kan göra det nu. Det offentliga kliver nu fram på ett sätt helt utan motstycke, för att rädda företag, jobb och nationers integritet. Här gäller det att sätta krav på dessa tusentals miljarder i investeringar. I Sverige frigör Riksbanken 500 miljarder i ”gratis” lån. Sätt krav på dessa pengar att de måste bidra till omställningen till fossilfria och hållbara företag, som har styrka att hantera kriser. Vi kan inte tillåta att akutbidragen nu bara går till att rädda kol, olja och gasberoende verksamheter.
Här finns också en stor möjlighet att sammansvetsa EU:s Green Deal med arbetet att rädda EU i coronakrisen. Det är samma agenda. Om de förs samman kan inte bara rädda Europa ur coronakrisen, utan också bidra till ett nytt, starkare Europa efter krisen – och en starkare värld.
Johan Rockström är professor i miljövetenskap