Mister White kommer på besök.
Hösten som var i Stockholm i år var mycket mild men en dag kom det faktiskt lite snö.
Medan allt smälte bort i stan så låg ett vitt, tunt täcke kvar i Hemfosa, när jag kom hem från jobbet.
Det vart vinterkläder på direkt och PiBaeng, Kevin och Gorocco satte igång med tillverkningen av Mister White.
Med några rörpipor som armar och en morot till näsa så passade han bra in i Verkligheten.
Efter det var det dags för snöänglar på gräsmattan i den blöta snön.
Snön var väldigt blöt och efter det var det dags att torka kläder och slutlekt för denna vinter i år.
Men Mister White med stenar till ögon stod kvar i givakt utanför och vaktade huset.
Lirka med skolan
Efter att mamma nu åkt hem så var det lägligt att ansöka om ledighet för PiBaeng där en anledning var att besöka PiBaengs mormor som nu var hemma på Soi Grusgång igen.
Fick på skolans expedition reda på att en officiell, lång ledighet sällan beviljas men att vi antagligen kunde åka ändå men att det i slutändan var rektorns beslut.
Det måste hur som helst lösas byråkratiskt på något sätt eftersom skolan ansvarar för att eleven når de mål som finns uppsatta.
Ansökan om ledighet lämnades in till skolan och vi väntade på vad vi skulle få för besked.
En fredag i oktober ringde PiBaengs lärare.
"Rektorn vill verkligen poängtera att detta inte hör till vanligheterna men PiBaeng har beviljats ledighet"
Anledningen var så klart att han gjort såna framsteg och hans fröken hade berättat det för rektorn.
Vi har lagt ner mycket träning och det har gett resultat och det var väldigt skönt att fler uppmärksammade det och vi fick ledigt med rektorns godkännande på papper.
Självklart får han mycket läxor med sig som ska skötas.
Vi hade bokat två månader i Thailand men jag kände att en månad till vore bättre.
Då kom ett mejl från Norwegian, vår flygresa hade ändrats och vi skulle nu flyga tidigt på morgonen istället för 13.35.
Det skulle betyda att vi skulle behöva åka från Hemfosa mitt i natten med två små barn.
Blev mycket irriterad innan jag förstod var det egentligen innebar.
Med en sån stor tidsändring så fick vi även alternativen, pengarna tillbaka eller boka om gratis.
Tack Norwegian, där sparade vi ett par tusen kronor och familjen Gorocco förlängde först med fem dagar på utresan och efter positivt besked från skolan så förlängdes hemresan med en månad till.
Tre månader i Thailand var grejade.
Då var alla informerade och glada.
Nej just det, Gorocco hade ju glömt att berätta för Chefen att han förlängt med en månad till.
En fredag är alltid en bra dag att prata med Chefen och en sådan dag ringde han till Gorocco.
Chefen var på ett glatt humör och efter att Gorocco berättat om hur bra allt gått på jobbet så kom början på frågan från Gorocco.
"Jo, så var det en sak till..."
Chefen lyssnade och sa sen bara lite uppgivet:
"Okej då men då får du välja semester SIST i sommar"
Gorocco svarade lite tyst:
"Okej då" lite halvt ledsen så att Chefen skulle känna att han vunnit en halv seger.
Efter avslutat samtal jublades det från en anställd på arbetsplatsen och han visslade resten av dagen.
Ommöbleringar i Verkligheten
Nu var det bara en månads väntan på att åka.
Hemma i Verkligheten så passades det på att möbleras om lite.
Det nya rummet, som nu lagom till höstrusket, fick en ny halldel.
Innan har vi haft skor ute men nu blir skorna så kalla över natten så vi förvarar dem inne.
Toaletten fick lite nya förvaringsutrymmen som genast fylldes till bredden.
Eftersom dörren till toan alltid är stängd får vi inte in tillräckligt med värme från luftvärmepumpen.
Det är alltid lite kyligare där inne och badrockarna torkar inte tillräckligt fort.
Ett litet sött element införskaffades.
Nu är det både varmare på toan och badrockarna är varma och goa inför utepromenaden till Oasen där duschen finns.
Inne i vardagsrummet försvann Goroccos datorhörna när bordet togs bort till förmån för Theos madrasser där han skulle krypa.
Fast han var mer som en dålig brottare och höll sig sällan kvar på mattan.
En annan madrass flyttades in i det lilla sovrummet och nu skulle alla sova där inne efter att mamma åkt hem, bestämde Lillkrabban.
PiBaeng som redan dragit vinstlotten hade hela överslafen för sig själv medan resten av familjen sov nere.
En 120 cm madrass innerst och sen med den nya madrassen i en mycket lägre höjd lyckades vi få 40-50 cm till.
Man kan lätt få intrycket att det kanske är lite trångt.
Men om alla bara håller sig på sina platser brukar det funka...
...för det mesta
Till slut kom dagen då det var dags att ta farväl av Verkligheten denna vinter.
Vi hade en incheckad väska och resten var handbagage.
Men det blev en hel del packning ändå.
Theo fick ligga i bilbarnstolen och sedan bäras i Baby Björn.
Vi säger nu Hej Då till Verkligheten och på återseende nästa år.