Aj,aj...De positiva karmapoängen rasar in. Rospiggen får huvudvärk och skäms. Rospiggen är den glada gubben på bilden. Rospiggen som inte är helt nöjd med det röriga forumet och tänkte till sin hjälp skriva en liten berättelse. Den var tänkt att gå ungefär så här.
MPP den nya dammsugaren
Mikk, den trevliga mannen i byn hade en gång varit en riktig globetrotter. För en massa år sedan hade han återvänt till sin hembyggd och för att ha något att göra, så öppnade han en liten butik och började sälja dammsugare. Dammsugarn hade för tiden varit bra och kunderna strömmade till mer än vad Mikk hade trott. Med tiden fick han till sin hjälp Snurre och Herr Cider. Kunderna var som en riktig familj eller släkt. Och som uttrycket ibland säger: släkten värst. En del kunder kom in och pratade, inte särskilt ofta om dammsugaren eller dess funktion, utan desto oftare om vad som hände i byggden eller på andra platser. En dag ropade Herr Cider, vi har 8000 kunder. Det var glädjande. Fast den som hade möjlighet att titta i den röriga kundboken hade nog ställt sig frågande om de var faktiska eller fiktiva kunder. Mikk trivdes bra med detta sätt att umgås med sina kunder. Rent privat kunde han bjuda en hel del på sig själv inom en intimare krets. Med tiden började tyvärr en del kunder klaga på varandra och det var väl inte det allra roligaste.
Kanske det var här funderingarna började på att skaffa något riktigt eget. Att i stället för den lånade lokalen också skaffa en mera ändamålsenlig dammsugare.
Så hände det mitt i semestertid. Att de kunder som ryckte i dörren möttes av ett skrikigt grönt plakat som meddelade; Jag har nu öppnat på ny plats under namn Mikk % Co. Gamla såväl som nya kunder är varmt välkomna.
En av dessa nya kunder hade varit Rödqvist i Gula stugan bortom kurvan. Han hade en längre tid provat på lite olika modeller av maskin men till slut bedömt Mikk´s maskin som den den bästa. Den var enkel och hade ett tilltalande utseende. Nu stod han där och kliade sig i skägget medan han läste plakatet. Mikk erbjöd nu i stället i samband med nyöppnandet en ny apparat kallad MPP. Namnet hade visst kommit från Mina Privata Pengar hade någon hört. Det skulle visst vara en tusan till apparat. Bäst i hela världen enligt Mikk. Så var han också en försäljare. Apparaten skulle visst förutom att den via en support kunde fjärrstyras även kunna suga något enormt med sitt interna minne. Allt från skrönorna djupt nere inifrån Kirrunas gruvgångar ända upp till Gud Arne själv.
Rödqvist vände sig förtretad om och drattade på ändan. Detta gjorde inte saken bättre. Den vanligtvis glada Rödqvist var sur. Han hade velat ha en enkel maskin. Inte för att han var ohändig på något sätt eller hade svårt för att lära sig saker utan bara för att han inte kände något större behov av komplicerade apparater. Det kändes som att ha ramlat på mållinjen. Det viskades att Rödqvist hade muttrat för sig själv på vägen hem...Räcker det inte med borste och skyffel, får handlare bära sig åt hur som helst?
Hur det nu än var så ringde Rödqvist dagen efter för att få reda på lite mera om underverket och hann väl inte mera än lägga på luren så stod kartongen där. Herr Röding öppnade den lite nyfiket under barnens beskådan. -Varför är den grå frågade en av barnen. Det hade Rödqvist inget svar på. Kanske det uppfattades som en modern och glad färg. Se! Där fanns alla de finesser som Mikk & Co hade talat om. Hepafilter så att man kunde slippa vissa obehagliga saker. Turboläge som kunde ställas in på 500,600,700 och högre. Det var bara att ösa in allt man såg. En massa nyheter och tekniska finesser som man sällan behövde.
Efter någon dag gick Röding, eller Firren och allt vad nu Rödqvist kallades, till Mikk & Co för att dryfta en del frågor bland tävlingssugna och balonger i samband med nyöppnandet. I lokalen sprang en clown omkring till barnens glädje, men irriterade Röding en smula. Ogillar du honom går det att gå ut, fräste säljare Snurre som nu efter många år kände att han hade kommit upp sig. Efter ett tag fyllde Herr Cider i: Vad svamlar du om? Rödqvist som av naturen var en vänlig man vände sig bara om. Han orkade inte höra mera på dessa säljare. Ett släkte för sig.
Hur slutade nu denna historia? Jo, tiden leker alla sår. Rödqvist tar fram sin apparat vid behov men använder bara de finesser som är nödvändiga. De andra dammar igen skulle man kunna kalla. Och Mikk då? Han som tyckte sig ha den bästa maskinen i hela världen. Ja, han kom med tiden allt oftare att ägna sig åt familjen och berätta sagor för de sina. Den populäraste var nog den om MPP. Vad Mikk inte tänkte på var att tiden inte stod stilla utan att det ständigt kom nya maskiner och den bästa maskinen i världen fanns någon annan stans. Fast det spelade ingen roll eftersom Mikk ändå i sin värld trodde att hans maskin var bäst..
Om någon tycker sig identifiera någon i denna berättelse så är det bara slumpen. Det ber undertecknad om ursäkt för.
Den Godmodige Rospiggen
Undrar bara vem Snurre är? 
