Blandat från Laos

Underbart !!!

Suveräna bilder och text!

Härliga bilder Lung-Nok, jag ska också försöka väcka liv i min Laostråd till helgen som jag startade förra veckan, har inte tid på vardagar.

Tack för alla vänliga ord! Jag fick en fråga om hur jag klarar språket. Laotiska och thai är ju ganska snarlika. Ungefär som norska och svenska. Nu är jag ingen hejare på thai heller, men lite basic klarar jag och några nya ord brukar, trots teflonminnet, fastna varje resa. Dessutom tycker jag att laoterna vågar använda sin skolengelska lite oftare än thailändarna. Kanske är de inte lika rädda för att göra bort sig...

Nu tänkte jag visa er några bilder från Tin Market i Udomxai. Det är en ganska stor marknad och här säljer man huvudsakligen mat.

Som synes en brokig och välbesökt tillställning.

Här säljer man levande fjäderfä.

Men det finns även vilt från djungeln.

En typisk "torggumma".

Det sena eftermiddagsljuset silade in och målade de här två tjejerna i en vacker, gyllene ton.

Den nordligaste provinsen i Laos heter Phongsali. Så sent som för 12-15 år sedan fanns ingen väg genom landet till provinshuvudstaden med samma namn. Om laoterna ville dit så fick man åka via Kina eller ta en båt på floden Nam Ou. Ännu idag är det något av ett äventyr att ta sig dit. Från Udomxai går dagligen en buss, men det tar hela dagen att åka de 236 kilometrarna. När man slutligen anländer till Phongsali har det i regel hunnit bli mörkt.

Här håller bussen på att lastas. Det mesta hamnar på taket, men en del prylar kan även slängas in i mittgången.

Det är vägsträckan över bergen mellan Pak Nam Noi och Bun Neua som är besvärligast. De ca tio milen tar 5-6 timmar att avverka och det är drulsigt och vägdammet tränger in i bussen. Under monsunperioden är förmodligen den här vägen helt livsfarlig. På bilden har vi stannat för hjulbyte. Punkteringar är mera regel än undantag.

En interiörbild från bussen. Den blir mestadels knökfull och åtminstone hilltribe-ungarna blir ofta åksjuka så det går åt många plastpåsar. I mittgången har det den här resan hamnat några buntar järntråd.

Solen hade hunnit gå ner innan vi var framme i Phongsali, men jag hade tur att få ett bra rum utan att behöva ranta runt och leta i mörkret. Här finns egentligen inte så mycket att välja på vad gäller inkvartering, men kvaliteten kan vara väldigt skiftande.

Morgonen efter var kall, men solen sken. Stan ligger på drygt 1400 meters höjd och den högsta punkten hela 1625 meter över havet, vilket bidrar till kylan. Detta var mitt andra besök här och den stora nyheten sedan sist var att man hade fått ATM-holkar. Lätt att ta ut pengar alltså. I Laos har man heller ingen "straffavgift" om man använder ett utländskt plastkort.

Annars var det mesta sig likt. Här härskar lugnet. Ingen hets och jäkt. Gamlingarna sitter utanför sina hem och plockar med lite handarbete, kliar hunden och kollar vad som händer på gatan.

Phongsali består egentligen av en samling byar som vuxit ihop.

Bebyggelsen består mest av gamla, låga boningshus.

Staden är väldigt kuperad med många backar som ställer krav på ens kondition.

I den äldsta delen av staden är gatorna stenlagda.

Ett par hundar slöar i morgonsolen.

När jag hade sett mig mätt på stan så var det dags att utforska omgivningarna.

Inte långt borta låg byn Ban Sailom och så här såg själva bygatan ut.

Det verkade vara populärt att föda upp ankor.

Två herrar satt och spjälkade bambu för att använda till något slags flätverk. De var väldigt intresserade att se sig själva i kameran.

En morgon steg jag upp lite extra tidigt för att hinna få några bilder på dimmolnen innan de hann lätta.

Efter ett par kilometer skymtade jag byn Khounsouk Noi. Som ni ser låg den väldigt vackert på bergssluttningen.

Väl framme fann jag att de flesta av invånarna redan var ute på fälten. Den enda jag såg var den här gumman som satt och loppade av sin katt. När jag är ute på mina irrfärder stoppar jag ofta en påse torr kattmat i väskan. Detta för att utfordra utsvultna kattstackare eller distrahera elaka hundar med. Nu bjöd jag gummans katt på några kulor, men det bar sig inte bättre än att gumman själv åt upp dem. Trots mina försök att protestera smackade hon med tydligt välbehag i sig kattmaten.

Om man fortsätter stigen från Khounsouk Noi ytterligare 5 km så kommer man till Khounsouk Louang. Läget på den byn är minst lika fint.

Den har t o m hamnat ovan molnen.

Här odlar man te i stora mängder. Tebuskarna verkar trivas på hög höjd och i dimfuktigt klimat. Dock tyckte jag teet smakade mest halm.

En teblomma ser ut så här ifall ni inte visste det.

Den här dagen höll man på att inviga byns nya tempel och "farangen" fick förstås vara med.

Som synes hade man inte råd med någon guldfärg, men templet fyllde säkert sin funktion ändå.

Byns heliga träd stod strax intill.

Upp till templet ledde en nygjuten trappa och dagen till ära fanns även en lövad portal.

Grisarna betraktade storögda tillställningen.

Liksom en gumma med sitt barnbarn (?)

Fantastiska bilder!

Det där är riktiga obygden.

Fanns det Guesthouse, eller hur bodde du? Vore kul att se bilder från ditt logi.

Mvh

Amja

Tack för det Amja! Jo, man kan nog säga att det är obygd, men folk verkar ha kul ändå. I Khounsouk Louang hade man lyckats få till ett eget litet kraftverk i den närbelägna bäcken så man fick i alla fall lite hushållsström när det fanns tillräckligt med vatten. I de här byarna finns varken restauranger eller guesthouses. Jag bodde i Phongsali och gjorde dagsutflykter därifrån. Det fanns även organiserad trekking, men hit kunde man lätt ta sig på egen hand.

Tack för det Amja! Jo, man kan nog säga att det är obygd, men folk verkar ha kul ändå. I Khounsouk Louang hade man lyckats få till ett eget litet kraftverk i den närbelägna bäcken så man fick i alla fall lite hushållsström när det fanns tillräckligt med vatten. I de här byarna finns varken restauranger eller guesthouses. Jag bodde i Phongsali och gjorde dagsutflykter därifrån. Det fanns även organiserad trekking, men hit kunde man lätt ta sig på egen hand.

Roligt kan nog folk ha även under som sämsta omständigheterna.

Många har väl aldrig sett något annat, så dom fattar inte hur dåligt dom har det (skämt åsido)

Vore fortfarande kul att se hur du bodde.

Mvh

Amja

Fan vilka bra bilder Lung-nok, blir riktigt sugen på att besöka norra delen av Laos nästa gång. Frågan är hur man tar sig dit lättast, är det flyg eller, vägarna brukar ju oftast inte var de bästa i Laos.