Låt mig förklara utifrån de uppgifter som du själv skrivit.
Din thailändska familj har nu 24 rai risfält.
Av dessa 24 rai har du betalt 6 rai.
Då antog jag att du inte skulle få vara med och dela halva vinsten för riset som skördas på
de 18 rai som du inte har betalt.
Kanske jag antog fel??
SN
En god affär för VEM får man fråga sig?
I detta fall så får vi faranger nöja oss med rent fiktiva värden och
kanske även ett emotionellt sådant efter en längre tids brukande.
Marken ägs ju de facto av någon annan än den som betalade för den och
därför kan den som betalade för marken inte heller inte se marken som sin egen
ekonomiska tillgång som kan kapitaliseras (säljas) när det så önskas.
Man är i dessa fall som ”investerare” helt i händerna på den som äger marken,
och farangen kan inte efter eget tycke plötsligt omsätta marken i reda pengar.
Det är frågan om en gåva till någon annan - kort och gott.
SN
Inte irriterad alls.
Men det verkar vara en konstig debatteknik där man pratar om äpplen och
man i försvar för fram päron.
Vad du gör har jag största respekt för. Och är faktiskt din ensak.
Vad jag däremot tycker är lite respektlöst är att du ger intycket av att dumförklara
dom som lever tryggt i sitt förhållande och litar på sin fru och familj.
Väldigt vad du tar i
Det är inte min avsikt att vara respektlös eller "dumförklara" dig,
för du är säkert allt annat än korkad.
Däremot tyckte jag att delar av det du skrev var lite naivt och en smula insinuant gentemot mig.
Att vara positiv är dock en trevlig egenskap, tycker jag.
Detta betyder i alla fall i min värld att man inte huvudlöst kastar sig in i nånting
man inte vet nånting om. Det är korkat.
Men det är lika respektlöst av dig att insinuera att flertalet som låter
familjen köpa mark inte vet vad dom sysslar med.
Här har du nog blandat ihop mig med vad någon annan har skrivit?
Själv har jag genom familjens försorg gjort en hel del lyckade affärer.
Så jag är väl en av fåtalet som gått med vinst i Thailand.
Dock ej på markaffärer/jordbruk.
Men för den skull tycker jag att det är rent föraktfullt att håna dom som vill syssla med jordbruk!
Jag håller med dig om detta.
Men samtidigt undrar jag om du tycker att jag föraktfullt hånar de faranger som vill syssla med jordbruk?
Var har jag gjort det i så fall - i den här tråden, eller var?
Jag gillar oftast det mesta du skriver. Men här anser jag att du har fel!
Kan du konkretisera i vad jag har fel, så kanske jag kan lära mig något?
Gäller ”felet” mitt påstående att det bör ses som en gåva istället för en
personlig ekonomisk investering när man själv har betalat för en vara
som någon annan sedan blir ägare till?
Eller är det så att du ilskan du läste in saker som du tyckte dig se mellan raderna?
Mvh
SN
Dock håller jag med i det som Vaxet skrev.
Att varför ska man syssla med sånt man aldrig skulle kunna tänka sig att göra
i Sverige och tro att man lyckas.
Dock ska vi inte förakta Thailändska släktingar som kanske har lång erfarenhet av ett yrke
där man kan vara investerare om man litar på släktingen i fråga.
Men det finns väl en anledning till att vissa lyckas i affärer och andra mest misslyckas ö.h.t.
Vilket jag mer tror har att göra med persontyp?
Mvh Janne
Fortfarande inte arg!
Om du läser dina egna alster utifrån betraktarens ögon. Så kanske trots att det inte var intentionen ge intryck utav att du anser dig vara bättre vetande än dom som faktiskt sysslar med affärerna.
Jag vill däremot poängtera att jag respekterar det fullaste hur du väljer att ha din och din frus liv.
Ö.h.t inte min sak vad du väljer i livet.
Du låter påskina att pengarna i princip är förlorade så fort man investerat i affären som släktingen ombesörjer.
Låt mig förklara det basala med affärer som jag sysslar dagligen med i Sverige.
Affärer bygger på sannolikhet och förtroende. Om jag anser att det är osannolikt att jag ska få betalt utav en kund som har 10 000 kr i betalningsanmärkningar så undviker jag att göra jobb åt den kunden. Om däremot svenne vit som snö beställer ett jobb så är sannolikheten större att jag får betalt. Och därmed gör jag affärer med svenne. Dock handlar detta mycket om magkänsla vem jag gör affärer med.
Så även i Thailand. Kan man nånting om affärer så bör utomstående visa respekt för att dom vet vad dom sysslar med då och inte fördumma/förlöjliga dessa personer.
Allra helst när man pratar i generella termer är man ute på hal is.
Jag har förstått att din intention inte var att fördumma/förlöjliga dom faranger som vill investera i familjen.
Men du kanske borde tänka på att du faktiskt inte har insikt i det enskilda fallet. Och visar det sig vara en god investering så kan det ju vara lika korkat åt andra hållet. Och en viktig sak! Om jag utför mina affärer som jag gör dagligen så är pengarna lika lite mina pengar om kunden inte betalar. Ser ingen större skillnad i detta.
Mvh Janne
Dessutom tjanar du ju fortfarande pengar, det kommer val in nya pengar I form av pension varje manad antar jag och det kommer det dessvarre inte gora for mig sa jag far forsoka tjana och spara sa mycket jag bara kan sa lange jag orkar