När Tuk var 6 år, träffade jag hennes mamma och har sedan dess varit hennes riktiga pappa eftersom hennes biologiska far inte varit på plats.
Tuk är idag 16 år och jag har väl inte tänkt närmare på hennes ålder egentligen. Jag har fått pikar av kompisar här i Surin som sagt både det ena och det andra om tjejer i denna ålder. Både på gott och ont.
Jag har dock aldrig tvivlat på att Tuk är en riktigt bra ung tjej.
Hennes betyg är bra, hon tränar kampsport 2 timmar om dagen, varje dag, utan undantag. Hjälper till hemma och är allmänt trevlig.
Nåja, nog om hennes bakgrund. Denna tråd handlar om mig...
För ett par veckor sedan under en diskussion mellan Tuk och hennes mamma, såg jag hur min frus min ändrade sig. Blev en något förvånad blick på fruns ansikte.
Jag frågade såklart vad som hänt och frun påpekade lugnt att Tuk har en pojkvän.
Senare under kvällen frågade jag Tuk om detta stämde och svarar fnittrande som endast ungar i den åldern kan, Ja, med en riktigt fånig min i ansiktet. 
Jaha, jag har ju träffat denna kille några gånger tidigare, hemma hos oss tillsammans med flera andra av Tuks kompisar, tjejer som killar.
Nåväl, hon är ju 16 och har rätt till ett eget liv 
Igår så var vi ute och åt middag, jag, frun, William (vår son) och Tuk samt pojkvännen.
Plötsligt slår det mig... Jag börjar bli gammal. Snart blir jag morfar. Vart är livet på väg...?
Nu måste jag klura ut detta... återkommer med mera tankar senare...
