Utbildniningssytemet är ju som vi vet kanske inte världsbäst i Sverige, men i jämförelse med Thailand är skillnaden ändock som natt och dag, till Sveriges fördel. Att hela tiden kritisera skolsystemet och inte ta med i beaktande om eleven är motiverad eller inte och kanske t.o.m ser igenom vad det är som krävs för att passera de trånga passagerna och hamna i stimulerande studiemiljöer. Vilket är mäkta kreativt.
Jag har en son som nu är 28 år och aldrig tjänat en krona som arbetstagare förutom instruktör på seglarskolor under sommarmånaderna. Han studerar nu vatten- och luftmotstånd på Princeton University och har flera år kvar eftersom han valt och blivit erbjuden att doktorera där. Han är helnöjd med tillvaron även om han får plugga häcken av sig - men det jämnar ut sig när han drar iväg en sväng i sin 4- hjulsdrivna bensintörstiga amerikanare och rensar hôvvet emellan varven. Eller drar in till klubbarna i N.Y. och rockar loss. Han har den svenska gymnasieskolan + Chalmers att tacka för att han som välbetald svensk student kan doktorera i USA som gäst på amerikanska statens bekostnad.
Men inte nog med det!
Talade igår med en av mina bröders söner. Han har en utbildning som civilingenjör från Chalmers + civilekonom från Handelshögskolan i Göteborg. Innan han var klar med studierna "draftade" Anderson Consulting honom direkt. Dem har han varit trogen sedan dess även under namnändringen till Accenture. Accenture är ju som de flesta vet ett amerikanskt företag som delar ut delägarandelar i takt med deras prestationer.
Han väljer nu att sluta jobba och pensionera sig vid en ålder på 47 år! Ekonomin är det minsta problemet efter dessa 17-18 på företaget - om man säger så. Även han har det svenska utbildningssystemet vid sidan av motivation han fått från sina hemförhållanden, att tacka för det arbetsliv och inkomstmöjlighet han haft.
Detta som svar på Baboos svammel om frihet och jobba så lite som möjligt för mesta möjliga utkomst.