jag sa ju till mig själv att inte gå in på tråden mere å tjöta men ditt inlägg verkar ok jag har 400mg antabus hjälper inte sen har jag en medesin från norhemskliniken som heter Naltrexone på 50 mg en anti depression pga av att hon tog min älskade joel och den heterMirtazapin 15 mg men de hjälper inte ska försöka få tag på läkaren i morgon för samtal
Varför jag dricker Jo jag har ju berättat tidigare att jag inte är biologisk far till honom hon gick ju och pippa med en Austriliensare 2 veckor innan vi gifte oss .Jag fick reda på av en korv å hamburge gubbe som ligger där ner halva året.att kolla om du är far jag gjorde ett dna efter 5år så kunde jag adoptera honom men då hade hon ju träffat bonden och mådde jäkligt dåligt pga att pojkarna bodde med mig .Så han övertalade henne och inte gå med på faderskapet.Vet ni var stackaren gör .Varje gång jag ringer stackaren så tittar han på tv finns inga kompisar där ute på landet
när han bodde med mig hade han ett flertal kompisar som han lekte med och spelade fotboll med
och nu när jag har råd så får jag åka 6 mil til Fjärås och hämta honom köra upp honom till sina vänner i Älvängen 3 mil till sen ska han hämmtas på lördag sen kör jag upp honom i gen på söndag förmiddag .Sen hämtar jag honom vid 6 snåret och kör ner han till Fjärås Fjärås Älvängen är
ung 8 mil sen ska jag hem
så det är anledningen att jag dricker och mår dåligt
vet ni vad i november tänkte dom åka på semester till Thailand han fick nej låg efter i betygen
och det var ju jag som klippte navelsträngen skolkade in honom på dagis skolan vara alltid på föräldramötena mm
så de skötte ju inte om honom
så nu vet ni storyn varför jag mår dåligt .Men jag ska ta mig ur skiten
ds Det här får hon reda på hon har nån äcklig väninna som skvallrar om allt jag skriver här
men det är ingen från ale de föraktar henne
Nu känner jag ju tyvärr inte dig men jag kan väl säga som så att min egen erfarenhet av drickat, när man väl hamnat i klistret, är att det inte spelar någon roll vad alla andra säger. Det blir ändå bara taggarna utåt och en själv mot resten av världen. Vändpunkten för de som klarar att vända skutan kommer oftast när man själv slagit i botten, och den är i allra högsta grad en personlig sak för just dig beroende på ex. dina egna livserfarenheter så här långt.
Om jag nu får tycka något ska du boka tid för utredning på beroendemottagningen i din hemkommun, och självklart lägga alla korten på bordet. Sedan nämner du hur mycket du saknar grabben: Se då till att sätta upp som mål att göra allt du kan för att främja hans positiva utveckling och finnas där så gott det går. Samt att sätta honom före dina egna behov. Du kanske upplever det som att du har hamnat i lejongropen, men det är bara du som kan ta dig upp (med hjälp om du önskar).
Dessutom fungerar det inte att vara bitter och tycka synd om sig själv.
I all välmening.
