Så var det dags för den tråkigaste dagen på hela det här äventyret. Dags att åka tillbaka till Sverige, hem till fattigdom och elände.
Nej, nu skall jag inte låta negativ och gnällig. Det skulle bli lite kul att komma hem igen och så hade jag ju faktiskt några mycket viktiga saker att ta hand om i Sverige.
Jag var som vanligt ute i god tid och hade förberett hemresan, bland annat genom att ungefär en vecka innan köpt bussbiljett från Hua Hin till flygplatsen i Bangkok. Jag gick ut på gatan och beställde en Bolt-taxi till flygbusstationen i Hua Hin.
Taxin anlände inom tre minuter och resan till busstationen gick fortare än jag hade beräknat att den skulle ta.
När jag kom till stationen så var det en buss som skulle åka, en buss som gick en timme tidigare än den jag hade biljett till.
Snabba ryck nu! Jag frågade busschauffören om det fanns någon plats kvar och det gjorde det. Snabbt bort till biljettluckan och där bad jag om att få byta min köpta bussbiljett mot den här bussen istället och det gick bra. Visserligen mot en liten avgift på femtio baht men det är ju kaffepengar i sammanhanget.
Resan till flygplatsen gick bra och väl där så tittade jag på klockan och kunde konstatera att jag var på plats nästan sex timmar innan mitt flyg skulle gå. Det gjorde ingenting för jag hade en plan.
Eftersom jag åkte med Thai Airways så kunde jag checka in den stora väskan och sedan bort mot airside. Säkerhetskontrollen gick på nolltid och så även passagen genom immigration.
Vad min plan var? Jo, det var att tillbringa några timmar här! 😇
