Ok, Wille,
Först och främst ville jag klarställa här att naturligtvis inte har för avsikt att kritisera dig personligen. Du har väl lagt märke till en del uppskattande kommentarer som rör dig personligen och jag vill gärna vidhålla dem. När det gäller anspelningar på ålder, så får du faktiskt komma ihåg att jag inkluderade mig själv i denna kritik. För att upprepa det igen, jag gjorde på samma sätt som du i din ålder, vi människor är ganska lika trots allt. Även du tänker idag annorlunda än för 10-15 år sedan. Men att du (förhoppningsvis) kommer att tänka annorlunda igen om sådär 10-15 år finns kanske inte i ditt sinne idag, i alla fall ger du inte uttryck för det. Hur som helst vill jag att du inte tar kritiken personligt. I så fall ville jag hellre framföra en ursäkt, inte minst för att budskapen går fram då mycket bättre.
Sen, Wille, tycker jag att du gör alldeles rätt att påpeka för mig, att jag ursprungligen vände mig emot att traden tog en annan inriktning, bort från de burmesiska rättslösa i Thailand. Det är i sak en riktig synpunkt, men du få följa trådens utveckling därifrån för att konstatera att jag fick mycket kritik för det Visst skulle det diskuteras och kommenteras svenska gubbsvin som förslavar thailändska kvinnor. Ja, där är vi idag och jag tycker att det är för sent att vända tråden igen nu, i synnerhet när det har påbörjats ett fördjupat sidospår i debatten, med även din mycket uppskattade hjälp. Så, nu vänder vi inte och för saken i hamn i ställe, för att vara värd en riktig debatt.
Från olika håll anklagas jag att för inte ta på allvar med det stigma och massmediebilden som drabbar många av oss medlemmar genom att jag inte kräver genast att gubben skall lynchas för att på så sätt svära sig fri från skuld. Detta är höjden på ignorans och även du måste väl hålla med att jag sakta men säkert bygger upp en hållbar argumentation just emot dessa fenomen. Det gäller som alltid att förstå orsakerna för att komma tillrätta med dem. Inte angripa symptom, det är fullständigt meningslös. Det är vad denna debatt handlar om och den är ytterst angelägen för oss alla, i synnerhet för medlemmarna på detta forum. Detta upplägg och taktik har jag dragit igenom flera inlägg och det borde vid det här laget vara självklart vart jag vill komma. Vi alla pratar i princip om samma sak, men vi har olika angreppsätt. Många vill hoppa på symptomen i ett fåfängt försök att få lindring för stunden. Men hur mycket är det egentligen värt eftersom besvären återkommer gång på gång (och vi kan hoppa hage igen,hahaha…). Låt oss istället sätta ljuset på de mekanismer som leder till dessa otyg, istället för att gnälla och raljera med politiska paroller (”Upp till kamp” etc.). Detta går naturligtvis inte i en handomvändning utan behöver lugn, tålamod och saklighet. Jag kommer i alla fall att föra min talan efter mitt koncept efter bästa förmåga och jag välkomnar all kritik i förhållande till detta, inte något annat. Detta koncept är inte alls glasklart i mitt sinne, som du påstår, Wille, och jag förväntar mig ingalunda att alla följer denna. Tvärtom förväntar jag mig adekvat input som ömsedig hjälp i denna rätt svåra fråga. Genom att ställa andra på skampålen kommer vi ingenvart, så mycket är säkert. Men att undra över hur skampålen har kommit dit och vilken funktion den har i förhållande till problemets skenbara lösning, är kanske lite smartare i längden. Hajar du nu?
Slutligen kan jag trösta dig med att frågan om att svenska män blir lidande av en förvrängd mediabild, samt thailändernas relativa utsatthet när de kommer till Sverige och många fler relevanta aspekter kommer jag att ha en åsikt om, var så säker. Men jag vill gärna underbygga mina åsikter istället för att harkla ur mig ogenomtänkta glossor i bästa SMS stil. Dessa för oss viktiga frågor förtjänar en bättre behandling. I detta sammanhang vill jag åter erinra på min invandrarbakgrund i Sverige, som jag tycker högst relevant och värdefull, tvärt emot vad du anser om detta. Dessa nästan 40 år har gett mig en del värdefulla och konstruktiva insikter hur det är att leva i en annan kultur och med ett annat språk etc. Dessa vill jag gärna vidareförmedla i all välmening, precis som du vill göra i Thailand. Och det är bra så.
Vi hörs!
//Singha711
