30 minuter sedan, skrev Batting:
Jag skulle våga påstå att någon är väldigt okunnig om mänskligt beteende här. Du tror alltså att en Thailändare aldrig skulle visa sig arg om han blev upplurad på t.ex. pengar, eller vilseledd?
När jag kom hit till mitt hotell så frågade jag i receptionen hur långt det var att gå shoppingcentret Robinson och fick då veta att det var allt för långt att gå. Nej jag skulle enligt dem vara tvungen att ta en tuk-tuk. När jag berättade detta för mina Thaivänner senare på dagen så blev iallafall dom arga och menade på att jag blivit lurad.
INGEN TYCKER OM ATT BLI LURAD! Hur fan skulle ett sådant samhälle fungera? Det där måste vara en gammal skrift. Skriven av någon som ville "Göra Sig".
Naturligtvis blir thailändare förbannade. Själv blir jag också förbannad, men jag tror att just för att jag vet om de kulturella skillnaderna i andra länder så håller jag tillbaka väldigt mycket. Första gången jag var ute och jobbade i Indonesien var jag ständigt frustrerad för att i princip inget stämde med det jag var van vid. Vare sig på jobbet eller ute i samhället. Fast det hjälper dåligt att vara bitter inser man till slut och måste göra något positivt av det.
När jag kom från Indonesien till Thailand blev jag riktigt förvirrad för att de baksluga Indonesierna hade förbytts till ett trevligt omtänksamt folkslag som ville dit bästa mest hela tiden. Till slut lär man sig genomskåda masken och tankesättet i den nya kulturen, men innan dess kan man bli frustrerad många ggr om.
Varje dag lär man sig något nytt. Drar nya lärdomar, ett samhälle där man aldrig blir lurad, var finns det? Det gäller att vara så upplyst att man minimerar chansen att bli lurad.
När du tar historien om hur långt det var till Robinsson, drar jag mig till minnes en episod långt tillbaka i Göteborg. Jag åkte ner med ett gäng ungdomar och vi bodde i campingstugor någonstans. När jag bokade stugorna sa dom att det var gångavstånd till centrum. När vi åkte buss in till centrum såg vi att det inte direkt var vad jag kallar gångavstånd. När vi gick tillbaka på natten tog det nog 2 timmar för de flesta att gå tillbaka. En kompis till mig tycker inte att det är någon längre sträcka att gå medans andra tycker att det är vansinnigt långt. Men vad tyckte hon som sa att det låg inom gångavstånd? Vad skulle jag ha gjort? Varit bitter och förstört vistelsen de kvarvarande dagarna. Jag tycker inte att det var värt att bry sig om överhuvudtaget.
Det mest extrema var nog när jag betalade 80 baht till en samlor för att inse att hans utgångspris om 400 baht var mycket mycket för högt. Han trampade runt hörnet ca 40m. En av de dyraste resorna per m som jag betalat för. Kunde jag bli förbannad på honom! Nej vi hade ju gjort upp om priset och han drog det längsta strået för han var smartare än mig. I det fallet var han det, för jag var helt enkelt inte påläst. En annan gång hade jag gjort upp ett pris på 10 baht med en samlor i Chaing Mai för en lång sträcka jag visste att det var ett hyfsat pris mitt i natten för den sträckan. När vi kom fram ville han ha 20 baht för att vi var två. Vi hade ett stort gräl tills dess att de kom ut från hotellet och körde iväg honom. Den gången tyckte jag att det var värt att ta strid med honom. Fast jag kan inte gå och vara bitter och älta det någon längre stund, men vi har haft roligt åt den episoden ett flertal ggr.
Räknar man inte med att man kan bli blåst på ett antal 100 baht när man åker till Thailand för att man inte vet bättre, så ska man kanske inte åka till Thailand (eller Göteborg). Fast blir man inte sur och bitter om man ligger hemma och inte åker någonstans överhuvudtaget?
Att thailändarna bara ler när de blivit ertappade med att ljuga är nog en av de saker som stört mig mest under de drygt trettio år jag åkt till Thailand. Frugans grabb har jag gjort många försök att få att sluta flina när han blivit ertappad. Utskällningar, långa samtal om kulturen här i Sverige, inget hjälper! Han var ca 10 år när han kom hit, han har bott i Sverige över 20 år nu. Men han flinar fortfarande när han blir utskälld, ju mer dess större flin. Om jag provat prygla honom skulle jag få honom att bete sig annorlunda då? Hur svårt kan det vara att förändra ett invant beteende? Jag har sedan länge insett att det knappast är värt insatsen! Inser man när det är rimligt att berget ska komma till mig och när det inte är det, så är allt så mycket enklare!