Eftersom jag tycker det är lite tunt med trådar på detta delforum om Chiang Mai, så tar jag och kör 8 trådar från bland annat Thaitjejer i repris. De utspelar sig april 2008.
Tyvärr lär det dröja innan jag har något nytt material att komma med, knappast i år men troligen 2009.
Trådarna finns i svar #1.
Herr Chang har talat.
#1: Utanför köpcentrat
Gräsänkling HC har så att säga redan konsumerat sitt förråd av rena kalsonger när han ska åka till Thailand. Det finns icke tid att tvätta då han är strängt upptagen med att svamla på internet. HC begrundar läget, och kommer fram till att eftersom kalsonger sannolikt är billigare i Thailand än i Sverige så kan det väl vara acceptabelt att åka dit utan några kalsonger i resväskan.
Vid ankomst Chiang Mai tycks fru Chang ta detta faktum med jämnmod, men HC anar dock en liten baktanke hos henne. Ja, ett besök på köpcentrat blir nödvändigt... men vilken thaidam vill inte åka dit? Om det nu måste inhandlas kalsonger kan man väl köpa något annat också?
Dessutom har HC oförsiktigt nog lånat ut sin iPod touch till son Chang. Han har surfat hit och dit på hotellets trådlösa nätverk, och till slut tog det tyvärr stopp. Senast inmatade URL var www.qooqle.com. Hmm... Nåväl, det finns ju en Applebutik i Airport Plaza, så vi får väl åka dit då och försöka få problemet åtgärdat.
Ja, det går ju kvickt. Efter två minuter har man lyckats återställa HC's kära iPod touch. Det kostar ingenting, men fru Chang klandras ju på thai att HC inte gick till butiken där han köpt den...
Sen ska det köpas kalsonger. Vi finner ett antal lämpliga exemplar, men det är lite oklart vad de kommer att kosta. Det finns ju diverse konstiga rabatter som är aktiva. Ett angeläget butiksbiträde jobbar febrilt med sin miniräknare och kommer fram till summan THB 967. Vi accepterat priset, men när butiksbiträdet kommer tillbaka från kassan har priset hamnat på THB 1150.
Detta retar fru Chang något enormt. även om hon inte säger så mycket. Till saken hör att vi igår var och handlade sandaler åt mig (man glömmer alltid något när man packar), och då blev priset uppjackat cirka THB 200 när det blev dags att betala. Oärligt och fult, kanske en thailändsk affärside? Nog sagt om detta.
Hur som helst är HC nu klar med sina ärenden, men icke fru Chang. HC är inte särskilt intresserad av att följa fru Chang på hennes oförutsägbart långa visiter i den ena butken efter den andra. Speciellt ointressant är att fälla omdömen om de kläder hon väljer att prova. HC finner det något ansträngande att uttala sig om kläder som även fru Chang egentligen tycker är lite för dyra...
Istället går HC med raska steg ner till bottenvåningen där det finns en supermarket. En kall Beer Chang lockar. Hjälpsam affärspersonal lotsar HC till kyldisken där det finns kalla exemplar av den ädla drycken. Nu infinner sig dilemmat huruvida HC ska köpa en eller två Beer Chang. Hur shoppingsugen såg fru Chang ut? Äsch, det får bli två som då kostar THB 20 styck.
Slav under nikotinet HC inser att han måste gå ut för att verkligen kunna njuta dessa två öl. Utanför finns det många taxi, tuk-tuk och song tao som är redo att transportera kunderna hem. HC känner sig lite udda då han sätter sig och öppnar första ölen. Det kommer förvisso en del misstrogna blickar från alla de chaufförer som väntar på kund.
Detta ignorerar förstås HC. Gott självförtroende är A och O i Thailand. HC suger njutningsfyllt i sig första cigaretten. Han får dessutom tillfälle att återigen observera hur thailändare försiktigt försöker fastställa status på den okände farangen.
En thaidam med okänt yrke sätter sig bredvid HC. Hon har mat med sig som hon börjar äta, men HC ignorerar henne. Efter ett tag inleder hon konversation: Är HC hungrig? Nej. Vart kommer HC från? Saweden. Nu blir det en liten paus, och HC gör effektivt slut på damens förhoppningar genom att visa sin vigselring och meddela att fru Chang just nu är inne och shoppar men snart kommer ut.
Thaidamen dryper av, men HC blir strax kontaktad av en tuk-tuk chaufför. Han är också mycket intresserad av var HC kommer ifrån och kan inte låta bli att fråga på engelska om HC tycker om att dricka öl. När HC svarar "choop maak maak" så förlorar han intresset.
Två gissningsvis chaufförer spelar ett spel. Efter lång begrundan tror HC att det rör sig om vad vi i Sverige kallar "dam". Spelbrickorna utgörs av kapsyler från ölflaskor.
Fru Chang kommer ut tidigare än väntat. Fast det beror ju på att hon vill åka till ett annat köpcentra. Vänligt nog åker vi först till hotellet så att HC kan skriva detta.
#2: Se men inte röra
Fru Chang ska plötsligt åka till Bangkok och stanna där en natt. HC blir då sittande ensam på hotellrummet, och tänker att tja då kan man väl ta sig en riktig internetkväll! Kylen är fylld med Beer Chang, så det är väl bara att gå igång med forumsvamlet!
HC får besviket konstatera att internet fungerar icke. Nåja, det har ju hänt förr, kommer säkert igång igen snart. Tills vidare kan man ju glo på lite TV. De thailändska TV-kanalerna gör dock HC lite förvirrad och långt ifrån nöjd. Nu blir det dags att ringa receptionen angående internet. Tråkigt nog blir denna konversation mest lik "goddag yxskaft". HC bestämmer sig för att avvakta.
Efter ytterligare en timmes märklig Thai TV börjar HC bli lite rastlös. Internet fungerar fortfarande inte, å andra sidan börjar cigaretterna ta slut. Hmm, skulle kanske gå och köpa mer och på vägen gagga lite med personalen i receptionen? Sagt och gjort, men man har just inte mycket besked att ge. "Fix maybe today, maybe tomorrow"
En frustrerad HC kliver över till den lilla affären på andra sidan gatan. HC vill ha Marlboro Light som han vet kostar THB 65 per paket. Men vänta lite nu! Om man köper en limpa dvs 10 paket kanske man får lite rabatt? Den thaikinesiska affärsinnehavaren nickar med ett belåtet leende mot HC när han går in i hennes affär. Se här en kund som aldrig prutar!
HC frågar hur mycket en limpa kostar. "Same price 10 packs." "What, no discount?". "NO." "How about 600 baht?" Då tar thaikinesiskan fram miniräknaren och knappar febrilt. Tyst visar hon fram summan 630. HC orkar inte tjafsa och accepterar priset.
Något missmodig återvänder HC till hotellrummet. Visserligen visar det sig att ytterligare zappande på TVn får fram några engelskspråkiga kanaler som ju för all del är mer givande än dom thailändska. Men det känns inte rätt. Varför sitta och häcka på hotellrummet i Thailand?
Det är förstås så att fru Chang har gett stränga order om ingen butterfly, men med tillräcklig självdisciplin kan man väl gå ut och roa sig ändå? Aktiekurserna rullar förbi på TVn och HC finner denna tanke alltmer tilltalande. Det finns ju en gogo-bar vid namn Spotlight som HC besökt tidigare, det kan väl vara motiverat att gå dit och kolla läget? I rent vetenskapligt syfte? Så man kan rapportera lite på forumen?
Till att börja med får man väl duscha. HC är inte nöjd med duschens funktion, men det går ju att få det gjort. Sen på med rena kalsonger... men vänta lite nu, dom var ju slut och HC köpte nya igår. Var har fru Chang lagt dom? HC letar febrilt och hittar till slut en bunt med sex kalsonger. På med ett par och sedan kamma sig. Det är något som sticks i kalsongerna och HC inser att prislappen sitter kvar. Det är något plastelände som uppenbarligen måste klippas bort. Hmm, finns det någon sax här? Kanske bland fru Changs smink? Jajamen, och HC ställer sig i position framför spegeln för att klippa bort prislappen.
Då HC har inmundigat ett antal Beer Chang tar det lite tid innan han lyckas koordinera sina handrörelser med spegelbilden. Till slut lyckas han klippa av prislappen. Samtidigt är det någon som knackar på dörren. HC är så uppe i sina klippförsök att han inte tänker på att han bara har kalsonger på sig.
HC öppnar dörren och där står städerskan som vill överlämna två nya handdukar. Kanske blev hon lite förvånad när HC sträcker ut två händer med en sax i den ena och en prislapp i den andra. Men hon rör inte en min, och HC tar något skamset in handdukarna i rummet. OK, på med resten av kläderna, öppna en Beer Chang och begrunda läget!
Efter att ha sett en rapport om inflationen i Indien och spekulationer om valresultatet i Zimbabve så bestämmer sig HC för att gå ut på stan. Frågan är dock hur diskret han ska vara? Det råder ju inga tvivel om att all personal på hotellet är skvallerbyttor. Å andra sidan känner HC att han trots allt kanske måste bekänna för fru Chang att han besökt Spotlight. Ska man kanske promenera dit? Fast det är ju lite väl långt att gå...
Dessa tankar virvlar i HC's huvud när han går nedför trapporna. Det finns förstås hiss, men HC inbillar sig att denna lilla motion är bra för hans hälsa. Och hans ölmage. Väl nere i receptionen möts han överraskande av personal som han känner från tidigare besök. Denna thaiman vill absolut veta vart HC ska ta vägen. HC försöker svara svävande men uppenbarligen behärskar han inte den konsten.
Det blir en liten nödlögn att HC ska till Loi Kroh Road för att spela blijard. Thaimannen erbjuder sig då att skjutsa HC dit på sin motorcykel, eftersom det vid denna tid på kvällen inte är så lätt att hitta transport på gatan utanför hotellet. HC accepterar, och när färden påbörjats bekänner HC att han egentligen vill åka till Spotlight. Thaimannen finner icke detta det minsta förvånande, och med ett leende tar han HC dit.
HC kliver in på Spotlight och beställer en Beer Chang. Han observerar den så kallade showen, men är icke imponerad. Faktum är att de damer som springer runt här och där är betydligt attraktivare. Så blir det dags för HC's eldprov. En mycket söt dam sätter sig bredvid HC, frågar "what's your name", "where you come from"" etc. HC är dock efter mer än två år med fru Chang i Sverige tillräckligt dresserad för att bara peka på sin vigselring och säga "sorry, have thai wife already".
HC blir lite förbluffad när den söta damen omedelbart lämnar. Vanudå, ska hon ge upp så lätt? Jaha... och nu blir HC sugen på en cigarett. Man får icke röka inne på Spotlight, men dom har bord och stolar utanför. Det dröjer inte länge förrän HC får sällskap av en annan söt dam. Hon verkar vara mer tolerant vad gäller att HC redan är gift, jodå min fru kommer från Ubon Ratchathani berättar HC... och nu är hon i Bangkok! HC är smickrad av damens intresse och imponerad av hennes tolerans, men då anländer plötsligt matvagnen. Gin kao! säger damen och lämnar HC.
HC dricker sin Beer Chang och observerar hur angeläget minst sex thadamer handlar den mat dom vill ha. Sen sitter dom tillsammans och äter. HC frågar försiktigt om han möjligen kan få ta en bild på dom. Nej, det får han inte. Hmm, har man lärt sig lite om internet...?
Ölen är slut, och HC betalar och tar sig en två minuters promenad till Best Bar Gain på Loi Kroh Road för att spela biljard. Trevlig nog finns Zingo där, vi tar ett antal partier och spöar dessutom några indier. I biljard alltså.
Allra trevligast är nog dock att spela med en viss bardam...
Man stänger 01.15, men HC sitter kvar lite längre och gaggar med Zingo. Sen blir det tuk-tuk hem till hotellet för THB 50. När HC går in i receptionen är det väldigt lugnt och stilla. För lugnt och stilla... inga personer syns till och HC misstänker att något hänt. Han går oroligt fram och tillbaka i bottenvåningen men träffar inte på någon. Hmm, kan väl kanske plocka ut rumsnyckeln själv? När HC lutar sig över receptionsdisken ser han detta:
En sovande thai! HC harklar sig lite försiktigt några gånger. och mannen vaknar upp med ett ryck. Han ser lite förvirrad ut först, men hämtar sig snabbt och ger HC hans nyckel. HC går upp till rummet, öppnar en Beer Chang och skriver denna betraktelse.
P.S. BabySnake kanske finner det av intresse att Som är gravid i fjärde månaden och inte jobbar så mycket nu. Zingos fru som är Soms syster har ryckt in som ersättning.
#3: Dissekering av en munkhink
7 april fyllde fru Chang 37 år. Om man tittar på hennes pass, ID-kort eller svenska personnummer kan man tro hon fyllde 36. Det var nämligen så att när fru Chang föddes tyckte svärfar och svärmor Chang att FC såg väldigt klen ut. Kommer sannolikt att avlida snart, alltså inte värt besväret att gå till amphur och registrera födseln.
Ett år senare visar det sig att FC fortfarande lever och har hälsan, och svärfar Chang får då tummen ur och går och registrerar henne. Tja, hon har rätt dag på året åtminstone...
För fru Chang var det angeläget att tidigt på födelsedagen besöka ett tempel. HC följer givetvis med, och även son Chang. FC har inhandlat tre hinkar med gåvor till munkarna, HC ser dock ingen anledning till att delta i överlämnandet, utan håller sig i bakgrunden med sin kamera. Han är dock lite nyfiken på exakt vad hinkarna innehåller...
Fru Chang har fått lite speciellt vatten som hon häller på ett gammalt träd utanför.
Utanför templet erbjuds det möjlighet att som god gärning mot viss avgift få släppa ut fångade djur. Det finns små sköldpaddor men framför allt en massa fåglar.
Fru Chang fastnar dock för en hink med vad som gissningsvis är någon sorts snokar.
Hon går ner till stora floden Porn Ping och häller ut dom.
Det finns också mat till fiskarna som simmar i floden.
Man betalar genom att lägga en slant i lådan.
Även fåglarna gillar fiskmaten.
Nu är vi klara med tempelbesöket, och då får HC veta att son Chang måste uppsöka sjukhus då han fått en sticka i foten. Och det gör ont! Vi tar en tuk-tuk till vad som verkar vara något av ett budgetsjukhus. Bara thaipatienter, och den kvinnliga personalen ter sig inte särskilt attraktiv i HC's ögon... fru Chang observerar HC's tristess och tycker att han kan gå och dricka en öl medan son Chang väntar på behandling. HC är icke nödbedd, och kliver ut i det okända. Det ska väl inte vara så svårt att hitta någon liten butik som säljer öl?
Första stället HC besöker säljer icke öl, även om det tycks vara någon sorts matställe. Han frågar personalen var man kan tänkas gå för att få en öl, och får uppleva den något förvirrande situationen att tre thailändare pekar åt tre olika håll. HC beslutar sig för att gå mot en vägkorsning som ser väl trafikerad ut. På vägen dit blir det ytterligare en besvikelse när HC går in i vad som visar sig vara ett bageri.
Framme vid vägkorsningen ser det mer lovande ut. Efter att korsat vägen ser HC flera möjliga affärer, de först två visar sig dock endast sälja buddhistsaker och hinkar för munkar. Vad är det egentligen i dom där hinkarna?
Den tredje affären har uppenbart Beer Chang till salu.
HC inhandlar en och sätter sig vid bordet utanför. Han begrundar kommersen i buddhabutikerma, och plötsligt slår det honom! Varför inte inhandla en sån där hink så man kan få se vad som finns i den? HC har försökt detta tidigare, men då har fru Chang fintat bort honom. Nu är han på egen hand, och så fort han druckit upp ölen går han och inhandlar en hink som ser fin ut. Endast THB 299!
Nu ringer fru Chang och meddelar att man är klar med sjukhusbesöket. Son Chang har inte behövt betala något, han har någon slags försäkring från den skola han går i. Man blir lite förvånade när HC dyker upp med en munkhink, och HC funderar på om han begått något slags helgerån. Men fru Chang säger att det är OK, om än en ganska märklig ide.
Nu vill fru Chang åka till guldbutiken eftersom det är hennes födelsedag. HC skruvar besvärat på sig då han misstänker att det är i hans plånbok det kommer att svida. En lam ursäkt dyker upp i HC, han har inte med sig passet och då går det ju inte att handla med kreditkort! Inga problem kvittrar fru Chang, vi kan åka till hotellet först och dessutom vill jag äta lite först!
HC går med något tunga steg till hotellrummet, lämnar munkhinken och tar sitt pass. Allt medan fru och son Chang installerar sig på Boomerang tvärs över gatan. HC kommer dit och observerar med viss fascination hur son Chang strör stora mängder socker och chili över sin maträtt.
Denna typ av föda är inget som intresserar HC, istället beställer han in lite grönsaker och givetvis en stor flaska Beer Chang. Senare känner han ett sug efter ananas med salt, och son Chang blir lite förvånad men hjälper förstås till med att äta upp den. Ingenjör HC förklarar för fru Chang att man bör öka sitt saltintag då man är i varmt klimat och svettas mycket. Det är nämligen så att salthaltigt vatten har högre kokpunkt, och därmed får man större kyleffekt av sådan svett. Tänk så listig Moder Natur är! Fru Chang gäspar...
Det är tydligen mer intressant att doppa grönsaker i chili.
Nu är det dags att åka till guldbutiken. Till vår förvåning vill en tuk-tuk som vi hejdar inte ta oss till marknaden. Det är för mycket trafik där pga att alla ska handla gåvor inför Songkran! Han föreslår att vi ska gå dit, och HC trillar nästan omkull... Men det är inte så långt att gå, tar väl drygt fem minuter.
Vid guldbutiken försöker HC hålla sig lite avsides medan fru Chang väljer bland smyckena och diskuterar pris. Affärsinnehavaren låter sig dock icke luras, och viftar till sig HC. En lång utläggning följer om hur besvärligt det är att driva rörelse nuförtiden då guldpriset är så högt. Besökarna vill inte köpa. HC håller masken men tänker inombords, jaså är det synd om dig? HC tycker mer synd om sig själv som kommer att få notan...
Man gör ett stort nummer av att guldet kontrollvägs. Cyniske HC gäspar inombords och tvivlar inte ett ögonblick på att dessa vågar skulle kunna vara manipulerade. Här ska man alltså se att det rör sig om drygt två baht guld som vägs (ett baht = 15,16 gram).
Fru Chang lyckas tjata till sig två smycken två baht styck (med benägen hjälp av den charmerande affärsinnehavaren), och HC får betala THB 59900 inklusive 3% kreditkortsavgift. Gratulerar på födelsedagen fru Chang!
Lätt omtöcknad återvänder HC med fru Chang till hotellrummet. HC upptäcker munkhinken och blir lite bättre till mods. Nu ska innehållet undersökas!
HC kan konstatera att allt är väldigt väl förpackat. Ordentligt inplastat och varje sak är noggrant tejpad mot en annan, alternativt mot själva hinken. Det tar sin tid att plocka ut allt, och så här såg det ut:
Lista på innehåll:
Paraply
Ficklampa utan batterier
Två ljus plus några stickor rökelse
Toalettpapper
Tandkräm
Konservburk med fisk
Nudlar
Ris
Chips
Tändstickor
Pulverkaffe
Grönt te
Orange munkkläder
Tvättsvamp
En flaska vatten
En flaska matlagningssås
De två sista flaskorna var för övrigt så listigt packade att de tog upp större delen av hinkens insida. Resten av sakerna las ovanför hinkkanten, antagligen för att ge ett dignande intryck. Fru Chang gjorde ett överslag av vad sakerna kostar om man köper dom var för sig, och var väl inte helt övertygad om att det stämde med hinkens pris. Men trots allt ganska nära, och mer kan man väl inte begära.
HC sätter sig sedan och svamlar på internet för att senare vid 19.00 somna in efter en ansträngande dag. Vaknar vid midnatt och fortsätter svamla, bland annat denna betraktelse.
#4: Planering
Fru Chang frågar HC vad han vill göra idag. Tja säger HC, vi bör kanske förbereda oss för vår resa till Isaan imorgon. Nu blir det tyst en stund, och sedan frågar fru Chang HC om vi inte möjligen kan åka till Phuket istället?
Då blir HC lite ställd. HC vill icke åka till Phuket. Med all respekt för alla Phuketälskare, men det är inget som passar HC. Och så är det så att HC funderat länge på en Isaan Road Trip (istället för flyg Chiang Mai till Ubon), och är inte speciellt intresserad av att plötsligt ändra planen. HC säger till fru Chang, visst kan vi åka till Phuket! Om du betalar flyg och hotell...
Jaha, och så var den frågan avklarad. Nu börjar fru Chang äntligen fokusera på vår Isaanresa. Det är ju en del som ska packas, men först och främst måste fru Chang få håret tvättat. Hon har sitt favoritställe strax utanför centrala Chiang Mai, och hon frågar om HC vill följa med. HC har visst behov av manikyr, dvs hans tånaglar börjar se lite störande välväxta ut, så HC följer med.
Med viss tveksamhet, då HC är lite osäker på hur manligt det egentligen är med manikyr. Men detta är ju Thailand, och man får väl ta seden dit man kommer.
Lite färdkost måste man ju ha, så HC öppnar kylen och begrundar innehållet. Hmm, sojamjölk från munkhinken? En flaska vatten? Eller en burk Beer Chang kanske... för omväxlings skull? Japp, så får det bli. Utanför hotellet står en gammal man med sin tuk-tuk och hoppas på kunder. HC och fru Chang har åkt många gånger med denna vänlige man, så dom anlitar förstås honom.
Det är rejält varmt i Chiang Mai, och HC noterar förvånat att burkens innehåll försvinner i rasande takt. HC trodde inte kokpunkten för Beer Chang var så låg... någon annan förklaring finner han inte. När HC anländer skönhetssalongen återstår bara en liten skvätt. HC skäms lite för att ta med sig burken in, så han ställer den lite diskret utanför ingången.
HC får sin manikyr, och med 20 naglar i fint skick kliver han ut på gatan för att eventuellt hitta en Beer Chang att köpa och konsumera. Lyckligtvis finns det en liten butik som är granne med skönhetssalongen och man säljer en Beer Chang till HC för THB 22. HC sätter sig och betraktar gatulivet. Han ser inga faranger, däremot ett antal muslimer. Det är dock ingen som klandrar HC för att han dricker öl på förmiddagen.
Nu har HC alltså sin gamla urdrickta ölburk och den nyinköpta. HC ser sig omkring, men ser inget som liknar en skräpkorg. Det är dock ganska välstädat på trottoaren, så HC med tänd cigarett i hand känner sig lite tveksam till att skräpa ner. Då infinner sig den lysande iden att använda förra ölburken som askkopp!
Med en känsla av stolt miljömedvetenhet och allmän förståelse av det lokala livet fortsätter HC att betrakta folk som passerar på gatan. En äldre dam med vagn närmar sig. Det hänger många kassar på vagnen och HC inser så småningom att denna dam går runt och samlar skräp som är säljbart.
Damen får syn på HC och hans två ölburkar. Hon drar slutsatsen att minst en av dom torde vara konsumerad och tillgänglig för hennes samling. Det blir en fråga på thai som HC i och för sig inte förstår, men han kan ju göra en intelligent gissning. Damen vill ha burken och hon får den. HC reflekterar som hastigast om det är lämpligt att återvinna burkar som innehåller fimpar, men antar att damen kommer att få sina pengar oavsett.
Damen tar burken och skakar den lite. Tydligen tycker hon sig finna att det fortfarande finns lite öl kvar i burken, och hon för då burken mot munnen för att dricka upp det. HC iakttar förfärad detta, oförmögen att utbrista en varning, och på någon sekund har damen konsumerat den lilla mängd öl som fanns i burken.
Damen ger HC ett stort leende, och HC tänker att det var kanske inte så farligt med en fimp i ölen. Damen vandrar vidare, men HC kommer vid närmare eftertanke fram till att det nog inte var så lyckat. En viss skuldkänsla infinner sig, och dessutom måste HC nu aska på trottoaren. Ej miljövänligt!
En dyster HC begrundar hur han kunde agerat annorlunda... men får sig en rejäl överraskning när damen återvänder tio minuter senare. Hon vill ha HC's andra burk. Som han enligt henne borde druckit upp vid det här laget. I själva verket är burken halvfull. Samvetsömme HC bestämmer sig trots det för att ge burken till damen. Om han får ta ett foto:
Detta överraskar förvisso damen, men dom skiljs åt med varsitt leende och ses inte mer. Nu mår HC lite bättre och går in i skönhetssalongen för att kolla hur det går med fru Changs behandling.
Hmm, långt ifrån klart... får väl gå och köpa en Beer Chang till! Fick ju bara dricka halva av förra, varav en hel del säkert var naturlig avdunstning i värmen! Så småningom är fru Chang äntligen färdig, och hon och HC fortsätter dagen med att uträtta diverse ärenden inför resan till Isaan.
Nu blir det en paus på cirka två veckor i rapporteringen från HC, men HC lovar att föra noggranna anteckningar om alla triviala händelser han får uppleva i det riktiga Thailand. HC återkommer med trådserien Isaan Road Trip.
#5: Den sjungande polisen
Efter att ha anlänt Chiang Mai efter vår Isaan Road Trip (första rapporten om den kommer troligen 1 maj), blir vi inbjudna på födelsedagskalas. Fru Changs väninna Phan fyller 47 och ordnar en liten fest i sitt hus. Som hennes engelska man köpt åt henne. Han tillbringar dock sommarhalvåret i England så han är inte närvarande.
Vår chaufför Khun Go har en kompis i Chiang Mai som också vill följa med. När vi hämtar upp honom visar det sig att han är polis, och har inte haft möjlighet att byta till andra kläder än uniformen.
Huset ligger vid flygplatsen, och man ser ju ett och annat plan lyfta, oftast mot Bangkok. När vi anländer festen är det redan många gäster på plats, tydligen i huvudsak grannar.
Nu måste man lyfta fram ett bord till så att vi får plats också.
Chaufför Khun Go får bara lite whisky i sitt glas, en kapsyl utmätt av fru Chang.
Här har vi då födelsedagsbarnet som sjunger med hjälp av sin rätt avancerade karaokeanläggning. Som man dagen till ära flyttat ut på verandan, med DJ och allt. HC har varit mycket frestad att kopiera programvara och musikmaterial, men Caveman har inlagt veto ;-)
En av gästerna vill absolut dansa med HC.
Polisen har tagit av sig polisskjortan och visar att han gillar att sjunga.
En annan gäst blir så förtjust i HC att han vill hålla hand då vi sitter vid bordet. Inte för att HC är någon homofob, men lite överraskad blir han. Fru Chang förklarar att det inte finns något sexuellt i detta, thailändska män kan mycket väl hålla hand om man gillar varandra. HC minns för all del sitt första besök i Thailand, då han vid besök Wat Po i Bangkok observerar två soldater komma gående hand i hand. Mannen håller HC's hand länge, och det är väl för all del trevligt och smickrande.
Fru Chang har tidigare sagt att vi inte ska stanna så länge, så HC funderar på lite biljard hos Best Bar Gain på Loi Kroh. Nu vill polisen åka hem, och då tycker HC det kan vara lämpligt för oss att lämna också. Fru Chang verkar ovillig att meddela födelsedagsbarnet detta, så HC klampar på och säger att nu åker vi! Då börjar Phan gråta, tydligen är fru Chang den närmaste närvarande väninnan. Håhåjaja, HC får be om ursäkt och så stannar vi två timmar till.
Nu är Phan glad igen!
Sedan blir det besök på Hot Shot inne i Chiang Mai. Här brukar man fira födelsebarn med gratis tårta, men det kräver att man visar ID-kort, och det har Phan förstås glömt att ta med sig. Men lite whisky kan vi få betala för...
HC beundrar sångarnas skor, vore bra att ha i Sverige när det är mycket snöslask ;-)
Det här ska väl vara någon slags parodi på en katoey...
När Hot Shot stänger får det vara nog för denna kväll. Biljard förhoppningsvis en annan dag.
För övrigt gick det idag skvaller på hotellet om att polisen desarmerade en bilbomb vid Tae Phae Gate i Chiang Mai. Trafiken var avspärrad en stund, men när vi passerade några timmar senare märkte man ingenting av detta.
#6: Vad en polislön räcker till
Efter födelsedagsfesten vaknar HC upp på hotellrummet lite lätt förvirrad. Som vanligt i Thailand lider HC av täppt näsa när han sover, och därmed är hans mun minst sagt uttorkad när han vaknar. Var är vattenflaskan? HC hittar den, och tar några mycket välkomna klunkar ur den. Samtidigt ser han en konstig kartong. Vad kan detta vara?
HC öppnar den och finner 100 kondomer (ja, HC räknar dom). Det visar sig att son Chang 18 år (från tidigare äktenskap) har varit hos det lokala sjukhuset och fått denna kartong gratis. Varför den ligger i vårt hotellrum framgår inte...
Tja, det var väl bra tycker HC först. Man ska inte ha oskyddat sex med sin 16-åriga flickvän. Å andra sidan, det är ju herr och fru Changs stora skräck att son Chang gör någon gravid. Det lär kosta en del har HC hört. Nåväl, hinner väl grubbla på det en annan gång. Nu är det dags för frukost.
Vi åker till ett typiskt hål i väggen.
Där ska vi även träffa den sjungande polisen som kvällen innan erbjudit sig att visa det hus han håller på att bygga. Och här har han anlänt med sin fru.
Vi åker ut till byggplatsen som ligger nära Big C utanför Chiang Mai.
Lägg märke till att den sjungande polisens bil saknar registreringsskylt. Man förklarar för HC när han undrar att det beror på att bilen är lånad från polisens lager av beslagtagna bilar. Det är dock helt OK för poliser att köra utan skylt.
Vi åker in på området och stannar vid entrepenörens kontor, Man tycker nämligen att herr och fru Chang ska titta på något hus för deras egen räkning först. Va nu då? Men OK, bara titta går väl bra tänker HC. Nu blir den stora frågan om det ska vara ett envånings eller tvåvåningshus. Fru Chang tittar uppfordrande på HC som tydligen plötsligt ska ta detta beslut. Ähum, ja vi kan väl titta på två våningar först...
Då åker vi till ett sådant, och HC kan konstatera att standarden får betecknas som genomsnittlig thai. Ingen lyx, men ändå ganska gediget. För HC's otränade ögon. Köket saknar en del just nu, men det är ju inte ett färdigt hus vi tittar på.
Trappan till övervåningen tilltalar icke HC. Ska man gå där flera gånger om dagen i denna värme? Kan man få hiss istället?
Kan man ha detta som kontor? Tja, för all del, med rätt möblering så.
Klant HC upptäcker då han tittar genom sina bilder att han glömt ta bild på utsidan av huset. Här i varje fall en bild på den sjungande polisens hus.
Nu tillbaka till entrepenörens kontor. Här får vi prospekt, men HC orkar inte intressera sig för vad de olika färgerna på tomterna betyder.
I själva verket har HC totalt tappat intresset, men fru Chang vill trots det ha en offert på respektive hustyp. THB 1,4 miljoner för en våning och THB 1,8 miljoner för två våningar. Inklusive tomt. Det finstilta har HC inte läst, men tydligen är det 20% handpenning som gäller, och sedan kan man till exempel betala resten på 20 år för THB 13800 i månaden (tvåvåningshuset). HC orkar inte räkna ut vad det innebär för ränta, men det verkar ju lite saftigt.
Så blir det dags för en titt på den sjungande polismannens hus. Det närmar sig förvisso fullbordan, men man kan inte säga säkert när det ska gå att flytta in.
Märkligt nog var herr och fru polis mycket angelägna om att vi också skulle köpa hus där. Cyniske HC misstänker lite bonus utlovad... Med tanke på andra trådar ska det sägas att vi inte såg till några faranger i detta projekt. Men man vet ju aldrig.
Efter denna visning tycker man att det är dags för lite thaimassage. Visst, varför inte? Vi åker till Chang Daeng, den röda elefanten, och får två timmar för THB 200 styck.
Tillbaka på hotellrummet är väl HC mest intresserad av att svamla på forumen, men kan inte undgå att se att son Chang är ganska exalterad när han noggrannt studerar prospekt och offert på husen. Det visar sig att son Chang tycker att vi absolut ska åka dit imorgon igen och skriva kontrakt. Vilket leder till ett stort gräl mellan honom och fru Chang. Varken HC eller fru Chang har den minsta tanke på att köpa något denna resa, bara titta lite.
När HC funderar på varför son Chang är så angelägen så är det ju uppenbart så att son Chang föreställer sig att när HC och fru Chang är i Sverige så ska han bo i deras nya hus. Med nya möbler, flott TV, DVD, stereoanläggning etc. Med flickvännen. Och med 100 kondomer...
Nej usch, nu var HC hemsk... bäst att sluta nu!
#7: Heta källor
Dagen innan vi ska återvända till Sverige blir det lite tjafs om hur vi ska tillbringa eftermiddagen. Fru Chang tycker vi ska sitta någonstans med mat och dryck. Lite fantasilöst tycker HC då vi har tillgång till bil och chaufför. Han får slå näven i bordet för att få åka ut till de heta källorna utanför Chiang Mai.
Det är en resa på cirka 30 km, och när vi kommer dit möts vi av inte alltför rasistiska inträdesavgifter.
Damen i kassan är mycket road då HC säger att han vill köpa en farang och tre thai.
Man kan också passa på att köpa ägg för kokning, men det finns inne på området också. Det finns två sorter, vanliga hönsägg och så någon annan sorts mindre fågelägg. Vi köper båda sorterna.
Inne på området placerar man sedan sina ägg i det varma vattnet från källan.
Det finns ett antal fontäner, men det är oklart om det är naturkrafter eller något konstgjort. Vinden sprider vattnet från dessa fontäner, och när thailändarna i HC's sällskap gravallvarligt meddelar att snart blir det regn så ler HC i mjugg. Fattar dom inte att det är små vattendroppar från fontänerna som sprids med vinden?
Det finns också små kanaler med mycket varmt vatten där det tydligen är kutym att doppa fötterna. Thaipojken har inga problem att doppa fötterna en längre stund, medan fru Chang klarar ungefär en millisekund. HC klarar åtminstone en sekund. Vattnet håller gissningsvis 70 till 80 grader.
Nu är äggen färdigkokta, och det är dag att hugga in. Tillsammans med som tam inköpt på plats.
Om man inte vet hur länge äggen ska kokas finns en liten instruktion här.
Detta är en måndag, och inte så mycket folk på besök. Men trots allt majoritet thailändare, och det finns välutrustad bar.
Riktigt trevligt att sitta här längs vattnet med en Beer Chang.
Det finns även ett massageställe på området, och nu är sällskapet suget på fotmassage. HC avstår dock.
Nu börjar det regna kraftigt, och slav under nikotinet HC sitter utanför och skäms lite över vad han tänkte om thailändarnas förutsägelser angående regn.
Medan övriga sällskapet sitter och jäser med sin fotmassage.
Det slutar regnar, och på väg tillbaka till bilen noterar vi en fin trädgård.
Det ska också finnas ett exklusivt spa i närheten som HC insisterar på att få se. Trots att fru Chang protesterar... kompromissen blir att om det kostar pengar att komma in så ska vi inte gå in där. HC kan ju inte tänka sig att man skulle ta inträde för att bara komma in och titta på faciliteterna. Men ser man på, så är det.
HC får försöka ta några bilder från ingången då han lovat fru Chang att inte betala för att komma in.
På andra sidan vägen finns det ett tempel. Munkarna är mycket roade över att HC fotograferar dom.
Sen åker vi tillbaka till hotellet. En mycket roligare eftermiddag än att sitta på någon restaurang i Chiang Mai!
#8: Utanförskap
Ibland känner man sig lite utanför när man som enda farang umgås med ett antal thailändare. Om man inte kan språket förstås, vilket HC behärskar mycket dåligt. Oftast inget problem för HC, men ibland går det honom på nerverna...
Fru Chang vill åka till sitt speciella tempel och sin speciella munk. Ja, han som till exempel valde ut bröllopsdatum åt oss. Detta tempel ligger på vägen till Chiang Dao, norr om Chiang Mai. Fru Changs två väninnor vill också följa med. Så vi åker iväg, men på vägen ska det handlas diverse gåvor till munkarna. Och så prepareras det ett kuvert med pengar till den specielle munken.
När vi kommer till templet uppstår viss förvirring. Var är den specielle munken? Får HC veta i efterhand.
HC kan observera ett visst missnöje. vad det beror på får han veta senare.
Jaha, nu ska vi åka vidare och äta någonstans. Varför får HC veta senare. Det fina templet har ju förvisso besökts tidigare, så denna gång får det räcka med en bild.
Så anländer vi matstället, och det beställs in mat och dryck. Jo, det var ju så att den specielle munken var bortrest denna dag. Mat och andra gåvor lämnades ändå, dock ej pengagåvorna. Jaja. Fru Chang hade ju mobilnummer till denna munk, men det var tydligen inte aktuellt att ringa och kolla innan vi åkte dit.
HC är fortfarande något förvirrad, men ser att det finns en stor sjö utanför med vad som uppenbart är en möjlighet att ta en liten tripp med båt. Ska vi inte åka ut på en liten tur? Nej, det ska vi INTE!
Jaha, och den dominanta damen i sällskapet häller upp whisky. Senare visar sig det att det är hon som bestämt att vi ska åka hit. Fru Chang har vikit sig, Khun Go har inget att invända, fru Changs väninna hårfrisörskan fogar sig motvilligt. Fast hon egentligen vill tillbaka till sin beauty shop och jobba. Det skulle ju bara bli ett snabbt besök i templet.
HC är ej tillfrågad. Utanför?
Det är lite deprimerande att konstatera att enda gången man får lite uppmärksamhet är när kameran kommer fram.
Kattvän HC lyckas rädda lite fiskrester åt restaurangkatten.
HC sitter och beundrar den vackra katten. Och den vackra ölburken ;-)
Men det är så att HC sitter och trummar med fingrarna. När ska vi lämna? Alla verkar överens om att man ätit och druckit färdigt, men att be om notan är tydligen inte aktuellt. HC's tålamod brister när han ser servitrisen passera utan att någon säger något. HC utbrister då "nong sao, kep tang kap" vilket har den avsedda effekten.
Detta finner sällskapet hysteriskt roligt. HC som knappt sagt något under hela måltiden säger äntligen något på thai! Jojo. Tillbaka till hotellet.
På kvällen hämtar vi upp ytterligare en väninna, och det gör inte saken bättre för HC. Vi åker en bra bit utanför Chiang Mai för mera mat och dryck.
Ganska trevligt ställe får man väl säga. HC är enda farang vad han kan se.
Trenden från dagen fortsätter, och HC känner sig lite utanför. Vid bordet bredvid har man födelsedagskalas, och lite styrkt av Beer Chang ställer sig då HC upp och sjunger:
"Happy birthday to you!"
"Happy birthday to you!"
"Happy birthday, happy birthday"
"Happy birthday to you!"
Detta är mycket uppskattat.
HC får till och med en bit av tårtan.
Nu känns det lite bättre. När man äntligen ätit färdigt så åker vi in till Chiang Mai för lite biljard. Nu provar vi tipset från CNX om en bar med belgisk öl. HC tar sig en Duvel, och ser man på! Då kommer det en Chang för att protestera. HC försäkrar att det är en engångsföreteelse.
Innan vi återvänder hotellet måste det ätas lite till. För en gångs skull dricker HC lite vatten. Och det smakar lite speciellt. Sällskapet upplyser HC om att vattnet är smaksatt med något som ska stimulera aptiten. Hmm, HC måste prova ett glas till. Fast det hjälper inte vad gäller aptiten...
Storleken på möblemanget får HC att känna sig som att han hamnat på svenskt dagis.
Men det fanns ju Beer Chang till 193 cm HC!
HC är trots allt lycklig över att få uppleva en del bisarrt i Thailand. Och vad gäller utanförskap kan ju HC fråga sig hur fru Chang känner sig i Sverige när HC tar med henne ut med polarna...
Herr Chang har talat.
📦 Den här tråden är arkiverad och går inte att svara på.