Utflykt till Non Sang
En dag fick Kråkslottet besök av Lillkrabbans moster Lek och hennes döttrar PiPaow och yngsta dottern som bara är 3 månader.
PiPaow 3 år och moster Lek, tillika Mammas yngsta syster.
Lillkrabban och Lek har växt upp tillsammans hemma i byn och fastän Lek är hennes moster så råkar hon vara ett år yngre än Lillkrabban.
Lek och yngsta dottern Pää tillsammans med Theo och Lillkrabban.
Efter två nätter i Kråkslottet så var det läge för en dagsutflykt för att besöka gemensam släkt i byn Non Sang, någonstans emellan Nong Bua Lamphu och Khon Kaen.
Vi hade en Baby-Björn över som Lek fick och den passade perfekt till hennes yngsta dotter och nu var vi på väg.
Ja, nästan i varje fall.
Precis utanför på gatan såldes mat...
Mamma skulle handla mat men grisbilen kom precis och jag sa att vi åker nu men på något snabbt, oförklarligt sätt lyckades hon få med sig en påse Jååk innan grisbilen hastigt for iväg.
Det var grisbil raka spåret till västra busstationen, inga problem med barnvagn, alla hjälps åt och barnen är alltid ett givet samtalsämne bland medresenärerna.
Farrangen pratas det ofta över huvudet på, även om han skulle förstå en del.
PiPaow och Kevin är goda vänner, och ville när det blev plats sitta bredvid varandra.
På busstationen tog vi en stor buss till Nong Bua Lamphu och jag förhörde PiBaeng på engelskaglosor, men efter ett tag så slutade han svara.
.
.
.
.
.
.
.
.
Andra hade dock mer energi på bussen och nån tittut-lek utspelades mellan två säten.
I Nong Bua Lamphu var det byte till grisbil igen efter en kortare väntan på busstationen där.
Nästa grisbil tog nästan en timma och vi kom till slut fram till Non Sang centrum.
Efter en väntan på någon halvtimme dök en pick-up upp som tillhörde familjen och som skulle transportera oss den sista sträckan till byn.
Gorocco och PiBaeng på det heta flaket och fina folket inne i bilen.
"Vad glor du på?"
"Ska vi byta plats, kanske?", tänkte Gorocco.
"Ha ha, ha, Som Nam Na, stadsmänniska!" skrek vår risbonde tillbaka.
Risfält passerades i den varma solen men inte ett enda humlefält eller dess tilltänkta slutprodukt sågs till.
Men PiBaeng var glad ändå, för Gorocco hade ju glömt bort läxförhöret som han så passande somnade ifrån på bussen.
Kan det där vara Humle där på flaket, undrar Gorocco i värmen och var ligger i så fall fabriken.
Många frågor men inga svar, inifrån de svalare delarna av bilen hörs skratt och tjim och troligen har det även något läskande att dricka med.
Till slut kommer vi in i rätt by.
Möte med släkt men Theo undrar om han verkligen kommit rätt med alla dessa äldre damer i bakgrunden...
som ska kramas hela tiden...
Öl var som sagt inte att tänka på och det enda vattnet som fanns, förutom i lokalbutiken, pumpades upp från en allmän brunn mitt i byn.
En ölpump hade varit mycket trevligare nu, tänker Gorocco medan han sippar på sitt vatten.
PiBaeng får i uppdrag att köpa lite nykokt majs av den lokala majskokerskan.
Och sen var det äntligen dags för mat och PiBaeng var strålande glad tills...
... Gorocco kom ihåg vad det var han glömt.
Läxböckerna som PiBaeng trodde Gorocco glömt kvar i Udon togs triumferande fram och en timmas pluggande sysselsatte vår lilla läxsmitare.
Efter den långa resan och med mycket spring så tog också energin slut på Kevin och han fick en vilostund.
Efter cirka två timmar på plats var det dags för återresan innan mörkret skulle hinna ifatt oss.
Tre timmars resa hit och två timmar med släkten på plats och sen var det tre timmar hem igen.
Hade Gorocco innan vetat hur lång tid resandet hade tagit så hade han inte lämnat Kråkslottet för denna korta visit men trevligt var det.
Gissa vem som fick sitta på flaket på vägen tillbaka.