19 timmar sedan, skrev Alarik:
Och i vilken grupp anser du att tidigt invandrade thaibarn och mixade thai/svenska barn tillhör?
Som du kanske inte skall glömma så är det ett thailändskbaserat forum du är inne på.
Hej Alarik.
Mitt åsikt om din frågeställning är att verkligheten är som den är och att inga idealistiska eller förutfattade tankar kan ändra på det!
Förutsättningarna för invandrade barn som skall börja skolan i Sverige beror nästan helt och hållet på vilka förutsättningar de har haft under sin barndom.
Förutsättningarna är bättre för barn som kommit till Sverige i småbarnsåldern och haft turen att ha föräldrar som har en viss utbildning och inte är analfabeter på sitt eget språk, och där föräldrarna verkligen vill bli en del av det svenska samhället, lära sig tala svenska och så snabbt som möjligt lämna bidragsförsörjningen genom att börja arbeta! Dessa barn kommer att slippa medeltidsfasonerna från hemlandet, även döttrarna kan gå klädda i normala kläder och sönerna får inte som sin främsta uppgift att vakta sina systrars uppträdande! Deras föräldrar kommer att engagera sig för att hela familjen skall röra sig fritt och hålla sig undan resten av klanens övervakning! En viktig del av att leva ett klanfritt liv är att föräldrarna vill att de och barnen skall tala svenska, även med varandra och inte hemlandets språk. Barnen skall få röra sig fritt och förhoppningsvis få svenska vänner för att lära sig svenska och vid skolstarten om ett antal år vara i princip i samma utgångsläge som sina svenska vänner!
För barn som kommer till Sverige först i tonåren med sina föräldrar som helt saknar all utbildning och är analfabeter på sitt eget språk är förutsättningarna betydligt sämre! Om deras föräldrar är totalt ointresserade av att bli en del av det svenska samhället och att ordna med sin egen försörjning, så får de istället bidrag som räcker till ett bekymmerslöst bekvämt dagdrivarliv. De har inget annat att göra än att umgås med sina klanfränder och tala hemlandets språk och titta på hemlandets TV. De inser snabbt att lära sig svenska är helt onödigt för de umgås bara med landsmän och behöver de sjukvård eller kontakta myndigheter så finns det gratis tolkar. Deras barn fortsätter att leva som i hemlandet och sönernas enda uppgift blir att bevaka sina systrars uppförande! Döttrarnas skolgång är för föräldrarna totalt ointressant då de ändå innan de har gått klart högstadiet skall giftas bort med en kusin från hemlandet! Sönerna inser att de visserligen är fria att välja hur de vill ha sina liv men de vet mycket väl att de fastän de är i tonåren så ligger de skolmässigt många år efter en svensk förskoleelev, dessutom kan de inte tala svenska! Det är inte förvånande att många väljer den enkla vägen att precis som sina föräldrar leva ett bekymmersfritt bidragsförsörjt dagdrivarliv. Att det kan bli så är en direkt följd av dessa barns förutsättningar. Deras utgångsläge är inte det bästa och tyvärr så underlättas detta av den typiskt svenska välmenande "låga förväntningarnas rasism"! De svenska makthavarna anser att man inte kan förvänta sig något annat än ständig bidragsförsörjning av denna grupp.
För ett Thaianknutet barn gäller till viss del samma sak men ändå finns det stora skillnader.
Bland det viktigaste för ett Thaibarn, liksom alla nationaliteters barn är hur gammalt det är när det ankommer till Sverige.
För att få uppehållstillstånd för sin Thaifru och hennes barn måste den svenske mannen ha sin försörjning tryggad! Då han inte lever på bidrag så ligger det i hans intresse att Thaifrun så snabbt som möjligt lär sig tala svenska och kan börja att arbeta och bidra till familjens försörjning. Barnet kommer att få en svensktalande förhoppningsvis seriös pappa och troligen även en svensktalande omgivning bestående av pappans släktingar grannar mm. Förhoppningsvis är även mamman seriös och kämpar på med att lära sig svenska och bli en del av det svenska samhället. Att detta barn har bättre förutsättningar att klara den svenska skolan och ett liv i Sverige än övriga invandrade barn är inte på något sätt märkligt utan tvärt om helt naturligt!
Alla på forumet har liksom jag personliga upplevelser av Thaibarn i Sverige, ibland har det gått bra och ibland mindre bra!
Jag har träffat Thaibarn som efter många år i Sverige borde vara mer försvenskade och tala bättre svenska än vad de gör.
Liksom jag har talat med en som kom hit som tioåring och en som kom som femtonåring. Trots sin relativt höga ankomstålder var båda helt försvenskade och talade perfekt svenska!
Kort sagt. Ett invandrat barns möjligheter att klara sig i Sverige och bli en del av det svenska samhället är direkt beroende på ålder vid ankomsten till Sverige, och på föräldrarnas ambitioner och utbildningsnivå.
Till slut. Ett tonårsbarn som tillhör en analfabetfamilj men har seriösa och ordningssamma föräldrar kan naturligtvis klara sig bättre i Sverige än ett barn som ankommit till Sverige i unga år med välutbildade skräpföräldrar!
Dessutom så är även alla barn olika. Det finns barn som skulle klara båda varianterna ovan, liksom det finns barn som skulle misslyckats oavsett förutsättningar!
Med Vänlig Hälsning.
Luttrad.
