Ja, jäkla "taliban" ! 
25 aug. 2014#106
Laddar…
Dagens Selfie
Medlem sedan 2014
27 aug. 2014#107
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
10 sep. 2014#108
Ja tänk att vi har Sveriges störste poet på vårt forum 
10 sep. 2014#109
Full koncentration på arbetsmonitorn
Enis
10 sep. 2014#110
Hehe, du skulle passa i en såndär zombiefilm med dom ögonen.
gäst
11 sep. 2014#111
Det e ente lätt å va ödmjuk.... 
gäst
11 sep. 2014#112
Det e ente lätt å va ödmjuk.
Medlem sedan 2008
22 sep. 2014#113
Sitter och lyssnar på Cornelis, har inga stora krav här i livet men denna ska spelas på min begravning Sommarkort.
gäst
25 sep. 2014#114
Så liten plats en människa tar på jorden, mindre än ett träd i skogen.. 
29 sep. 2014#115
När jag är lessen...
När jag är glaaad...
4 okt. 2014#116
Redo för att skrämma Thaidamer på stan
Enis
4 okt. 2014#117
I brist på bild så får det bli ett egenskrivet alster, en så kallad "selfdikt":
Droppen.
Jag sitter mitt ibland gamla och unga människor på det här fiket. Framför mig står en bricka, med en kopp kaffe, med två sockerbitar liggandes på koppens tallrik. Snart ska dom ner i det varma kaffet och kämpa för att inte bli nedsmälta. Jag greppar dem mellan tummen och pekfingret. Precis när jag är ovanför koppens runda väggar tappar jag ner dem, båda två, i kaffet. Plopp lät det, samtidigt som en droppe kaffe far upp ur koppen. Liksom den hade legat där nere på bottnen och bara väntat på att hämnas. Hämnas bara för att sockerbitarna sjönk ner på bottnen och tog hans plats. Så nu befinner sig droppen hotfullt långt ovanför koppen. Plötsligt vänder den och tar fart mot mig och min vita tröja. Jag hinner inte undan. Droppen träffar mig mitt på magen. Jag tittar ner och ser den dra ut sig lika stor som en tumnagel. Jag har helt glömt bort sockerbitarna som ligger där nere på botten och får lungorna fyllda med svart kaffe. Dom dör bara för att ge mig njutning. På bordet står också en askkopp. Det ligger fem fimpade cigaretter i den. Tillsammans bildar de en fruktansvärd massgrav. En onödig massgrav. Så jag reser mig upp och går min väg. De flesta liv tänds och släcks alltför snabbt.
Medlem sedan 2008
4 okt. 2014#118
I brist på bild så får det bli ett egenskrivet alster, en så kallad "selfdikt":
Droppen.
Jag sitter mitt ibland gamla och unga människor på det här fiket. Framför mig står en bricka, med en kopp kaffe, med två sockerbitar liggandes på koppens tallrik. Snart ska dom ner i det varma kaffet och kämpa för att inte bli nedsmälta. Jag greppar dem mellan tummen och pekfingret. Precis när jag är ovanför koppens runda väggar tappar jag ner dem, båda två, i kaffet. Plopp lät det, samtidigt som en droppe kaffe far upp ur koppen. Liksom den hade legat där nere på bottnen och bara väntat på att hämnas. Hämnas bara för att sockerbitarna sjönk ner på bottnen och tog hans plats. Så nu befinner sig droppen hotfullt långt ovanför koppen. Plötsligt vänder den och tar fart mot mig och min vita tröja. Jag hinner inte undan. Droppen träffar mig mitt på magen. Jag tittar ner och ser den dra ut sig lika stor som en tumnagel. Jag har helt glömt bort sockerbitarna som ligger där nere på botten och får lungorna fyllda med svart kaffe. Dom dör bara för att ge mig njutning. På bordet står också en askkopp. Det ligger fem fimpade cigaretter i den. Tillsammans bildar de en fruktansvärd massgrav. En onödig massgrav. Så jag reser mig upp och går min väg. De flesta liv tänds och släcks alltför snabbt.
Han var bättre på tennis... 
Medlem sedan 2010
4 okt. 2014#119
Där borta är jag
5 okt. 2014#120
Hade du tagit med den där pubisringen så kanske du skrämt fler.
Logga in för att svara.