Hej Hamnoi - Vi hade också en hektisk myndighetsvecka i Thailand i början av juni.
Vi skulle på 1 vecka klara av följande (vilket vi även lyckades med -YES!):
1. Först hade vi ha ett möte med vår anlitade advokaten för att gå igenom alla våra dokument, olika kommande ”avgifter”, scenarier och taktiksnack gällande rådande lagar och hur dessa individuellt kan tolkas av diverse myndighetspersoner (best-case vs worst-case scenario). Advokaten hade tidigare i år fått i uppdrag att boka alla kommande möten med respektive myndighetspotentat som i slutänden skulle godkänna respektive dokument.
Man kan nämligen aldrig vara helt säker, utan det hänger på de olika myndighetspersonernas ”dolla- ja-pinit” (attityd), sa advokaten och log lite kryptiskt.
2. Få fram grabbens 20 år gamla papper från arkivet vid mantalsskrivningsenheten ”TesaBaan Patum Thani”.
3. Begära ett utskrivningsbeslut från mantalsskrivningsenheten ”TesaBaan Patum Thani” (kräver lång och ingående intervju angående personens härkomst, historia och liv, samt att en statligt anställd person går i god för att personen är den han/hon utger sig för.)
4. Inskrivning av grabben i mantalsskrivningskontoret i ChokChai, med ny lång intervju av de berörda parterna (in i frugans husbok).
5. Fixa thailändsk ID-kort till grabben.
6. Fixa en registrering av en svensk vuxenadoption hos den thailändska myndigheten.
7. Talade med det lokala militärbefälet och ordnade så att grabben inte ska kallas till mönstring.
8. Fixade ett nytt Thaipass åt grabben och åt frugan.
Efter den veckan åkte vi till Hua Hin för att vila upp oss, phuuu . . .
Så här allvarstyngda var de övriga när en halv dags byråkratiskt arbete äntligen var till ända i PatumThani.
Vår rutinerade advokat kan se mycket allvarlig ut när han sätter den sidan till (även frugan min).
Kolla in vilken söt dagisportfölj som svärfar förvarade sina dokument i (ha ha).
När det blev dags att fixa de övriga göromålen uppe i Chok Chai utanför Korat så körde advokaten dit från Bkk och förde vår talan när det behövdes.
Han gjorde även ett hembesök i frugans kåk på landet och när han i sin vita skjorta och i sina välputsade skor trampade
bort till gammelfarmor som satt under ett mangoträd så förvånade han alla med att med automatik
gå ner på knä och sedan artigt wai:a den gamla väderbitna gumman.
Alla närvarande bybor såg och nickade gillande över det som de hade bevittnat, det är nämligen inte helt vanligt
att Fint folk från Bangkok bemöter latisar på det viset.
Frugan är ingen pappskalle och hon vill gärna klara sig själv.
Hon var kanske därför till en början mycket tveksam till att anlita ett medföljande juridiskt ombud vid våra ärenden,
men hon har numera ändrat åsikt och insett det ovärdeliga i att ha en sakkunnig, respektingivande och verbalt duktig
advokat vid sin sida som vet hur en slipsten ska dras i olika och oväntade situationer.
Det var värt varenda korvöre att slippa sura byråkrater som vill jävlas och fördröja ärenden !

