Det här är sista resan innan sommaruppehållet i Europa. Samma gamla vanliga ställen så inte mycket att visa dock. Resan började som vanligt med en frukost i Thailoungen.
En ganska bra gaeng khiaow waan på flyget.
Ett möte på ett rörverk (typ Sandvik) i Nantong. Ovanligt fint utsmyckat verk med en liten damm med tillhörande ö. Ön har attraherat en massa fåglar som bajsar ner hela verket och även stör produktionen då de flyger in i verket. Ägaren gillar dock sin utsmyckning så ingen vågar säga något.
Detta var en av kunderna jag träffade när jag var här under lock-down. Jag klagade då på ölutbudet till ägarens västutbildade dotter, så denna gång fanns det riktig öl till middagen. Personligen tycker jag dock 11.3% är lite mycket för en öl.
På kontoret för lite utbildning och administrativa göromål. En futuristisk skyskrapa jag visat förr samt det nästan lika futuristiska köpcentret, med alltfler tomma lokaler dock.
Vet inte varför den amerikanska flaggan är på halv stång, kan någon kommunist ha infiltrerat vårt kontor?
Provade ett nytt hotell den här gången, Renaissance. Inte särskilt flådigt men helt OK och schysst utsikt.
Tog en burgare i baren men det var bara jag och ett halvtaskigt Fillipinoband som spelade Ace of Base covers; kändes lite väl mycket Filipstad.
Man kan tro att jag alltid äter västerländsk mat i Kina men så är det givetvis inte. 90% är det kinesisk mat men då är det med kollegor och ibland kunder och känns lite löjligt att plocka upp mobilen då. Knäppte en snabb bild på vägen ut från en restaurang och måste erkänna att jag inte är ett fan av den typen av restauranger där grisnjurar och kohjärtan ställs fram för att välja bland. Allt är oftast gott, men att se det bland alla flugor och feta, skitiga kockar adderar inga Michelinstjärnor direkt.
Igår hade vi ett mycket skumt möte. Kinas största ingenjörsfirma har tagit över ett kontrakt från ett tysk-österrikiskt konsortium att bygga ett rostfritt stålverk i Ryssland. Vi hade redan en order från det tysk-österrikiska konsortiet men har sedan dess tackat nej till det kinesiska företaget med hänvisning till att Sverige ingår i bojkotten mot Ryssland. Nu flög de tre höjdare till vårt kontor för att övertyga oss att ta ordern, till dubbla priset, och visade oss en lista på europeiska företag som har signat upp för projektet, ett av dem ett svenskt företag jag känner väl. Jag är glad att våra ägare är så tydliga så jag inte behöver ta beslutet. Oavsett hur mycket jag hatar Ryssland så är det givetvis tufft att säga nej till ett projekt som motsvarar 50% av vår årsomsättning.
Efter mötet gick jag ut och käkade lite mexikanskt och besökte Dubliners, tydligen en reinkarnation av en av många expatbarer som dukade under pga nedstängningarna. Tveksamt om de överlever särskilt länge med tanke på hur få kunder de hade en fredagskväll. Att klientelet dessutom ändrats från välbetalda expats och affärsresenärer till lokala engelskalärare hjälper inte heller.
( fritt översatt mellan Norska och Thai "pula =bom bom") sen fixade vi kompressorn ev. mekade med den 
.
