Kvinna som kvinna oberoende nationalitet, framförallt när det gäller trohet eller otrohet, går absolut inte att generalisera. Något som jag dock tror är ganska vidkommande i vuxenlivet är hur uppväxttiden varit, bl.a präglingen från föräldrar och övriga anhöriga.
Har man växt upp fattigt vill man helst undvika den situationen igen, kosta vad det kosta vill. Bra ekonomi ger i alla fall en ett viss mått av trygghet - ja även frihet. En trygghet inför ålderdomen är väsentlig framförallt för dem som kommer från förhållanden där det tidigare gällt överlevnad för dagen. Har man dessutom i sin ungdom tvingats till handlingar som är emot ens egna intressen så ser man självklart till att undvika sådant i framtiden, kosta vad det kosta vill. När man sedan märker att arbete ger välstånd och pengar = frihet,
Det var dessutom inte speciellt trevligt att komma till Sverige i slutet av 70 talet, alla gick mer eller mindre och tittade snett och pratade skit bakom ryggen, svårt att överhuvudtaget få riktiga vänner. Men med hårt arbete och åter arbete visade Li inom sinom tid vart skåpet skulle stå. Utnyttjade av sitt ekonomiska sinne (ovänner skulle gärna kalla det snålhet) byggde vi tillsamman upp vårt företag. Idag är det omgivningen som söker våra tjänster, det är till Li man ställer frågan om vi kan hjälpa dem med ditt och datt.
Vi förstår självklart att många thatjejer är s.a.s. otrogna - hur blir de behandlade av sina män. Det råder väl ingen oenighet om att det är många män som inte kan få någon kvinna av samma nationalitet som sin egen som söker sig till sydostasien och mer eller mindre köper sig en frilla. Hon betalar priset för sin framtid, ibland kan dock priset blir högre än vad som avtalades från början (hur många fagra löften uttalas inte innan "kärestan" äntligen gett med sig) - och vad göra. Då gäller det att söka en ny trygghetspartner.
Har man sedan ett PUT och ändå blir behandlad som någons ägodel anser jag det helt ok att kvinnan drar. Det måste vara någon måtta med all förnedring.
Många kvinnor som direktimporterats till Sverige, ja till Västeuropa har kommit ur askan in i elden, förhoppningsvis gäller det dock bara en minoritet.
Förändringen för en thai att bosätta sig i Sverige är inte mindre än tvärtom = än för en svensk som bosätter sig i Thailand, visserligen annorlunda men ändå.
Ja, det är nog så, kvinnor som kvinnor, sålänge dom har en klitta så rinner dom oftast till när den där spännande och charmiga killen börjar stöta på dom, sen om dom agerar på det eller inte är nog bara individuellt, oavsett om de har mörk eller ljus hudfärg, och oavsett om dom tror på Buddha eller Veckorevyn.
Man hade väl kanske hoppats att ens framtida fru skulle bli en bättre och trognare fru om hon kommer från SOA än en vanlig svenska av idag.
Ja, så är det nog, som du säger, har man växt upp fattigt så vill man säkert säkra att slippa fattigdom i vuxenlivet, personligen växte jag upp i en väldigt splittrad och otrygg "familj" vilket jag vill undvika en repris av som vuxen, kosta vad det kosta vill. Mina erfarenheter av svenskor är i varje fall inte bra.
Visst finns det thaitjejer som blir illa behandlade i väst, men jag tvivlar på att det skulle vara mer regel än undantag, det finns många snälla svenska män också, som kanske är för snälla för svenskornas smak. En ekonomiskt oberoende kvinna söker sig inte sällan enbart till spännande och charmiga killar, kolla bara på det svenska utelivet, 1/4 av männen får 3/4 av kvinnorna efter sig, anser du situationen i Sverige vara bättre..?
En omogen skitstövel alltså! Tänker du inte ha mer respekt än så för en trogen flickvän, kan jag bara hoppas att du går på en riktig blåsning.
Hold you´re horses, jag skrev om min idealbild med avséende på mina känslomässiga och sexuella behov, det betyder inte att jag skulle vara otrogen och bedra min fru den dagen jag gifter mig, jag är inte dummare än att jag förstår att otrohet sårar och jag har aldrig skrivit att jag skulle omsätta mitt ideal till verklighet.
Det bästa är nog att ta igen det man missat först, och sedan skaffa fru.
