Besvikelsen är enorm att man ej kan vara med utan måste vara hemma i Sverige och jobba nu.
Ps: Hälsa alla jag känner och Kenta (Hahahaha 
). och bjud han på en Kahlua som han gillar så mycket 
Medlem sedan 2012
24 juni 2013#16
Laddar…
Dubbelparty i Patong
Medlem sedan 2012
24 juni 2013#17
Lite mer kort
Medlem sedan 2009
24 juni 2013#18
Lamai efter en funnel konjak.
Medlem sedan 2009
24 juni 2013#19
Denna dam ville Lamai att
jag skulle skicka.
Undrar varfor
25 juni 2013#20
Hon saknar ju knästrumpor!!!
25 juni 2013#21
Hon saknar ju knästrumpor!!!
Och nog var väl de däringa bambugrungkan lite väl liten för att kallas matvagn
Enis
Medlem sedan 2009
26 juni 2013#22
Festen har tjuvstartat.
Medlem sedan 2009
26 juni 2013#23
Nu var det dags for konjaken.
Medlem sedan 2009
26 juni 2013#24
Lamai borjar bli I form.
Medlem sedan 2008
26 juni 2013#25
Hoppas Kenta får en riktigt bra födelsedag,tyvärr kan man inte vara där,men snart bör det av igen från det regniga Göteborg
Medlem sedan 2009
14 juli 2013#26
Lovade att skicka lite bilder från avslutningen på Eric’s Shooter och får väl försöka att ”få tummen ur” och få iväg dom.
Eftersom att min lägenhet i Patong var ledig så bodde jag där. Även om det medför att jag blir tvungen att anlita de förhatliga Tuk Tukarna. Men en dag bestämde jag mig för att dra dom vid näsan och gick in till Patong. En promenad på ca 1,5 km. Och en så lång promenad tillhör snarast något unik i mitt allför bekväma liv så jag inleder med lite bilder från denna snarast heroiska insats.
Lägenheten ligger i Kalim, strax norr om Patong, och för att ta sig in dit måste man först ta sig upp för denna ”nästan lodräta” backe. Ja ”nästan” när det är 35 grader i skuggan i alla fall. Dessutom var det lite si och så med skuggan. Allt för mycket sol för att falla mig i smaken.
Lite längre upp stod de ”förhatliga”. Men efter bara 50 meter var jag inte beredd att ge upp redan utan kämpade vidare.
Belöningen kom i form av detta stup nerför.
Nere vid havsnivå igen ligger denna lilla steniga strandbit som faktiskt används till sol och bad under högsäsong. Nu är det lågsäsong och den lilla stranden låg öde.
Olyckligtvis finns det ytterligare ett gigantiskt berg som måste övervinnas innan man kommer in till Patong så dags för ny ”bergklättring”
Och ännu värre skulle det bli.
Äntligen ser man slutet på denna nästan oändliga stigning. På toppen ligger den inte välkända restaurangen Baan Rim Pa. Om ni befinner i Patong och har en sprängfull plånbok och inte har en aning om hur ni ska göra slut pengarna på så kan ett besök här rekommenderas. Plånboken kommer i alla fall att garanterat bli tom. Thaimat i västerländskt stuk, alltså utan kryddor, men med en desto mer kryddat nota är vad som bjuds. Visst är det trevligt att få perfekt betjäning av vackra damer i långklänning i en riktigt lyxig miljö. Men prislappen är snarast grotesk.
På förra bilden syntes även det här. Ett isblock. Som snart ska förvandlas till en vacker staty av något slag. I 35 gradig värme. Inte direkt något ”odödligt” konstverk.
Här går det utför och pulser går äntligen under 200. Nästan i alla fall.
Ytterligare en liten strandbit. Men nu förvaras det inga turister här utan bara skräp.
50 meter från förra bilden och äntligen framme vid norra ändan av Patongstranden. Förvisso fortfarande en bra till Bangla, men inga fler berg som måste bestigas.
Vi är alltså framme vid rondellen i norra Patong och vägen över berget till Kathu
Lägg märke till pilarna i gatan. Och bilens färdriktning. Det gäller att ha fantasi för att inse att man ska köra tvärt emot vad pilarna visar. Men i Thailand är allt möjligt
Ska kanske förklara bakgrunden till bilden ovan. För några år sen bestämde myndigheterna att ”beach road” (Thawewong) och ”second road” (Ratuthit) skulle enkelriktas och trafiken skull ledas medsols. För att underlätta trafiken på vägarna mellan vägarna infördes högertrafik(!) på dessa vägar. Sen kom nån på att det faktiskt är vänstertrafik i Thailand och det är inte tillåtet för en enskild liten ort att införa ens lokal högertrafik. Så trafiken skulle alltså vändas och ledas motsols. Därav pilarna i gatan. Olyckligtvis hade myndigheterna glömt att fråga den Tuk Tuk maffian om lov att vända trafiken. Och de sa nej. Inte för att det har någon som helst betydelse utan bara för att visa vem det är som bestämmer på Phuket. Så nu pekar pilarna myndigheternas väg. Och trafiken kör maffians väg.
Slutet på stranden åt norr.
Och så här ser det ut om jag vänder mig söderut
De här husen är om jag minns rätt tre år gamla. Fortfarande osålda och i detta skick troligtvis ganska svårsålda. Strandnära läge tär på kåkarna.
Titta. T.o.m. jag lyckades fånga några badbrudar på bild. Unikt med tanke på att jag aldrig besöker några stränder. Men med ett långt tele kan man i alla fall låtsas som att man har besökt en strand. Var ganska tunnsått med folk på stranden.
Undrar om det här hotellet verkligen har rätt att använda namnet ”Graceland”? Nu lär det dock vara ägt av en mycket känd politiker. Och thailändska politiker brukar visst inte bry sig så mycket om detaljer som lagar.
Som sagt. Ont om folk. Men gått om solstolar var det.
Lika förvånad varje gång jag ser att fotbollsplanen fortfarande finns kvar. Nu är vi långt inne i Patong och den här marken i direkt anslutning till stranden är m.a.o. värd en hel förmögenhet. Som alltså politikerna ännu inte lyckats lägga beslag på. Men start så...
Ett ”konstverk” på stranden. En hund i storlek som en elefant. Man kan givetvis fråga sig varför man gör en hund i storlek elefant. Men å andra sidan. Hade det varit en elefant i storlek elefant hade jag knappast offrat en bild på den. Nu var vi många som plåtade denna hiskligt fula hund i elefantformat. Så det var nog riktigt smart att göra en hund stor som en elefant i stället för en elefant.
Undrar om det här går som konstverk eller lekredskap?
Hoppsan. Här blockerad visst vägen av diverse fåglar. Och dylika är det visst någon som retar sig på att man lägger in bilder på. Så alltså gör jag det.
Här, en bit norrut, är stranden riktigt bred och fin. I skuggan under träden är var man hittar thailändare som letat sig ner till stranden.
Denna bild visar platsen där svenskkolonins stora sportprestationer utkämpas. Varje tisdag under högsäsong spelas här Kubb. Ett tips. Se till att vara med i Kentas lag. Spelet är hans och hans något flexibla regeltolkningar är vad som gäller för annars tar han spelet och går. (Säger han i alla fall)
Här tar den breda stranden slut och vi får bebyggelse även på strandsidan.
Lite folk, men bilar och motorcyklar fanns det dock även nu under lågsäsong.
Vi är nu framme vid Sawatdirak.
Jag valde att följa vägen i stället för att försöka ta mig fram nere i sanden på stranden. Vis av erfarenhet så tog jag strandsidan. På andra sidan har vi inkastarna. Både skräddarna och ”massagedamerna”. Just här på beachroad är dock de sistnämnda oftast inte födda som damer i alla fall. Och påstridiga katöjer är inte att leka med.
På Bangla är de flesta barer numera ”uppiffade” till oigenkännlighet men här nere finns det faktiskt lite barer med lite äldre stuk kvar.
Iden med ”flyktiga” konstverk har tydligen spridit sig. Det här var på väg att bli en hund.
Helt befriat från ”inkastardamer” är det inte ens på strandsidan.
Till slut. Och jag var i alla fall slut. Bangla Road. Smart som jag var hade jag inte ens kollat att kameran var laddad så det blev att ta en av de förhatliga tillbaka till lägenheten och ladda batteriet innan kvällen. Så istället för att spara 200 baht så kostade mig promenaden 200 bath.
Del två, själva festen, kommer (kanske) inom kort.
Medlem sedan 2008
14 juli 2013#27
Härlig promenadberättelse.
Medlem sedan 2008
14 juli 2013#28
Trevliga bilder med tillhörande texter 
Medlem sedan 2009
18 juli 2013#29
Nu har ju t.o.m. hårt arbetande Lamaien hunnit med Kentas fest så då får väl jag som dagdrivare också se till att få iväg de sista bilderna.
Först en bild som skulle varit i förra inlägget. Den obligatoriska MPR-bilden på flygplansmaten. Och det var inte några större problem att få med hela Orient Thais meny på en bild.
Coated peanuts. Det visades sig att coatningen innehöll bl.a. ris så nu har jag gjort en insats för att minska på risberget i Thailand. Visserligen bara knappt 2 gram, men många bäckar små.
På plats på Soi Eric träffade jag på herr Lamai. Han verkade måttligt glad över att jag dök, eller vad han nu kan mena med den här gesten.
De här gubbarna, Fritz och Drivern, ser dock ut att trivas.
I väntan på att maten skulle anlända testade om det gick att ta en bild med kameran i luren i det taskiga ljuset. Funkade riktigt bra. Ser tydligt att det står ”Guitar”.
Maten har anlänt.
Kentas hemmagjorda smörgåstårta. En riktig kaloribomb. Men en god sådan.
Många gäster var vi. Knökat i Kentas bar
Grannbaren hade redan lagt ner så snabbt fram lite stolar och bord så fick den bli filial till Kentas kvällen till ära.
Att sitta vid samma bord som herr Lamai och lämna kameran obevakad på bordet har sina risker. Här kommer ett antal bilder som jag är (nästan) fullkomligt oskyldiga till. Men att försöka förklara för min något svartsjuka Dam att det inte var jag som hade tagit bilderna var inte det lättaste.
Och ett par riktigt urtypiska ”Lamaiare”
Jag brukar, med tanke på Damen, hålla mig till lite snällare bilder. Som de här på bl.a. Nee, Kentas dam.
Tårtan. Som bara saknade 70 ljus. Eller 71 om man kör thailändsk räkning. (Thailändare firar inte att man har blivit, i detta fall, 71 år. De firar att det är den första dagen på år 72 och det ska alltså vara 72 ljus på tårtan om det ska vara rätt)
En bild på födelsedagsbarnet. Bilden är plåtad klockan halvfyra och jag måste erkänna att ”gubben” ser betydligt mycket fräschare ut än vad jag gjorde vid den tidpunkten.
Kenta körde med 50% rabatt i baren hela kvällen och hade instruerat kassörskan att om någon sprit tar slut så köp ingen ny utan be kunden välja nåt annat. Det tyckte dock hon var för jobbigt så hon slickade ut ”löpare” hela kvällen som fyllde på baren, så Kenta hade mer sprit i baren efter festen än innan! Inte riktigt hans avsikt.
Nån gång vid tretiden så monterades den välanvända klockan ner så Kenta bestämde sig för att resten av natten så var all sprit gratis. Kanske inte så konstigt att jag inte har det minsta minne av att jag tog den här bilden. Kan inte ens skylla på Lamaien eftersom att han är med på bilden.
Kenta på väg hem efter ”sista natten med gänget”. Bilden taget 5.49. Mer än hög tid för hemgång.
Medlem sedan 2009
20 juli 2013#30
En liten uppföljning. Kenta har de senaste månaderna nästan räknat dagar innan han äntligen skulle bli pensionär. Medans jag har hävdat att han inom 3 månader skulle börja klättra på väggarna hemma och skaffa sig en ny bar.
Jag hade fel. Det tog 3 veckor.
Från den 1/8 finns gubben till beskådande på Lelles Bar 4 dagar i veckan där han numera är hälftenägare. Han är ju trots allt "bara" 71 år.
Logga in för att svara.