Hej.
Några av mina vänner har flyttat ut på landsbygden i Isaan. De har byggt fina hus och de flesta lever ett riktigt gott liv. Jag tror att OM man finner sig tillrätta i sin by är livskvaliteten högre än hemma i Sverige. Det är nog på det hela taget lättare att må bra i en liten by på landet. Ingen stress, vänliga människor, lugnt tempo på allt (inklusive Internet…. Hehehe) maten hmmm jag är INTE den som kan leva 24/7 på Isaan-food men det kan jag helt klart göra på thai-food….
Det har i denna tråd talats om Faranger som blivit lurade, javisst, känner även till sådana men lurad eller inte? Döm själva om vem som blivit lurad av vem i denna sanna berättelse.
En man (inte helt ung) anländer till Phuket. Där möter han en sköön mö. Mö och mö hmmm vacker är hon och ung (förståss) men mö är väl lite för mycket sagt….hehehe
Efter 2 veckor bestämmer han sig för att flytta till Thailand. Han vill inte att hon skall stanna kvar i turistnäringen så han ersätter henne med kontanta medel och skickar hem henne till byn långt uppe i norr.
Han åker hem och gör sig av med det som han inte behöver i hemlandet bl a en fru som är ETT av hindren.
Därefter flyttar han ut på landsbygden och här talar vi LANDSBYGD….
De bygger ett fint hus, han inreder det efter nordisk standard och killen är duktig, tror han varit inredare tidigare.
Huset är i toppskick, allt är inrett enligt hur HAN vill ha det. Allt, precis allt i huset har sin plats, det är som ett dockhus. Varenda pryl skall ligga exakt. Nu hör det till saken att det inte var lätt för en liten thai-tjej som levat hela sitt liv på thaivis med saker lite här och där och kanske inte den ordning en skandinav är van vid. Det är inte lätt för henne att minnas hur allt skall ligga men hon kämpar på och försöker så gott nu kan.
Livet blir till att börja med riktigt njutningsfullt. Han har en ny Izuzu pickup som han sköter som den vore ett barn. Tjejen hjälper sina föräldrar med jordbruket och allt verkar hur bra som helst.
När huset är helt färdigt och bilen är tvättad erfar han det som många i liknande situationer erfar, nämligen att kl 19 är det mörkt och i denna by ÄR det mörkt. Han har inget att göra….. inte en enda farang i närheten och han håller på att gå under av tristess och egentligen av ensamhet också. Ingen att tala med mer än Thaisambon som i och för sig trivs med sitt liv tillsammans med sina föräldrar och saknar inte ”turistnäringen” alls.
Han får dock efter ett tag ”spatt på hela skiten”. Men hur göra? Han VET att det inte väntar någon förståelse från varesig thai-tjejen eller från hennes familj. Tillslut fattar han sitt beslut, han bestämmer sig för att sticka ifrån allt. Han ägnar sig åt att planera smitningen noga. Under denna tid börjar han leva upp igen, han sitter hemma och i sin handdator skriver han upp det som han ovillkorligen vill ha med sig från sitt thaihem. Bl a familjefoton och minnessaker noterar han. Varenda kabel till tv/dvd och film/fotoutrustning börjar han bunta ihop så att de skall vara lätta att packa ner. När denna planering är klar inväntar han den dag då sambon skall vara ute på fälten hela dagen.
Så fort hon lämnat hemmet börjar han packa ner alla sina tavlor, minnesaker, laddare och kablar, allt åker ner i väskorna. Tillslut är han färdig med allt. Då slår det honom att han inte bara kan bära ut sina väskor i bilen som står ute på gatan. Byns gamla sitter så att de skulle se honom och börja ställa obekväma frågor.
Hmmm hur göra? Han tar på sig sina slitna kortbyxor och en urtvättad T-shirt så att det skulle verka som om han hade ett vanligt ärende in till stan. Packningen slår han in i en presenning och bär ut alltsammans och slänger upp det på bilens flak medan han vinkar glatt till byns äldre…
Fort in i hytten och sätter sig tillrätta lutar sig tillbaka, pustar ut och känner sig lättad över det han sysslar med. Han tar fram sina bilnycklar och in med dem i rattlåset, vrider om och ifrån den nästan nya bilen hörs bara ett dovt klickande….. batteriet är HELT urladdat. Det är nu sen eftermiddag och sambon förväntas komma hem snart. Han grips av panik, rusar in med packningen igen och börjar, så kvickt han hinner, att packa upp. Han hänger upp alla tavlor och minnesaker igen, kopplar in dvd mm och gömmer undan sina väskor. Som sagt han VET exakt var allt skall vara så han hinner precis med att få allt på plats innan han hör familjen återvända från farmen…..
Hans sambo ser att bildörren står öppen så frågar hon vad han gjort med bilen men han finner sig kvickt: eeh jag har dammsugit..…
Han försökte återigen att acklimatisera sig till bylivet men det gick bara inte. En dag lite senare så brast det för honom och denna gång kom han iväg till Bangkok. Väl där så sålde han bilen för en struntsumma och flydde hem till Skandinavien, personligen så jag tror inte han kommer att återvända till byn eller ens till Thailand igen. Men vem som lurade vem hmm vet faktiskt inte om någon blivit lurad. Visst, det finns snyggare sätt att lösa en sådan situation men jag vet att han verkligen försökte men till sist så rann bägaren över….
Huh!! det är tur att Pattaya finns….. hälsar oldThaimer
