Dagens Humorbild

Tommy

Kalsarikännit

16,6 tn inlägg

Medlem sedan 2008

22 juni 2017#9961

tru1.jpg.2cfb8fd8f0717899a32e1584d6b7cf92.jpg

Tommy

Kalsarikännit

16,6 tn inlägg

Medlem sedan 2008

22 juni 2017#9962

x1.jpg.e6c08bbd3476018150a9e39836fa5655.jpg

Wangthong

14,5 tn inlägg

Medlem sedan 2009

22 juni 2017#9963

4 timmar sedan, skrev Kenneth4618:

Tänkvärt

Till alla som är födda på 40- 50- 60 och 70-talet. Läs det här!

Så började Facebookinlägget som Villy Roar Hornberg skrev redan 2011, sedan dess har inlägget delats över 16.000 gånger. Du har kanske redan läst det? I så fall kan det vara dags igen, om det är första gången så mycket nöje!

Så här skrev Hornberg i ett av världens bästa Facebookinlägg:

”För det första överlevde vi att födas till mödrar som rökte och / eller drack under graviditeten med oss och bodde i hus gjorda av asbest.

De tog aspirin, åt mögelost, råa äggprodukter, massor av bacon och fet mat – för att inte tala om mat med tillsatser av alla typer och färger , tonfisk på burk, och vi blev inte testade för diabetes eller livmoderhalscancer.

Efter detta trauma, barnens sängar och vagnar var täckta med ljusa blybaserade färger.

Det fanns ingen föräldrakontroll på medicinflaskor, dörrar eller farliga rengöringsmedel eller lås på skåp och lådor. När vi cyklade våra cyklar, hade vi inga hjälmar på – för att inte tala om de risker vi tog när vi liftade.

Som barn, satt vi i bilar utan bilbälte eller krockkuddar. Och helst låg vi på hatthyllan.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte från en flaska från butiken.

Take-away mat var begränsad till korv och pommes frites eller korv och bröd. Ingen Pizza Hut, McDonalds, tacos, baguetter eller kebab. Butikerna stängde kl 5 på eftermiddagen och hade stängt på helgerna. På ett eller annat sätt, svalt ingen ihjäl på grund av det.

Vi delade ofta en läsk med fyra vänner, och drack ur samma flaska – utan att någon dog av det.

Vi kunde samla tomglas och panta dem i affären för att få tillräckligt med pengar för att köpa karameller och tuggummi eller smällare som vi in i hallen hos folk efter att vi ringt på dörren.

Vi åt muffins, vitt bröd och riktigt smör, opastöriserad mjölk, läsk med socker och vi var inte överviktiga, eftersom:

Vi alltid lekte utomhus!

Vi kunde gå ut på morgonen och inte komma hem förrän efter att gatubelysningen tändes på kvällen.

Ingen kunde nå oss under hela dagen. Och vi var OK.

Vi kunde tillbringa timmar åt att bygga våra lådbilar av rester och vagnshjul och åka ner för backen bara för att komma på att vi glömt bromsarna.

Vi byggde trädkojor och dammar, lekte vid ån eller sjön med hemmagjorda korkbåtar eller leksaksbilar i sanden.

Vi hade inte Playstasion, Nintendo Wii, X-Box. Inga videospel alls, ingen TV med 999 kanaler att välja mellan, inga video eller DVD-filmer. Ingen mobiltelefon, ingen dator, ingen Internet, blogg eller chattrum på nätet

Vi hade vänner och vi gick ut för att träffa dem!

Vi trillade ner från träd, skar oss på knivar, bröt ben och tänder och det blev inga anmälningar eller stämningar från dessa olyckor.

Endast flickor hade hål i öronen.

Vi åt maskar och lera.

Vid jul och påsk målade och gjorde dekorationerna själva.

Vi fick luftgevär och slangbella när vi var 10 år gamla, vi cyklade eller gick till våra vänners hus och knackade på eller ringde på dörren, eller bara skrek på dem.

Våra lärare kunde ge oss en örfil och mobbarna regerade på rasten i skolan.

Tanken att föräldrar skulle hämta oss om polisen hade tagit oss efter att vi hade gjort något olagligt var otänkbart. De var faktiskt på polisens sida polisen.

Våra föräldrar kom inte på idi*tiska namn på sina barn som de gör idag.

Vi hade frihet, fel, framgång och ansvar och vi lärde oss hur man handskas med det.

Och du är en av dem.

GRATTIS!
Kanske du vill dela detta med andra som har haft turen att växa upp som barn innan våra liv reglerades till vår ”fördel”.

Villy Hornberg, vilken hjälte!

Dela gärna om du håller med!
Gilla Ettgottskratt om du vill ha ett roligare flöde!
Share on Facebook
Tweet about this on Twitter

En av de roligare nöjena var att jumpa på stockarna som flottades i älvarna. På våren när isen började gå var man på timmeravläggen där stockarna var lagda i stora buntar på isen. När isen smälte ramlade stockarna ner i vattnet. Då var det toppen att springa ut på stockarna försöka få så stor rotation på dom som möjligt innan de sjönk av tyngden när man stod på dom. Ju mindre stockar och ju längre ut man tog sig innan man vände tillbaka dess modigare var man. Ibland gick det också att åka på isflaken och hoppa mellan dom. Ofta var vi ett gäng grabbar från 4/5 till ibland 20 st. På helgen for vi tidigt och kom hem sent. Veckodagarna for man efter skolan och var ute så länge man fick. Vi var nog mellan 10 och upp mot 17 år. När man ramlade i fick man torka vid brasan. Det var inte så populärt för man missade ju en massa tid på stockarna, men när man frös för mycket hade man inte något val. Att ingen dränkte sig var otroligt. Men riktigt blöta var vi varje gång i stort sett, annars var man en fegis.

Vid 13/14 år kom vi på att flottarbåtarna hade stubin, tändhattar och dynamit i överflöd. Dynamit var i värsta laget, men att fiska med tändhattar var ett tillförlitligt sätt att få fångst. Det var inte många som hade flytväst på den tiden. Men att köra uppför stora forsar så långt motorn orkade för att då vända och ro utför utan att träffa stenar och kracha båten. Att krascha båten var ett säkert sätt att få riktigt ordentligt med stryk av föräldrarna. Så det därför passade vi oss väldigt noga att krascha. Därför var det spännande på mer än ett sätt.